Sthig Jonasson
Trollflöjten, Köpenhamnsoperan

Historien om Nattens drottning och frimurarna

Scen: Köpehamnsoperan
Gästspel av Den Jyske Opera, Århus
Opera: Trollflöjten
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto: Emanuel Schikaneder
Regi Kasper Wilton
Scenografi och kostym: Jesper Corneliussen
Dirigent: Stefan Solyom
Sångare: Jakob Christian Zethner, Jakob Næslund Madsen, Susanne Elmark, Aileen Itani, Jens Søndergaard, Vibeke Kristensen, Hans Dueholm, Elsebeth Dreisig, Birgitte Mosegaard Pedersen, Bolette Bruno Hansen, Jens Bové m.fl.
Herning Kirkes Drengekor
Den Jyske Operas Kor
Sjællands Symfoniorkester
Spelas t.o.m. 26 nov. Speltid ca 3 tim.

 

På Köpenhamnsoperan spelas Mozarts Trollflöjten i ett gästspel från Den Jyske Opera i Århus. Det är en traditionell uppsättning med en föga modig prins och en ung flicka, som litar litet för mycket på hennes mor, vidare en hustrulös fågelfängare, en ilsksint morsa, romantiska vedermödor, magiska ögonblick och skön musik.
Så här är det: Prins Tamino, som kommit vilse skräms av en stor och hotfull orm. Han svimmar men räddas av tre hovdamer hos Nattens drottning. Han möter också drottningens fågelleverantör, Papageno, som inte är så nogräknad med sanningen.
Nattens drottnings dotter, Pamina, har på oklara grunder blivit bortförd av översteprästen Sarastro. När Tamino får se ett porträtt av Pamina blir han blixtförälskad. Han ger sig ut på en räddningsexpedition tillsammans med den betydligt mindre entusiastiske Papageno, som dock här ser en chans att själv finna sig en fru. Det visar sig att Pamina också genast blir förälskad i Tamino och att Sarastro är en vis och ädel präst i spetsen för en grupp lika ädla bröder. För att bli delaktig i brödraskapets visdom och för att få sin älskade Pamina måste Tamino genomgå tre prövningar. Papageno å sin sida struntar i alla besvärliga prov och får i alla fall sin Papagena.
Brödraskapets hemvist råder det ingen tvekan om för här trängs frimuraresymbolerna. Vad symbolerna står för förblir dock väl förborgat för den oinvigde.
David Danholt och Aileen Itani, det unga kärleksparet som måste gå igenom prövningar för att bli vuxna, har båda litet problem att få tillräckligt djup och tyngd i sina roller. Tamino är inte särskilt modig och försöker i hela första akten att få någon annan att göra jobbet, i det här fallet den ovillige Papageno (Jens Søndergaard). Søndergaards agerande bygger på timing och en säkerhet i sången som håller samman föreställningen och ger den stadga. Och han gläder sig över att få träffa Papagena – oavsett hur hon ser ut. Papagena är en liten roll som Vibeke Kristensen gör bra både som förklädd till häxa och som tjej som väl matchar Papagenos befjädrade uppenbarelse.
Susanne Elmark, som Nattens drottning, lägger ett eldigt temperament till en vacker intensiv koloratur som hotar blåsa alla andra av scenen. Nattens drottning hatar Sarastro och vill ge igen för gammal ost vilket märks i hennes hämndaria i andra akten (den som kallas ”Helvetets vrede”) som Susanne Elmark gör alldeles lysande. Även om Nattens drottning har god support av sina tre välsjungande, och möjligen också sexgalna, hovdamer (Elsebeth Dreisig, Birgitte Mosegaard Pedersen, Bolette Bruno Hansen) så kan man förstå om hon känner sig en smula uppgiven när den ende hon får tag i för att ”rädda” dottern är en hjälte som svimmar vid anblicken av en orm. Stor visserligen, men ändå ...
I den här ”Trollflöjten” står människorna i centrum medan kampen mellan gott och ont blir i det närmaste ointressant eftersom Jakob Christian Zethners Sarastro och hans gäng av frimurarebröder inte är särskilt skräckinjagande i sina frackar och förkläden. Mer drag är det då i Hans Dueholms Monostatos, med halva ansiktet svartsminkat, som alltid tycks vara förbannad på något och alltid ruva på illdåd som han genomför med osviklig ineffektivitet.
Scenografin är inte så mycket att säga om. Den är med nödvändighet enkel för att kunna flyttas runt till olika scener och arenor. Den går både att sprida ut över en stor scen och förtäta på en mindre.
Det är trevligt att se en ”Trollflöjt” som berättar sin historia rakt av utan krusiduller.
För musiken står här Själlands symfoniorkester som i högsta grad gjorde att publiken fick en njutningsfylld upplevelse. Till det bidrog tveklöst den unge svenske dirigenten Stefan Solyom som stod för ledningen.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-10-22