Sthig Jonasson
Nypremiär av Tosca på Operan

Stor dramatik när Tosca går igen

Scen: Operan
Opera: Tosca
Musik: Giacomo Puccini
Libretto: Giuseppe Giacosa och Luigi Illica
Översättning för textmaskin: Nenne Runsten
Regi: Knut Hendriksen
Scenografi: Björn Brusewitz
Kostym: Ann-Mari Anttila
Dirigent: Andrea Battistoni
Sångare: Lena Nordin, Johan Edholm, Jesper Taube, Anton Eriksson, Magnus Kyhle, Daniel Ralphsson, Michael Schmidberger, Alar Pintsaar
Hovkapellet
Operans kör
Barn från Adolf Fredriks musikklasser
Framförs på italienska med svensk översättning på textmaskin
Speltid ca 2 tim. 50 min.

Operans uppsättning av Puccinis dramatiska opera ”Tosca” som nu haft nypremiär är en utmärkt, ganska traditionell föreställning. Regissören Knut Hendriksen har placerat operan i det politiska kaoset i Rom i juni 1800 med kärlek, förräderi, bråddjup ondska och med musik av yppersta skönhet som dämpar intrigens brutalitet.
I ”Tosca” hotar den franska revolutionens ideal och frihetliga rörelser den gamla regimen som faller sönder när Napoleon invaderar Italien, men i Rom regerar fortfarande den brutale polischefen Scarpias terror.
Den unge konstnären Cavaradossi älskar den berömda, men svårt svartsjuka, sångerskan Floria Tosca som Scarpia åtrår. När en viktig politisk fånge flyr ur Castel San Angelo ger Cavaradossi honom skydd och Scarpia utnyttjar Toscas svartsjuka att avslöja flyktingens gömställe. Priset för fri lejd för Tosca och Cavaradossi är högt och självfallet lurar Scarpia dem. Han är en av operalitteraturens skurkaktigaste skurkar som utan att tveka sänder människor till en plågsam död.
Lena Nordin är uttrycksfull och övertygande som den självupptagna Tosca. Hon är lysande i andra aktens stora aria, vanligen kallad Toscas bön. Där klagar hon över hur illa livet behandlat henne trots att hon bara levt för kärleken och konsten. Sedan sticker hon kniven i Scarpia. Jesper Taube som Cavaradossi har en spänstig tenor som han förstår att utnyttja maximalt. När Cavaradossi inför sin avrättning skriver sitt avskedsbrev till Tosca i gryningsljuset över Rom får den en lätt anstrykning av sentimentalitet, som känns alldeles riktig.
Med sin psykiska och fysiska kraft dominerar Johan Edholm föreställningen som den galne, maktberusade och lögnaktige Scarpia. Edholm låter Scarpia gå från första aktens lystna förälskelse till andra aktens fullt utvecklade patologiska ondska. Operans eviga fråga varför Scarpia är ond får inte heller denna gång något svar.
Scarpias torpeder Spoletta och Sciarrone, säkert sjungna av Daniel Ralphsson och Michael Schmidberger, utför bara sina order med den plikttrogenhet som alla medlöpare och bödlar alltid gjort. Säker är också Magnus Kyhle som den lätt virrige sakristanen som oavsiktligt, men beskäftigt hjälper Scarpia i hans jakt på Cavaradossi och Tosca. Den politiske fånge, Angelotti, som får intrigen att rusa iväg sjungs med plågsam skärpa av Anton Eriksson.
Dirigenten Andrea Battistoni får Hovkapellet att plocka fram all den känsla och spänning som finns i musiken som blir närmast rent fysiskt kännbar. Det är stort.
Till detta kommer också en magnifik scenografi och dramats upplösning högt upp på Castel San Angelo är överväldigande vacker.

  Sthig Jonasson
   
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2013-05-18