Sthig Jonasson
Vem är rädd för Virginia Woolf? Stockholms stadsteater

Äktenskapligt gräl med maktkamp och tarvliga tjuvnyp
Scen: Stockholms stadsteater
Pjäs: Vem är rädd för Virginia Woolf?
Författare: Edward Albee
Översättning: Östen Sjöstrand
Regi: Sofia Jupither
Scenografi och kostym: Erlend Birkeland
Ljus: Linus Fellbom
Skådespelare: Pia Johansson, Dan Ekborg, Liv Mjönes, Shebly Niavarani
Spelas t.o.m. 19 februari 2009. Speltid 2 tim. 40 min.

Edvard Albees drama ”Vem är rädd för Virginia Woolf?” handlar om en nattlig efterfest där ett medelålders akademiskt par, Martha och George, bjudit hem ett yngre par, Nick och Lillan, som är nykomna till universitetet. Martha är den maktfullkomlige universitetsrektorns dotter och George är ”bara” lektor vid historiska institutionen.
Under natten öppnas alla fördämningar och alla sociala spärrar slås ut. Här avfyras bittra aggressiva sanningar och det leks brutala lekar där Martha och George spelar upp alla sitt 23 år långa äktenskaps gräl med maktkamp och tarvliga tjuvnyp. Nick och Lillan blir både publik och medspelare i det äldre parets uppvisning där sex och knepiga roller blandas med sprit, massor av sprit. Egentligen handlar det om en gemensam, svårgenomskådad lögn. Under natten avslöjas att båda äktenskapen får sin struktur genom de uteblivna barnen – vare sig det handlar om inte kunna eller inte vilja. Dessutom fuskar George och Martha i spelet mot Nick och Lillan.
Pjäsen utspelas i Georges och Marthas trendstylade villa med en kopia av Duchamps välkända flasktorkare upp och ner på en piedestal i ett hörn. I detta akademiska vardagsrum finns en välfylld bar men inga bokhyllor. Edward Albees pjäs kom redan 1962 och den ton av råhet och sex som var chockerande på 1960-talet upprör få idag.
På Stockholms stadsteaters stora scen spelar Pia Johansson och Dan Ekborg det medelålders paret vars äktenskap har nått vägs ände. Det är ohjälpligt slut efter denna kväll. Det är det som gör den här kvällen mer tragisk än många andra gräl- och partykvällar.
Pia Johansson har en suverän förmåga att ge replikerna exakt nyans som den utagerande Martha. Hennes sylvassa sarkasmer och roliga elakheter förstärker svärtan i föreställningen. För Martha har alla tåg gått – det kan bara bli sämre. Men hon lyckas i alla fall ta sig samman när allvaret och gryningsljuset blir alltför påträngande.
Dan Ekborg har genom sin avspända spelstil magnifik och total kontroll över sin roll och över Georges självförakt. George är en besviken och tilltufsad förlorare. Hans försvar mot Marthas ständiga elakheter och nålstick är en skickligt turnerad och vältajmad ironi.
Shebly Niavarani är lyckad som den fyrkantige och faktiskt rätt obehaglige Nick som skall göra akademisk karriär och Liv Mjönes som hans smalhöftade litet korkade hustru som spyr alltför ofta och som är livrädd för att bli på smällen. Mjönes gör stillsam komik av Lillan, som tål osedvanligt stora mängder konjak på nattkröken – innan hon tröttnar på allihop och somnar på toagolvet. Deras äktenskap är redan inne på samma spår mot undergången som Georges och Marthas.
Första akten är fruktansvärd och fruktansvärt roligt. De snabba replikerna är tryfferade med snusk och förnedring. I andra akten blir tonen blir allt mörkare när ångesten slår till.
Det här är en mycket bra uppsättning av ”Vem är rädd för Virginia Woolf?” med fyra skådespelare som spelar intensivt och utlämnande.
Imponerande.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-12-17