Sthig Jonasson
Rigoletto, Värmlandsoperan
 
 

Värmlandsoperan okonventionella uppsättning med den tragiska berättelsen om Rigoletto och hans dotter Gilda

Scen: Värmlandsoperan
Lilla scenen, Spinneriet, Älvgatan 49, Karlstad
Opera: Rigoletto
Musik: Giuseppe Verd
i Libretto: Francesco Piave Maria (efter Victor Hugo)
Musikaliskt ansvarig och arrangemang: Martin Wettges
Regi: Tobias Kratzer
Scenografi och kostym: Reiner Sellmair
Sångare: Peter Kajlinger, Jonas Durán, Anna-Maria Krawe, Johan Schinkler, AnnLouice Lögdlund, Ann Sigurdson, Johan Wållberg, John Kinell, Jonas Olofsson, Kosma Ranuer, Anne Bolstad, Björn Eduard, Eva Ribbing
Version för fem pianon och kammarorkester
Spelas t.o.m. 13 mars 2009. Speltid ca 2 tim. 30 min.

 

När Värmlandoperan nu sätter upp Verdis häftigt melodramatiska opera ”Rigoletto” på lilla scenen ”Spinneriet”, är det en lyckad kombination av sånglig briljans, modernisering och otraditionella scenlösningar. Ett ungt tyskt lag med Tobias Kratzer, Rainer Sellmaier och Martin Wettges vann det prestigefyllda ”The Ring Award” genom att dekonstruera ”Rigoletto”. Den utspelas i Mantua vid 1940-talet där hertigen är envåldshärskare. Hertigens hov är en smutsig värld där allt och alla är till salu och kan köpas. Kvinnor eller mord – strunt samma. Hertigen jagar maniskt nya erövringar – makt är sexigt. Hans hov av rika lättingar avskyr hovnarren Rigoletto för att han inte drar sig för att håna dem.
Rigolettos enda svaghet är dottern Gilda. När hon skändas vill han hämnas. Visserligen är inte Gilda ett barn längre, utan en ung kvinna, men Rigoletto passar på henne och låter henne inte välja ett eget liv. Från sin skyddade miljö har hon inte en chans mot hertigens förförelserutiner som hon tar för äkta känslor. Hon älskar honom – också när han bedrar henne.

Rigoletto blir i Peter Kajlingers tolkning en hånfull och mer obehaglig än rolig entertainer, som driver med allt och alla. Han är intellektuell överlägsen, men socialt underlägsen i en miljö där överklassen härskar. Han blir ett lätt offer för en maktstruktur som han inte tillhör. Kajlinger tar ut svängarna ordentligt när han låter Rigoletto kastas mellan hopp, hat och förtvivlan. Men det är svårt att känna sympati för Rigoletto han är alltför skruvat provocerande.
Anna-Maria Krawes Gilda är en spröd och ung flicka som lätt blir offer för både sin kärlek och sin fars raseri. Det går illa. Greven tar henne med våld men Gilda älskar honom och offra sitt eget liv för att rädda hertigen från den rasande Rigolettos hämnd. Hon dör för en fähund som redan är på väg mot nästa sexobjekt.
Jonas Durán sjunger hertigen, som bara blir en tanklös lymmel som enbart söker en stunds njutning. Durán har ett avspänt förhållningssätt till sin roll och ger trovärdighet åt hertigen som söker sig till vilken skumraskmiljö som helst för att få sex. Operans mest kända aria, ”La Donna e mobile” (Kvinnan är ombytlig), blir i Jonas Duráns briljanta tolkning ett fulländat porträtt av den uttråkade sexmissbrukaren.
Runt de tre huvudpersonerna finns ett gäng mer eller mindre skumma medlöpare. Där är Sparafucile krögare med mord som extraknäck som Johan Schinkler gör till hotfullt samvetslös. Han bryr sig inte om vem han mördar – bara han får betalt. Maddalena, Sparafuciles vidlyftiga syster sjungs av AnnLouice Lögdlund. Hon gör ett starkt porträtt av en kvinna som livet inte varit alltför gott mot. Bra är också Johan Wållberg, John Kinell och Jonas Olofsson som hovmän av olika dignitet liksom Anne Bolstad som den lättförförda grevinnan Ceprano.
Så långt är det en ganska traditionella ”Rigoletto”. Det nya är orkestern som består av fem(!) pianon, fyra blåsare och en altviolin och att musikerna går ut och in på scenen och deltar ibland i spelet som statister, men utan att påverka handlingen, men det uppstår spännande möten mellan sångarna och musikerna. Problemet är att till skillnad mot hertigen och hans adelsgäng anpassar sig inte rollfiguren Rigoletto så väl till en modernisering.
I första akten är scenen uppdelad i tre rum: till höger köket där Maddalena stökar redan när operapubliken samlas – innan operan egentligen börjat. Hon diskar och torkar, skär citroner till drinkarna, frostar glasen, häller i och bär ut dem till hertigens partaj i rummet mitt på scenen. Till vänster en liten toalett där diverse fysiska akter utspelas – även förförelser. Andra akten utspelas i fyra rum. Hela tiden är musikerna närvarande som tysta iakttagare av tragedin. Just den här scenlösningen gör det svårt att hitta något att fokusera mot – det händer hela tiden saker i de olika rummen. Precis som i livet vet man inte alltid allt. Att sedan inte akustiken är optimal är inget att göra åt, men litet tråkigt.
Värmlandsoperans har lyckats med flera uppsättningar under åren, både med operor och musikaler – se bara på ”Sun set Boulevard” – och ”Rigoletto” platsar mycket väl bland de konstnärliga framgångarna. ”Rigoletto”.

  Sthig Jonasson
 

Fotnot: Tävlingen ”The Ring Award” spänner över flera år där lag bestående av regissör, scenograf och dirigent får presentera en akt ur en opera och för en jury av operachefer från hela Europa, framstående operaregissörer samt kompositörer. Efter två års deltävlingar vann en version av tredje akten av ”Rigoletto” gjord av regissör Tobias Kratzer, dirigent Martin Wettges och scenografen Rainer Zellmaier. I Karlstad var Heinrich W. Weyringer från Wagner Forum i Graz närvarande. Han är också ordföranden i juryn för ”The Ring Award” och var mycket nöjd med vad han såg och upplevde i Karlstad.

 
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-12-07