Sthig Jonasson

Turandot, Operan


Nina Stemme är lysande som blodtörstig prinsessa

Scen: Operan
Opera: Turandot
Musik: Giacomo Puccini
Libretto: Giuseppe Adami och Renato Simoni (efter Carlo Gozzi)
Regi, scenografi och ljus: Marco Arturo Marelli
Kostym: Dagmar Niefind Marelli
Dirigent: Thomas Søndergård
Sångare: Nina Stemme, Riccardo Massi, Magnus Kyhle, Michael Schmidberger, Yana Kleyn, Ola Eliasson, Daniel Ralphsson, Niklas Björling Rygert, Anton Eriksson
Akrobater
Kungliga Operans Kör
Kungliga Hovkapellet
Barnkör från Adolf Fredriks Musikklasser
Speltid ca 2 tim. 30 min.
Spelas t.o.m. den 4 april, i höst från 9 november till 10 december.

Giacomo Puccinis sista opera ”Turandot” spelas nu på Operan i Stockholm i en magnifik och spektakulär uppsättning. Den utspelas i ett vagt europeiskt 1920-tal och i sagotid i Peking där prinsessan Turandot skall gifta sig med den prins som kan svara på tre kluriga frågor. Den som svarar fel går det illa för och tjugosex friare har redan blivit halshuggna.
Tartarprinsen Calaf som kommer till Peking i landsflykt drabbas av Turandots skönhet och ger sig in i den livsfarliga frågesporten. Calaf lyckas besvarar frågorna rätt, men Turandot skyddar sitt iskalla känsloliv och försöker komma undan det oundvikliga giftermålet genom att ändra på reglerna. Vilket hennes far, den åldrige kejsaren, vägrar. Calaf som ser hennes skräck och vånda svarar med att själv ge henne en gåta. Om hon kan ta reda på hans namn innan morgonen vinner hon och han mister livet. Om hon inte lyckas kräver han sin rättmätiga vinst.
Historien kompliceras av att den unga slavinnan Liù älskar Calaf så intensivt att hon är beredd att offra sitt liv för att rädda honom och samtidigt ge honom den lycka han tror sig vinna genom att erövra Turandot.
Kontrasten mellan iskalla Turandot med beröringsskräck och den varma slavinnan Liù är tydligt markerad i deras karaktärer. Turandot kämpar mot kärleken medan Liù kämpar för den. Nina Stemme är lysande som Turandot som är plågad av sin blodtörst och kravet på att förbli orörd. Det finns inget försonande hos Stemmes starka Turandot. I andra aktens berömda aria "In questa reggia" (”I detta palats”) där Turandot berättar om sin anmoders grymma öde har Stemme is i stämman när hon i alla skändade kvinnors namn utslungar sin vrede mot alla män. Hon blir befriad när hon av Calafs kyss och genom Liùs offerdöd, upplever kärlekens styrka. Kärlek kräver ömsesidighet och hon förstår att för att få kärlek måste man ge kärlek.
Tartarprinsen Caaf som är besatt av sin kärlek till Turandot blir i Riccardo Massis tolkning en imponerande personlighet och hans aria i sista akten ”Nessun dorma" (Ingen må sova) stor och lysande operakonst.
Yana Kleyn gör rörande den självuppoffrande slavinnan Liù, som sticker kniven i sig för Calafs skull. Kleyn undviker all sentimentalitet i sin rolltolkning som hon utvecklar till stor skönhet särskilt i arian ”Signore, ascolta” där Liù vädjar till Calaf att inte ge sig in i tävlingen och samtidigt förklarar honom sin kärlek.
Av birollerna är Michael Schmidberger patetisk som Timur, Calafs far och tartarernas avsatte kung, liksom Magnus Kyhle som den skröplige kejsare Altoum, som vägrar att låta sin dotter Turandot ändra på reglerna mitt i spelet. De kinesiska hovmännen Ping, Pang och Pong, som får ta hand om Turandots blodiga frågesport, ges en alltmer uttalad desperation av Ola Eliasson, Daniel Ralphsson och Niklas Björling Rygert.
Marco Arturo Marelli som står för regi, scenografi och ljus håller ihop föreställningen med ett modernt scenspråk och låter ett kallt blått ljus lysa över scenen som markerar att det här inte är någon lättsam historia. Den formidabla föreställningen förstärks av Dagmar Niefind Marellis praktfulla dräkter och av kören som lystet blodtörstigt betraktar historien från första parkett på scenen.
Puccinis musik är skimrande vacker, dramatisk och djupt rörande. Döden är lika närvarande i operan som i tonsättarens eget liv – Turandot är hans oavslutade verk som skrevs på dödsbädden 1924 och fullbordades av Franco Alfano.
Lägg så till gästdirigenten Thomas Søndergård som lyfter fram 1910-talets modernism ur ”Turandot” utan ett spår av tom operaromantik så blir Operans ”Turandot” en magiskt skimrande helhet.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2013-02-23