Sthig Jonasson

Selma och Ågust, Klarascenen


Selma, Ågust och döden på damotaletten

Scen: Stockholms stadsteaters Klarascen
Pjäs: Selma och Ågust. Eller vad som hände när Selma Lagerlöf hittade Strindberg på damtoan i Royals vinterträdgård 1909
Författare och regi: Staffan Westerberg
Scenografi: Peter Lundquist
Musik: Peder Ernerot och Gustave Lund
Medverkande: Staffan Westerberg Anita Dahl Eva Gröndahl Per Sandberg, Jens Nilsson
Musiker: Gustave Lund, Andreas Lundhäll, Peder Ernerot, Kristina Ebbersten
Speltid: 2 tim 30 min.


Staffan Westerbergs egensinniga musikteater ”Selma och Ågust” som nu spelas på Klarascenen handlar litet löst om Selma Lagerlöf, August Strindberg, Mårbacka, kärleken och döden. Här blinkas det till vår tids kultur och okultur med musik och sångnummer, nyskrivet och gamla slagdängor, schlager, danska kabarélåtar och en fånig bajsvisa.
Det börjar på toaletten på Royals vinterträdgård 1909 där nobelbanketten och firandet av Selma Lagerlöfs nobelpris pågår. En nödig och argsint August Strindberg, som varit på krog på söder, rusar in på damtoan, herrtoan – där orkestern sitter – besöks av ärkebiskop Nathan Söderblom. Andra bemärkta personer i föreställningen är Verner von Heidenstam, Axel Munthe och drottning Viktoria.
I andra akten har Selma dragit sig tillbaka till sitt älskade Mårbacka och dit kommer också Selmas båda kärestor: den eleganta reskamraten Sophie Elkan och den noggranna Valborg Olander som sköter räkenskaperna, skriver rent och vässar pennor. Medan den avdöde Strindberg går runt som ett spöke för Selma. Här visas minsann ingen överdriven respekt mot våra två gigantiska kulturikoner.
Staffan Westerberg spelar själv rollen som Ågust och dessutom Valborg Olander, medan Anita Dahl gör Selma med lång fläta som om hon var på samma gång tant och ung flicka. Med stor säkerhet har Anita Dahl hittat det självklara värmländska idiomet och Selmas tröttheten av att ständigt hyllas av skolbarn och att bli förminskad till sagotant. Det är Anita Dahls rolltolkning som ger Staffan Westerberg möjlighet att spela högt i sin Strindberg.
Eva Gröndahl är utmärkt som Sophie Elkan, och Per Sandberg lyser som ärkebiskopen, som majorskan på Ekeby och i den dubbelbottnade rollen som den elake Sintram, eller om det är Disneytjuren Ferdinand. Jens Nilsson är pjäsens berättare som den evige Nils Holgersson komplett med lustig mössa och gås. Han möts av jubel när han med en fotboll kreerar de sju slöjornas dans ur Salome. En komisk fullträff som gör att man vill gasta ”En gång till”.
Till föreställningens lyckade helhet bidrar inte minst musikerna, som utöver sin musik också deltar i spelets tablåer, bl.a. som Heidenstam, Ollonborren eller den bögiga syrsan.
I Staffan Westerbergs många skepnader på scenen under årens lopp har döden ofta varit närvarande – som en dramaturgisk utmaning. Så också här då han brister ut i vemodiga betraktelser över döden och meningen med livet. En mening som han inte får någon riktig koll på – inte på döden heller förresten.
”Selma och Ågust” är en fantasirik underhållning med ett mörkt stråk av allvar som det är svårt att värja sig mot. -Akademien.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

 


   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-03-05