Sthig Jonasson
Spöksonaten, Dramatens lilla scen

Genialt dansant föreställning

Scen: Dramaten, lilla scenen
Pjäs: Spöksonaten
Författare: August Strindberg
Bearbetning: Mats Ek, Irena Kraus
Regi och koreografi: Mats Ek
Scenografi och kostym: Bente Lykke Møller
Medverkande: Stina Ekblad, Hamadi Khemiri, Niklas Ek, Thérèse Brunnander, Yvan Auzely, Ana Laguna, Gunnel Fred, Staffan Göthe, Melinda Kinnaman, Jonas Bergström, Johan Holmberg, Malin Ek, Etienne Glaser, Hulda Lind Jóhannsdóttir

Spelas t.o.m. 26 april. Speltid ca 1 tim 40 min, ingen paus

 
Dramaten inleder sitt Strindbergsår med ”Spöksonaten” i regi av Mats Ek. Han utforskar här en ny sida i August Strindbergs skoningslösa kammarspel i ett allkonstverk, där musiken och dansen fördjupar dramat.
”Spöksonaten” drivs framåt av den inneboende kraften hos sina antiteser: det sköna blir fult, kärlek blir till förakt och verkligheten är en mardröm som det inte går att vakna upp ur. Pjäsens människor är groteskt fula, giriga, hämndlystna och hatiska och det är svårt att finna någon försoning och förlåtande i den här svarta uppsättningen.
Handlingen är förlagd till ett ålderdomshem i nästan nutid där några gamlingar fösts ihop i ett gruppboende där de varje dag äter sin spöksupé. För att undesrtryka att skillnaden mellan män och kvinnor suddas ut av åldrandet har de flesta roller besatts med skådespelare av det andra könet.
I spelets centrum sitter den rullstolsburne direktören Hummel som driven av hat och förakt försöker avslöja lögnerna och illusionerna omkring sig. Han är en hämnare, men de gamla oförätter han hämnas är otydliga. Den unge studenten Arkenholtz slinker in i huset och dras in i Hummels intriger mot en överste av tvivelaktig karaktär, dennes galna hustru och en vacker oäkta dotter. Hummels idé är att koppla samman studenten med dottern för att komma åt översten.
Hummel går till angrepp med förslagen skicklighet. Han köper upp överstens pensionsförsäkringar och får total ekonomisk kontroll över familjen, sedan kläs översten av sin sociala ställning, medaljer, peruk, adelskap, överstegrad – inte ens löständerna får han behålla.
Stina Ekblad är en lysande besatt Hummel som lever ut sin brutala ondska. När han krossar översten sker det närmast kliniskt och utan förbarmade. Men när allt slår tillbaka och Hummel störtats från sin roll som sanningsvittne är Den degraderade översten snabb att ta tillbaka alla sina falska sociala attribut.
Gunnel Fred har gett översten ett knyckigt parodiskt militärt rörelsemönster. Hans dyrkade och i ungdomen grymt vackra hustru sitter nu mumifierad i en garderob och skorrar som en papegoja ältande sin skuld i äktenskapsbrottet med Hummel. Staffan Göthe ger den knappt mänskliga kärringen resning som när Hummel är strötad lämnar sin roll som dåre och tar plats i världen, med eller utan försoning.
Hamadi Khemiri är utmärkt som den striphårige studenten som otålig är på väg ut i livet. När han får sina illusioner om människorna krossade har inte han heller någon framtid. Students älskade, den bleka och livsodugliga fröken, görs av Melinda Kinnaman med en svärta som skapar en isolerad zon kring sin dödsmärkta fröken.
Etienne Glaser gör Hummels tidigare fästmö, nu en åldrad spröd men elegant kvinna som helt oväntat utför en lättfotad solodans med sin spegel. Johan Holmberg gör en perfekt tolkning av Hummels personlige assistent Johansson som i valet mellan att hamna i fängelse eller bli hunsad betjänt hos Hummel väljer det senare. Han är en förslagen skitstövel, inställsam och feg – allt efter vad situationen kräver. Också betjänten Bengtsson (Malin Ek) tvekar inte en sekund när han får en chans till hämnd på Hummel. Tvekar gör inte heller Hulda Lind Jóhannsdóttirs feta kokerska som suger kraft och liv ur husets invånare när hon låter köttet koka till trådiga slamsor och spär såsen med vatten och soya. Själv tar hon all näring. På hemmet finns också Ana Lagunas Mörka damen och Jonas Bergströms Baron är ett gammalt par som elegant utför ett pas de deux med rullator och Niklas Ek dansar en rädd och förtvivlad gammal flicka som i första aktens första scen skräms av studentens begäran om en skopa vatten.
Redan i öppningsscenen markeras musikens vikt när skådespelarna stapplar in med sina instrument för att spelar Beethovens trippelkonsert och hemmets föreståndare, Thérèse Brunnander, leder spelet på piano. Ibland kommer Brunnande in och spelar kammarmusik med sina boende, eller om de är ”klienter" eller ”kunder” beroende på det just nu rådande språkbruket.
Mats Ek har skapat ett dansant skräckdrama som utspelas i ett brunt scenrum som är allrum, sovrum och sjuksal. Man kan nästan känna odören av handsprit, urin och bajsiga blöjor. Det är en dyster bild av livet vid ändhållplatsen. Eller om det är en historia om att acceptera det ofrånkomliga åldrandet och döden.
Dramatens Strindbergsår kunde inte ha börjat bättre.


  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2012-01-28