Sthig Jonasson
Xerxes, Operan

Underhållande skönsång
Scen: Operan
Opera: Xerxes
Musik: Georg Friedrich Händel
Text: Anonym efter Silvio Stampiglia och Niccolò Minato
Sjungs på italienska med översättning på textmaskin av Lasse Zilliacus
Regi: Daniel Slater
Scenografi och kostym: Robert Innes Hopkins
Ljus: Linus Fellbom
Dirigent Andreas Stoehr
Medverkande: Katarina Karnéus, Matilda Paulsson, Katarina Leoson, Malin Byström, Ailish Tynan, Lars Arvidson, Mark Stone
Operans Kör
Hovkapellet
Spelas t.o.m. 9 november 2009. Speltid: ca 3 tim.

Georg Friedrich Händels barockopera ”Xerxes”, från 1738, som nu spelas på Operan är en politisk och erotisk komedi på gränsen mellan fars och allvar med en lång rad utsöka arior och formliga orgier i skönsång. En gammal sanning är att makt får makthavare att tappa koncepten. Det gäller i hög grad den persiska envåldshärskaren Xerxes både när han är på semester och i det konungsliga arbetet.
Det handlar om bröderna Xerxes och Arsamenes som båda blir förälskade i den rätt sedesamt sexiga Romilda, medan hennes syster Atalanta, med stort självförtroende enbart siktar in sig på den ovillige Arsamenes. Dessutom dyker oväntat och objuden prinsessan Amastris upp. Hon är Xerxes dumpade fästmö som nu är ute efter att ge härskaren en minnesbeta för hans svek. Vid hovet finns också flickornas far general Ariodates och den inte överbegåvade betjänten Elviro. Han blir brevbud, men lyckas leverera dem till fel person vilket givetvis leder till missuppfattningar som skulle kunna ställa till det riktigt ordentligt för de inblandade. Men nu är det en Händelopera och då slutar det lyckligt.
Även om ”Xerxes” inte kan räknas till buffaoperorna är det en underhållande uppsättning som den brittiske regissören Daniel Slater har fått till. Tillsammans med scenografen Robert Innes Hopkins har han förlagt handlingen till 1930-talet och Linus Fellboms ljussättning fullbordar det läckra intrycket.
I första akten är Xerxes på semester sedan den bro över Bosporen han låtit bygga för att kunna invadera Europa rasat samman i en storm. Han har tagit in på Hotel Europa där den smarta scenografin sekundsnabbt förvandlar den glassiga hotellobbyn till ett lika glassigt spa, en bar eller en flygplats. Andra akten utspelas vid Xerxes hov där de erotiska turerna blir allt tätare medan krigsprojektet går i stå.
Lyckat är att alla de fem stora rollerna – män som kvinnor – sjungs av kvinnor, samtidigt som Amastris, en av de tre ”riktiga” kvinnorollerna, nästan hela tiden är utklädd till man. Det är som om alla på scenen älskade sina roller, det gäller inte minst mezzosopranen Katarina Karnéus i rollen som Xerxes. Med vackra koloraturer gör hon Xerxes ömsom till en rasande envåldshärskare ömsom till en kärlekssuktande yngling. Efter sin första aria, som Xerxes sjunger till en platan i hotellobbyn(!), blir han blixtförälskad i Romilda som älskar och älskas av brodern Arsamenes. Hon avvisar Xerxes. Det är klappat och klart för de stora passionerna och gesterna.
Allteftersom intrigen trappas upp avlöser de överladdade känsloutbrotten varandra. Matilda Paulsson sjunger Arsa¬menes med ett hisnande djup både i sin kärlek och i sin svartsjuka. Romildas djupa kärlek till Arsamenes får sin fulländning i Malin Byströms vackra klang. Men deras kärlek hotas både av Xerxes som vill ha henne och av Atalanta som vill ha Arsamenes. Byströms sköna Romilda matchas effektivt av Ailish Tynan i rollen som Atalanta: systern som hämningslöst, men förgäves, stöter på Arsamenes. Just det spelet får sin klimax i en underbar scen i Spa Europa där Romilda och Atalanta intensivt grälar om Arsamenes kärlek. Eftersom Xerxes vilja inte riktigt gick fram till systrarnas far, generalen Ariodates, i Lars Arvidsons varmhjärtat korkade tolkning, ordnar sig allt till det rätta. Karin Leoson är bra i rollen som den hämndruvande Amastris. Träffsäker är också Mark Stone som betjänten som mest råddar till det för de andra.
För Xerxes slutar det inte i djupaste olycka utan i en plötslig insikt att han i själva verket älskar Amastris. I slutscenen finns två kärlekspar: Xerxes och Amstris och Arsamenes och Romilda. Atalanta fick ingen, men hon planerar genast för en ny jakt.
En förutsättning för det goda resultatet är att Kungliga hovkapellet under ledning av Andreas Stoehr lyckas så väl med Händels musik och att kören är dynamisk i utspelet som soldater eller osorterade hovmänniskor.
”Xerxes” är en opera full avunderhållande skönsång och mycket sevärd.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:


 

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-10-14