Sthig Jonasson
Rigoletto/Djurisk åtrå, Uppsala stadsteater
 

Rigoletto som performance

På Uppsala stadsteaters studioscen, Ettan, spelas nu ”Rigoletto/Djurisk åtrå” en häftig blandning av teater, opera och performance.
Pjäsens grundtema är hämtat från Giuseppe Verdis opera ”Rigoletto” med text av Francesco Maria Piave. Historien är den samma: Rigoletto är hovnarr hos hertigen som är en sexmissbrukare och ägnar all sin tid åt att ”förföra” vackra kvinnor i hans omgivning. Rigoletto hånar utan förbarmande de olyckliga männen, vilket gör honom avskydd och hatad i hovkretsarna – där hertigen oftast fångar sina tjejer. Rigolettos enda svaghet är dottern Gilda, en ung kvinna med egen vilja och ett eget liv framför sig. När också hon drabbas av hertigen vill Rigoletto hämnas – men hämnden går fel.
I Uppsala stadsteaterns uppsättning av den här historien blir det några kända arior ur operan, till ackompanjemang av dragspel, någon aria ur en helt annan opera och en mängd skrik och spring. Ensemblen är en rad transor som ibland diskuterar könsmakt och sex som maktmedel, ibland trallar.
Frida Röhl spelar Rigoletto, Göran Engman är hertigen, en tanklös lymmel som enbart söker en stund av förströdd njutning. I operan dör Gilda, här spelad av Shima Niavarani, grundlurad för en fähund som sjungande vandrar hem från ännu en erövring medan hon förblöder i en sopsäck. Det är litet mer oklart hur den här Gildas offer skall tolkas.
Utöver Verdi och Piave används också texter från Sigmund Freud. Markis de Sade och den mycket mediala konsthistorikern Camille Paglias då uppmärksammade studie ”Sexual Personae: Art and Decadence from Nefertiti to Emily Dickinson”.

  Sthig Jonasson
 
   
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-11-27