Sthig Jonasson
Romeo och Julia, Uppsala stadsteater

Oändligt vacker kärlekssaga

Scen: Uppsala stadsteater
Tragedi: Romeo och Julia
Manus: William Shakespeare
Regi: Heinrich Christensen
Scenografi och kostym: Sven Dahlberg
Koreografi: John Paul Zaccarini
Musik: Ola Hjelmberg
I rollerna: Victor Trägårdh, Elisabeth Wernesjö, Robin Keller, Tytte Johnsson, Jens Nilsson, Jesper Feldt, Göran Engman, Åsa Forsblad Morisse, Maria Sundbom, Eli Ivarsson, Lolo Elwin, Per Eric Asplund
Speltid ca 2 tim. 45 min.

 

I Uppsala stadsteaters avskalade uppsättning av William Shakespeares tragedi ”Romeo och Julia” är spelet förlagt till ett otydligt Verona där de två släkterna Capulet och Montague konkurrerar om makten. När Romeo Montague smyger in på en maskerad som Capulet anordnar och möter Julia Capulet blir de handlöst förälskade. Men de har inte en chans. Familjernas fiendskap gör att deras kärlek mals ner till en tragedi.
Julia, ömsom också kallad Juliet, är den som driver handlingen framåt. Hos Maria Sundboms Julia/Juliet finns en barnslig förvåning och lycka i förvandlingen från lekande barn till ung kvinna som upplever sin första kärlek. Hon är en stark och självständig trettonåring som själv tar initiativet till det hemliga bröllopet med Romeo och hon opponerar häftigt mot faderns försök att komma med en annan friare. Jens Nilsson gör Romeo ganska vekt och återhållet. Han är sansad i en värld av våldsbenägna galningar och tror naivt att deras kärlek kan försona familjerna. Deras första möte vid familjen Capulets maskeradbal har ganska litet av skir kärlek, men desto mer av ångande erotisk lek över sig.
Elisabeth Wernesjö och Jesper Feldt är vulgärt sexistiska som Romeos kompisar Mercutio och Benvolio. Wernesjös Mercutio har en självmedveten arrogans som skulle kunna reta upp också den lugnaste. Och lugn är inte precis det som kännetecknar Capulets torped Tybalt (Eli Ivarsson). Det är när Tybalt i en duell dödar Mercutio som familjefejden spårar ur när Romeo hämnas och sedan förvisas från Verona.
Göran Engman blir en överdominant familjefar i släkten Capulet. Han har valt greve Paris som Robin Keller gör utmärkt, till make ut Julia, omedveten om att hon i hemlighet gift sig med Romeo Montague. Per Eric Asplund är den översmarte munk, broder Laurence, vars komplicerade upplägg för att återförena de älskande kollapsar och så förbyts lyckan till tragedi. Lolo Elwin gör det bästa av sin roll som Julias amma, som till slut inte har något val utan måste ställa sig på faderns sida mot Julia.
Hos Shakespeare är förhållandet mellan individen och det omgivande sociala nätet organiskt och avgörande för vad som sker, medan regissören Heinrich Christensen ställer individen i fokus. Det är de enskilda individernas handlingar och av en inre obeveklighet som driver fram katastrofen. På Uppsala stadsteater har ”Romeo och Julia” blivit en oerhört vacker och fysiskt uppsättning helt i vitt. Det i kombination med ensemblens glidande och gungande rörelse gör att det är något drömskt över föreställningen.
Skall man anmärka på något är det att flera av skådespelarna artikulerar så dåligt att dialogen blir svåruppfattad. Självklart har ”Romeo och Julia” en allmängiltighet som sträcker sig över tiden in till våra dagar. Det här är ett sätt att spela som ger en ny dimension och nya infallsvinklar på Shakespeares vackra och tragiska kärlekshistoria.
”Romeo och Julia” på Uppsala stadsteater är värd en resa.

  Sthig Jonasson
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2011-12-11