Sthig Jonasson
Sunset Boulevard, Karlstad

Stor musikalnoir
Scen: Karlstad teater
Musikal: Sunset Boulevard
Musik: Andrew Lloyd Webber
Text: Don Black och Christopher Hampton Baserad på en film av Billy Wilder
Översättning: Rikard Bergqvist
Regi: Ronny Danielsson
Scenografi: Martin Chocholousek
Kostym: Annsofie Nyberg
Koreografi: Roger Lybeck
Dirigent: David White
Medverkande: Maria Lundqvist, Christer Nerfont, Björn Eduard, Tonje Bakken, Mats Nilsson, Andreas Eldeen, Jonas Schlyter, Ulrik Spjut
Värmlandsoperans kör
Värmlandsoperans Sinfonietta

Spelas t.o.m. 30 december 2009. Speltid: ca 2 tim. 45 min.

På Värmlandsoperan i Karlstad spelas nu Andrew Lloyd Webbers kolsvarta musikalnoir ”Sunset Boulevard”. Den bygger på Billy Wilders trefaldigt oscarsbelönade film från 1950 med Gloria Swanson i huvudrollen som Norma Desmond: Filmstjärnan som blivit kvar i drömmen om sin storhet under stumfilmsepoken. Till hennes gotiska spökslott på Sunset Boulevard 10086 kommer av en slump den rätt misslyckade manusförfattaren Joe Gillis. Han har visserligen några hyfsade filmmanus bakom sig, men nu är han pank och jagad av indrivare. Han fascineras av Norma som är primadonna ut i fingerspetsarna: ”En stor stjärna har stora känslor”, säger hon. Hennes garderob är ny och elegant men väl anpassad till hennes storhetstid. Hon har också anammat den moderna tiden med skönhetskirurgi och botoxinjektioner för att hålla sig ung. Norma får för sig att Joe ger henne en möjlighet att göra reentré i filmvärlden och övertalar honom att bearbeta ett överdådigt manus hon skrivit om Bibelns femme fatale, Salome. Själv tänker hon som femtioåring spela den 16-åriga Salome i regi av Cecile B. DeMille, vars favoritstjärna hon en gång var. Joe ser en chans att göra sig tillfälligt ekonomiskt oberoende och leva lyxliv ett tag. Han accepterar, men allt kollapsar när Norma blir förälskad i Joe. Medan hennes butler den stelt värdige Max von Mayerling betraktar dramat från sidan.
Den här föreställningen lever med Maria Lundqvist som Norma. Att hon bara sjunger hyfsat bra är som det skall: Norma är stumfilmsstjärnan som slås ut när talfilmen kom, tänk bara på Lina Lamont i ”Singin´ in the Rain”. Maria Lundqvist är en rutinerad skådespelare och hon tar tillvara alla nyanser av sin roll. Här lyser tragiken igenom hur mycket Norma än spelar över i iscensättningen av sitt liv. Christer Nerfont lyckas ge liv och värme åt Joe Gillis rätt cyniska karaktär. Nerfonts tenor blir bättre och bättre och han låter Gillis ironiska underton försvinna när han dras allt längre in i Normas falnande strålglans och han börjar ana faran.
Björn Eduard gör butlern Max von Mayerling med allt säkrare sång och stel i ryggen som en parodi på en preussisk officer. Att Norma är slut som stjärna och glömd av publiken håller Max undan genom att själv skriva de beundrarbrev som dagligen kommer. Tonje Bakken är bra i sin roll som den unga förhoppningsfulla manusförfattaren Betty Schaefer som får både Joes hjälp med att skriva och hans kärlek. Men det gnistrar inte riktigt till mellan Nerfont och Bakke förrän i de sista scenerna, men då glimrar det. Och man förstår att nu är det kört för Norma. Till slut rasar hennes liv och hon går in i sin magnifika dröm: "All right, Mr. DeMille, I'm ready for my close-up."
Andrew Lloyd Webbers blandning av pop, musikal och modern musikteater passar väl för sinfoniettan. Med fler musiker än vanligt i orkesterdiket blir ljudbilden också mycket maffig. Som vanligt utnyttjar Värmlandsoperan sin kör maximalt i spel, dans och sång. Sällan – eller aldrig – har den varit bättre än i ”Sunset Boulevard”.
Musikalen ”Sunset Boulevard” spelas nu för första gången i Skandinavien och det är en chansning som går hem. Värmlandsoperan kan lägga ännu en till sina många konstnärliga framgångar.
Det är en rättvis succé.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

 


   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-09-25