Sthig Jonasson
Singin´ in the Rain, Malmö

Ny succé för vattenstänkt musikal

Scen: Malmö opera
Musikal: Singin´ in the Rain
Av Betty Comden och Adolf Green baserad på MGMs storfilm
Musik och text: Nacio Herb Brown och Arthur Freed
Svenska sångtexter: Bo Carlgren
Regi, översättning och bearbetning: Bo Hermansson
Iscensättning för Malmö opera: Marianne Mörck
Koreografi: Roine Söderlundh
Scenografi: Ingemar Wiberg
Kostym: Inger Elvira Pehrsson
Dirigent: Josef Rhedin
Medverkande: Rennie Mirro, Karl Dyall, Lisette Pagler, Anette Friberg, Lars Humble, Allan Svensson, Marianne Mörck, Lotta Thorell, Birgitta Rydberg, Fredrik Lexfors
Fredrik Bengtsson som Don Lockwood som ung
Philip Göransson som Cosmo Brown som ung
Dansare
Malmö operaorkester
Speltid ca tre timmar.

Musikalen ”Singin´ in the Rain” berättar om den omvälvande tid i showbiz när stumfilm blev talfilm, då gamla hollywoodstjärnor föll och nya kom. Musikalen bygger på den kanske bästa musikfilm som gjorts där Gene Kelly, Donald O´Connor, Debbie Reynolds och Jean Hagen spelade de ledande rollerna.
Att sätta upp ”Singin´ in the Rain” på scenen med risk för jämförelse med filmen fordrar kallblodighet och orubblig tro på att lyckas. Oscars i Stockholm lyckades och belönades med nio guldmasker. Nu har den uppsättningen, via Göteborg, landat på Malmöoperan. Här finns Malmö operas stora orkester, häftig scenografi – inklusive ösregn – och en ensemble som vet hur man tar till vara en glittrande rad av dans- och steppnummer.
Efter en litet seg upptakt blir intrigen sååå Hollywood: Året är 1927 och filmbolaget har problem med stumfilmsdivan Lina Lamont. När hon måste visa vad hon kan i talfilmens värld är hennes skådespelande inte så bra och rösten är bara för mycket. Hennes ständige motspelare Don Lockwood, med både röst och charm, har tröttnat på Linas divalater och pressens falska romansrykten, som Lina oförtrutet blåser under. Tröttnat har också regissören för att inte tala om filmbolagets ägare, men så länge hennes beundrare kommer till biosalongerna är hon Stjärnan. Linas omöjliga röst dubbas i hemlighet av Kathy Selden en ung, vacker, välsjungande tjej med skådespelardrömmar. När det avslöjas vem den vackra rösten tillhör försvinner Lina ut från strålkastarljuset och Kathy blir den nya stjärnan på filmhimlen. Givetvis får Don och Kathy varandra. Att allt sker i Hollywood är som det skall. Här har ju producerats tusen sinom tusen fåniga kärlekshistorier. Och Linas tragiska sorti blir en kul grej.
I rollen som Don Lockwood faller Rennie Mirro handlöst för Kathy. Mirro imponerar i dansscenerna med säker dans, säker timing och självsäker elegans. Lisette Pagler gör Linas röstersättare Kathy. Hon fyller den egentligen litet trista rollen med energi och massor med charm. Karl Dyall är utmärkt som Dons charmige och mycket dansante vän Cosmo Brown.
Lina Lamont spelas av Anette Friberg som har fått till en nasalt skränig röst, som är underbart förfärlig. Det är Lina som driver Allan Svenssons filmmogul Simpson mot vansinnets brant. Det är mycket skickligt och Friberg levererar en lysande komik. Lika bra är Lars Humble som den självupptagne Hollywood-regissören Roscoe Dexter. Det är en pricksäker parodi på en ”konstnär” som vill så mycket, men kan så litet.
Bland mängden av dansnummer fastnar tre omedelbart i minnet: ”God morgon” ett av musikalens många steppnummer blir här en verklig showstopper där Lisette Pagler tar ordentligt för sig mellan Mirro och Dyall. I "Ge dom skratt" (Make Em Laugh) blandar Karl Dyall humor och dansglädje med akrobatik, inklusive den backflip Donald O´Connor gjorde i filmen.
Och så givetvis musikalens höjdpunkt: Dansen i regnet. 8 000 liter vatten forsar över Malmö operas scengolv när Rennie Mirro släpper loss i en otroligt bra regndans. Här finns allt: lyktstolpe (att snurra kring), stuprör (att stå under när vattnet forsar), brandpost (att hoppa över) och förundrad dyngvåt polis (som bara glor). Det här är den ultimata dansscenen. Publiken jublar med rätta.
Regissören Bo Hermansson har arbetat fram en välspelad, väldansad och rolig föreställning där också birollerna är besatta med skådespelare som aldrig missar att rätt tajma en replik: Marianne Mörck är lysande som Linas olidligt jobbiga talpedagog och Lotta Thorell som en ständigt lika kändisfixerad skvallerjournalist. Birgitta Rydberg, som Linas kompis Zelda med nio förlovningar bakom sig på kort tid, gör sin lilla roll lagom ironiskt smickrande. Fredrik Lexfors gör Dons inte så dansante talpedagog som plötsligt finner sig indragen i en pas de trois med Don och Cosmo.
Javisst, ”Singin´ in the Rain” är en succé: För dansen, för vattnet och för skådespelarna.
Missa den inte.

  Sthig Jonasson
Fotnot: Bakom musikalen finns en verklighet som drabbade många, t.ex. Greta Garbos motspelare, den bildsköne John Gilbert. Han blev utskrattad när filmpubliken första gången hörde hans pipiga röst.  
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2010-08-26