Sthig Jonasson
Sommarnattens leende, Stockholms stadsteater

Bergmanfilm som musikal
Scen: Stockholms stadsteater
Musikal: Sommarnattens leende (efter Ingmar Bergmans film)
Musik och sångtexter: Stephen Sondheim
Manus: Hugh Wheeler
Översättning: Beppe Wolgers
Regi: Tobias Theorell
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Koreograf: Roine Söderlundh
Kapellmästare: Joakim Hallin
Medverkande: Yvonne Lombard, Pia Johansson, Sandra Kassman, Axén, Dan Ekborg, Thérèse Andersson, Albin Flinkas, Andreas Kundler, Frida Westerdahl, Sara Jangfeldt, Peter Gardiner
Operasångare: Lars Martinsson, Christina Högman, Margaretha Dalhamn, Sonny Wallentin, Marianne Myrsten
Musiker: Britt Crafoord, Joakim Hallin, Hanna Helgegren, Ulric Johansson, Lasse Jonsson, Bo Sandberg, Jonas Sjöblom, Åsa Stove och Anna Wallgren

Spelas t.o.m. 25 april 2010. Speltid 2 tim. 45min.

 

Stockholms stadsteater satsar i vår stort med Stephen Sondheims musikal ”Sommarnattens leende” som bygger på Ingmar Bergmans film från 1955. Sondheims musikal är full av raffinerade melodier, sköna sånger och smart dialog om kärleken som tidsfördriv och på allvar. Stockholms stadsteater ställer upp med en utmärkt ensemble, en kör med fem operasångare och en niomannaorkester. Det är klart att resultatet blir sevärt och lyckat.
Den korta ljusa sommarnatten ler tre gånger åt människorna. Då tappar kärleksparen bort varandra och hittar nya lek- och sängkamrater. I den lilla staden har den medelålders advokaten Fredrik Egerman problem både med sin unga hustru, Anne, som efter elva månaders äktenskap fortfarande är oskuld och med sin teologistuderande son Henrik. Ett försök att ta upp en avsomnad förbindelse med den firade skådespelerskan Desirée Armfeldt slutar illa eftersom hennes nye älskare greve Carl-Magnus Malcolm är vansinnigt svartsjuk. Grevens motto är: ”Jag tolererar att min hustru bedrar mig. Men rör någon min älskarinna blir jag en tiger.” Grevens vackra försummade hustru, Charlotte, bedrar honom inte, men är uttråkad över sin mans snedsprång.
Allt skall ställas till rätta under ett veckoslut på ett gods i stadens närhet dit paren har bjudits, eller bjudit sig själva.
Huvudpersonerna som skådespelerskan Desirée Armfeldt och advokat Egerman görs av de samspelade gnisttändarna Pia Johansson och Dan Ekborg. De vet precis hur de skall få spelet mellan Desirée och Fredrik att bli både tvetydigt och fullständigt entydigt. Pia Johansson får ibland ett ironiskt tonfall som passar till förhållandet till den velige och uppgivne advokaten medan Dan Ekborg som alltid har total närvaro i sin roll. Musikalartisten Thérèse Andersson är utmärkt som advokatens 18-åriga hustru – ett oerfaret neutrum. Men när hon får korn på den dystre Henrik i Albin Flinkas tappning går hennes röst upp till upphetsat tonläge. Här finns det plötsligt en farlig laddning i den erotiska komeditonen.
Andreas Kundler är övertygande som den svartsjuke greven med en hjärna som en ärta, enligt Desirée, men det är inte för sin intelligens som greven är hennes älskare. Frida Westerdahl liksom väser sig ormlikt genom den rätt tunna rollen som den bedragna grevinnan. Hon är fast besluten att bryta sin vanmakt inför makens inte helt ovanliga kärleksaffärer.
Sara Jangfeldt lyckas väl som den vidlyftiga tjänsteflickan Petra, med lovande gung i höfterna och glad förväntan på nästa erotiska äventyr. Samtidigt finns ett stråk av beräknande i Jangfeldts Petra när hon enkelt förvrider männens huvuden. Det gäller särskilt betjänten Frid (Peter Gardiner).
Yvonne Lombards madame Armfeldt sitter i rullstol och kommenterar med vass ironi hur paren råddar till det för sig.
De fem operasångarna – Margaretha Dalhamn, Christina Högman, Lars Martinsson, Marianne Myrsten och Sonny Wallentin – fungerar som kören i en grekisk tragedi och kommenterar skeendet med säker musikalitet. Det är njutningsfyllt att följa deras sång – och de är väl inte så åldersstigna som deras onödigt dammiga sminkning ger sken av.
Magdalena Åbergs kostym och stiliserade scenografi av stora sjok silkiga tyger ger uppsättningen en sensuell spänning som passar till musikalens tema. Sången och textningen var på sina håll var en aning otydlig i första akten tog det sig betydligt i andra akten. Då Pia Johansson bränner av musikalens egentligen enda riktigt välkända nummer ”Send in the Clowns”. Går vällustrysningar genom publiken. Hon står där ensam när kärleken smärtar och sårar.
”Sommarnattens leende” ger en föraning om vad som kommer när sommarnatten ler tre gånger. ter i ”Sommargäster”.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2010-02-22