Sthig Jonasson
Vita hästen, Gunnebo slott, Mölndal

Claes Malmberg i paradroll
Scen: Gunnebo slott, Mölndal
Operett: Vita hästen
Musik: Ralph Benatzky
Libretto: Eric Charell och Hans Müller
Översättning, bearbetning, regi, scenografi och koreografi: Anders Aldgård
Kostym: Svenbörje Gaborn
Kapellmästare: Benno Paulsson
Medverkande: Claes Malmberg, Charlotta Huldt Ramberg, Ola Forssmed, Stefan Ljungqvist, Eva-Lotta Ohlsson, Eric Gullbransson, Sofie Lindberg, Anders Aldgård, Roland Jansson, Flemming Mouritsen
Spelas onsdagar–söndagar t.o.m. 15 augusti. Speltid: ca 2 tim. 45 min.


Just nu spelas Ralph Benatzkys älskade operett ”Vita hästen” i Mölndal, utanför Göteborg, på Gunnebo slotts vackert belägna utomhusteater med gröna hagar och betande kor alldeles bredvid scenen.
”Vita hästen” utspelar sig på ett värdshus i Tyrolen någon gång i början av 1900-talet, där värdinnan Josepha älskas av överkyparen Leopold. Men Josepha är mer intresserad av advokaten Siedler som blir blixtförälskad i Britta dotter till trikåfabrikör Blomkvist som ligger i luven med en konkurrent som anlitat just Siedler. Sonen till konkurrenten – den vackre Sigismund – bli i sin tur förälskad i den läspande professorsdottern Klärchen.
Alla inblandande samlas några dagar på Vita hästen och som om det inte skulle vara nog ökar förvirringen ytterligare när piccolon Gusten försöker vara hjälpsam. Mycket – eller egentligen ”inget” – ordnar sig när kejsar Franz Joseph kommer till värdshuset.
Anders Aldgård, som står för det mesta i ”Vita hästen”, har samlat en rutinerad och namnkunnig ensemble med Claes Malmberg i spetsen. Han är som gjord för paradrollen som den förälskade och trånande överkyparen Leopold. Malmbergs tajming är perfekt och replikerna sitter exakt och även om han inte är någon stor sångare räcker han gott till. Hans insatser i ”Vita hästens” många pärlor är stundtals lysande komik, särskilt ”En kypare är också en människa” där han lär ut sin livsvisdom till piccolon. Charlotta Huldt Ramberg är utomordentligt som fjär värdshusvärdinna – föga imponerad av Leopolds taffliga och påflugna kärleksförklaringar. Josepha vet vad hon vill – gifta sig med Siedler – och kanske är det inte ett lyckligt slut när Leopold och Josepha äntligen blir ett par. Hon har väl inte ändrat sig särskilt mycket och Leopold blir väl aldrig annat än en toffel – eller…?
Den övriga ensemblen lever sina liv litet vid sidan av utan att på något sätt komma bort. Tvärtom: första akten får oväntat bett med Stefan Ljungqvist som den argsinte trikåfabrikören Blomkvist från Göteborg som vill ha pytt i panna och hellre vara i Båstad än i Tyrolen. Tyvärr desarmeras Blomkvists ilska i andra akten när han kommer utstyrd i de lederhosen som skall markera ”roligt”. Fabrikörens dotter, den väna och förslagna Britta, görs av den skönsjungande och välspelande Eva-Lotta Ohlsson. Britta blir till sin egen – och fars – förvåning blixtförälskad i den likaledes blixtförälskade advokat Siedler i Erik Gullbranssons slickade välavvägda elegans, utan ett uns av överspel. Sådant drar sig dock inte Anders Aldgård för. Han gör den vackre och fåfänge Sigismund med precis det överspel som behövs för att den blyga och läspande Klärchen (Sofie Lindberg) skall bli intresserad. När hon får upp ångan levererar hon en av föreställningens höjdare om hur hemskt det är att vara blyg och läspande.
Alla förvecklingar inramas effektivt av den inte så smarte piccolon Gusten – en roll som klippt och skuren för Ola Forssmed som snubblar och faller med sedvanlig komisk finess. I själva verket är Forssmeds kroppsspråk och mimik ensamt värt entréavgiften.
Värre är det för Roland Jansson som förgäves försöker få liv i sin totalt onödige kejsare, ett öde som också drabbat Flemming Mouritsen som fjärilsjagande professor. Bra är den dansanta ensemblen som också håller hög klass på sången. Det märks nästan inte att musiken är förinspelad – allt löper lätt som om musikerna var levande och dirigenten slog in sång och dans.
Några nummer är onödigt långa och stoppar upp handlingen, men lyckad scenografi och kläder designade av Svenbörje Gaborn framhäver varje rolls karaktär och förstärker ”Vita hästens” uppsluppna liv. Är ni på västkusten och vill ha bra underhållning som inte gör anspråk på något annat än att vara just underhållning finns både Eva Rydbergs ”Gröna hissen” på Fredriksdal i Helsingborg och ”Vita hästen” på Gunnebo slott att ta till.
Ta gärna båda. Annars är Gunnebo slott i sig självt väl värt ett besök.
Efter tiden på Gunnebo slott fortsätter ”Vita hästen” till Malmö och i februari-mars går den ut på Riksteaterturné.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2010-08-26