Sthig Jonasson
Rigoletto, Skånska operan

Rigoletto i Amerikansk maffiamiljö

Scen: Skånska operan
Opera: Rigoletto
Musik: Giuseppe Verdi
Libretto: Francesco Piave Maria (efter Victor Hugo)
Översättning: Mira Bartov
Regi: Ola Hörling
Scenografi: Leif Persson
Kostym: Fredrika Lilius
Kapellmästare: Max Lörstad
Sångare: Peter Haeggström, Dardan Bakraqi, Maria Demérus, Eric Roos, Erika Tordeus, Daniel Christopher Wren, Tomas Öhman, Sebastian Duran, Christer Arwidsson, Helena Magnusson

 

När Skånska Operan spelar Verdis häftigt dramatiska ”Rigoletto” så sker det med en brant modernisering.
Regissören Ola Hörling har flyttat operan från 1500-talets feodala italienska hov till USA på 1930-talet med maffians våldsamma maktstruktur. Som alltid är Skåne Operans uppsättningen anpassad till att turnéra, det betyder enkel scenografi, liten stråkorkester och att solisterna själva sköter scenografibyten.
Det känns litet spännande och fräscht att nalkas berättelsen om narren och hans älskade dotter på det här sättet, om man bortser från besvärande inkonsekvenser och anakronismerna är moderniseringen inte helt omöjlig när gäller maffiabossen och hans kostymklädda gäng av mafioso med revolvrar i axelhölster, också rollfiguren Rigoletto har anpassat sig till en tid som är ganska avlägsen och med en konflikt som inte är tidsbunden.
Rigoletto är i Peter Haeggströms tolkning är en hånfull och cyniker som driver med allt och alla. Han är klädd i skrynklig kostym, har revolver, går linkande med käpp, som efter en skottskada, men han tillhör inte gängets inre kärna. Rigolettos svaghet är dottern Gilda. Han vägrar acceptera att Gilda inte är ett barn längre, utan en ung kvinna med egen vilja och ett eget liv framför sig.
Dardan Bakraqi som maffiabossen, Il Duce(!) med gester som hämtade från Brandos i "Gudfadern". Gildas förförare, är en tanklös lymmel som enbart söker en stund av förströdd njutning. Den kända arian ”La Donna e mobile” (Kvinnan är ombytlig) blir i Bakraqis tolkning ett fulländat porträtt av den uttråkade sexmissbrukaren som aldrig kan få nog.
Den spröda Maria Demérus Gilda ger liv åt en ung människas längtar ut i världen till ett eget liv. När hennes oskuld och oerfarenhet möter den utlevande hertigens lystnad går det illa.
Runt de tre huvudpersonerna finns några socialt missanpassade figurer. Där gör Eric Roos ett bra porträtt av den samvetslöse och opålitlige värdshusägaren Sparafucile, med mord som extraknäck. Han bryr sig inte om vem han mördar – bara han får betalt. Maddalena, Sparafuciles vidlyftiga syster sjungs av Erika Tordéus. Hon gör ett starkt porträtt av en kvinna som livet inte varit alltför gott mot. Bra är också Tomas Öhman, Sebastian Duran och Christer Arwidsson som gangstrar av olika dignitet liksom Helena Magnusson som den lättförförda grevinnan.
Den kända kvartetten, ”Bella figlia dell´amore”, med Gilda, Rigoletto, gangsterbossen och Maddalena (sopran, baryton, tenor och alt) är givetvis en musikalisk höjdare i en föreställning där sångarna går långt över den rätt torftiga inramningen.

  Sthig Jonasson
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2012-08-31