Sthig Jonasson
Tjuvar, Dramatens lilla scen

Ointressanta människors ointressanta liv
Scen: Dramatens lilla scen
Pjäs: Tjuvar
Författare: Dea Loher
Översättning: Maria Tellander
Regi: Jenny Andreasson
Scenografi och kostym: Marika Feinsilber
Ljus- och videodesign: SUTODA
Kostym: Marianne Lunderquist
Koreografi: Dorte Olesen
I rollerna: Johan Holmberg, Annika Hallin, Hannes Meidal, Jessica Liedberg, Magnus Ehrner, Malin Ek, Shima Niavarani, Claes Ljungmark, Lotta Tejle, Björn Granath, Lil Terselius, Filip Alexanderson
 

Dea Lohers pjäs ”Tjuvar”, som nu spelas på Dramatens lilla scen, är en humoristisk samtidstragedi med tolv personer ”i stadens utkant” som inte kan hantera sina ensamheter eller sina nära relationer, det är som om livet är en fantasi.
I 37 korta scener, närmast som filmklipp, möter vi de tolv var för sig. Där är försäkringsmäklaren Finn som förbereder sitt självmord genom att vägra gå upp ur sängen, ett medelålders par som lider av främlingsskräck, en ung gravid kvinna i identitetskris, en begravningsentreprenör som blir mördad, en kvinna har väntat på sin man som gick ut genom hotellrumsdörren för 38 år sedan och inte kommit tillbaka. Hon bor fortfarande på hotellet i samma rum.
Människorna talar om sig själva, ibland i tredje person. De diktar fram sina liv som Linda, en ensamstående badhusföreståndare, som sett en varg mitt inne i staden, men ingen verkar tro riktigt på hennes iakttagelse. Hon skapar sig en hel låtsasfamilj med make och barn och en framtid i ett naturreservat.
Dea Loher anlägger inte någon moralisk aspekt på samtiden i stället undersöker hon våra möjligheter till ett meningsfullt liv sedan vi förkastat nästan alla sociala konventioner och koder som styrde oss tidigare. Lohe har en sorts allmängiltig teori om anonymitet i ett opersonligt samhälle genom att identifiera olika sociala och mentala mekanismer. Det lyckas hon inte särskilt bra med.
Marika Feinsilbers scenografi består av enrumslägenheter i två våningar, men utan att vara något hyreshus, det är bara rollernas ensamhet som får en fysisk markering. Så är också är fallet med SUTODAS videografik. Jenny Andreassons regi lägger tonvikten vid det fragmentariska formspråket och det stärker känslan av att ”Tjuvar” är ett antal monologer och den yttre formen av dialog inte betyder något för helheten.
I ”Tjuvar” fungerar skådespelarna som ett kollektiv där varje roll spelas i ett stilla tempo där inget verkar ske. Egentligen är de ointressanta människor som det inte finns anledning att lära känna närmare. Rollerna är vad man ser på scenen.

  Sthig Jonasson

Fotnot. I ”Tjuvar” har fem roller samma efternamn ”Tomason” det är en referens till den japanske konstnären Genpei Akasegawa och hans utforskande av ting som förlorat sin ursprungliga betydelse och som han kallar Thomassons. T.ex. en trappa som inte leder någonstans, som i ”Spelman på taket” där Tevje skall utrusta sitt hus med tre trappor när han blir rik – en som går upp, en som går ner och en att skryta med.

 
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2011-10-26