Sthig Jonasson
Som löven i Vallombrosa, Dramaten lilla scenen

En familjs sammanbrott

Scen: Dramaten, lilla scenen
Pjäs: Som löven i Vallombrosa
Text: Lars Norén
Regi: Vibeke Bjelke
Scenografi och kostym: Steffen Aarfing
I rollerna: Ylva Ekblad, Björn Granath, Stina Ekblad, Reine Brynolfsson, Iwar Wiklander, Johan Holmberg, Hannes Meidal, Hans Klinga, Marianne Vassbotn Klasson
Speltid ca 4 tim.

På Dramatens lilla scen spelas nu Lars Noréns pjäs från 1991 ”Som löven i Vallombrosa”, märkligt nog för första gången på en svensk scen. Den har tidigare bara visats som TV-teater 1985. Pjäsen, vars titel är ett citat från John Miltons Paradise Lost (1667), refererar och anknyter till två av Tjechovs mest kända pjäser: ”Måsen” och ”Körsbärsträdgården”.
Handlingen utspelar sig under två somrar när en familj i tre generationer har samlats i sitt sommarhus i Stockholms skärgård. I huset finns den döende fadern John och hans tre barn: aktrisen Lena, Sonja som jobbar på apotek och Gabriel som är forskande naturvetare.
Lena har ett otydligt förhållande med den framgångsrike dramatikern Olof. Sonja är gift med läkaren Fredrik, de har sonen Samuel som är i en lovande författarkarriärs början. Där finns Gabriels dotter Clara en ung vacker och psykotisk skådespelerska, som Fredrik blir huvudlöst förälskad i. I huset finns också läraren Umberto som är kusin till syskonen.
Det är en i grunden dysfunktionell familj där alla har överstora egon – också Umberto som ständigt ber om ursäkt för att han finns.
När familjen samlas efter ett år är fadern fortfarande döende och fortsätter att plåga sin familj med ett evigt prat om sin nära förestående bortgång. Under året har relationer förändrats: Olof har lämnat Lena för Clara som han har ett barn med, medan Fredrik har gått in i en djup depression sedan Clara avvisat honom.
”Som löven i Vallombrosa” bärs upp av ett alldeles lysande ensemblespel. Där den centrala rollen som Olof görs av Reine Brynolfsson. Han blir en undflyende och osäker dramatiker som stagnerat i skaparkris. Stina Ekblad är lysande som den självupptagna Lena som aldrig verkar gå ur sina scenroller. Det är som om hon desperat försöker hålla fast Olof, också när hon inser att också han har förälskat sig i Clara. Medan Ylva Ekblad gör en genomskådande Sonja som uppgivet betraktar Fredriks huvudlösa åtrå för Clara, medan hon själv har offrat sig för familjen.
Björn Granath förvandlar sin Fredrik till ett psykotisk och totalkrisande man utan kontakt med verkligheten. Han kan inte skilja på dröm och verklighet. Den unge dramatikern Samuel spelad av Hannes Meidal, levererar ilsksinta repliker mot den borgerliga teatern utarmning. Ungefär som Konstantin i ”Måsen”, men det är ett ämne som var mer aktuellt för Tjechov än det är idag, eller ens var för Norén i början av 1990-talet.
Marianne Vassbotn Klasson gör Clara med en självklarhet, som om ungdomen alltid segrar. Clara inleder lätt och utan särskilt mycket eftertanke förhållanden med sina båda mostrars män. Utan samvetsförebråelser krossar hon Fredrik. Hans Klinga är rörande som den dystre och desillusionerade Umberto. Han är sedan decennier förälskad i sin kusin Lena och är till bristningsgräsen fylld av självömkan.
Iwar Wiklander är storslagen som den döende ständigt förbannade Johan, som inte har något till övers för sonen Gabriel som Johan Holmberg gör till en emotionellt handikappad beskäftig forskare, som tror att hans framtid finns vid något amerikanskt prestigeuniversitet.
Det pratas mycket, men det finns inte mycket till yttre handling, medan det under ytan kokar av nedtryckta känslor som blir familjens undergång när de släpps loss. I Steffen Aarfings minimalistiskt enkla scenografi låter regissören Vibeke Bjelkes skådespelarna leverera smarta och eleganta repliker. Associationer, undertexter och referenser blandas till en svart fars där publiken ofta har roligt, mycket roligt.
Det är lätt att se Lars Noréns ”Som löven i Vallombrosa” som en del av en självbiografisk uppgörelse. Men det är inte nödvändigt att överhuvud känna till något om personen Norén – det här är ett lysande, fyra timmar långt skådespel som ger mer av spänning än en aldrig så våldsam handling.
”Som löven i Vallombrosa” både handlar om och är teater, där teaterns illusion bryts av ett oväntat slut.
Eller …

  Sthig Jonasson
  © Sthig Jonasson

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2013-02-23