Sthig Jonasson
Revisorn på Stockholms stadsteater

Småfifflare lurar de stora skurkarna

Scen: Stockholms stadsteaters lilla scen
Pjäs: Revisorn
Författare: Nikolaj Gogol (översättning: Hjalmar Dahl)
Regi: Göran Stangertz
Scenografi och kostym: Peter Holm
Medverkande: Ingvar Hirdwall, Marika Lindström, Ida Steén, Henrik Johansson, Mats Blomgren, Kajsa Ernst, Bengt Järnblad, Åke Lundqvist, Odile Nunes, Michael Jonsson, Kristofer Fransson, Steve Kratz, Robert Panzenböck, Eva Stensson
Statister
Speltid ca 2 tim. 30 min.

 

När det kommer en revisor från Moskva för att inspektera den lilla ryska landsortshålan drabbas stadens korrumperade maktelit av panik. På värdshuset har den obetydlige fifflaren Chlestakov och hans kumpan Osip bott en vecka och inte visat någon vilja att betala en enda räkning. Är det den fruktade statsrevisorn som representerar Makten? Ingen vet säkert, men ingen vågar chansa. Alltså gör stadens borgmästare sin uppvaktning i det sunkiga värdshuset och inbjuder de två till sitt hem. De två skojarna som tas för statsrevisorn med betjänt smälter snabbt in i rollerna som statstjänare och utnyttjar situationen.
Till borgmästarens kontor med höga hyllor överbelamrade av gamla dammiga arkivmappar kommer också stadens övriga tjänstemän. Där är den nervöst försiktige läraren (Åke Lundqvist), den lättmutade domaren (Bengt Järnblad), postmästaren (Odile Nunes) som ogenerat läser alla brev, en (o)vana som till slut avslöjar skojarna, dessutom stadens utomordentligt korkade polis (Steve Kratz). Alla har de sina fingrar i syltburken liksom de två bonniga ”godsägarna” Bobtjinskij (Mikael Jonsson) och Dobtjinskij (Kristofer Fransson). Alla tror att de kan freda sig från den hotande katastrofen genom att villigt och frikostigt låna ut pengar till ”revisorn”.
Gogols komedi ”Revisorn” från 1836 som nu spelas på Stockholms stadsteater, har litet orättvist kanske, fått rykte om sig att vara rolig satir över människors fåfänga och snikenhet där maktmissbruk, korruption, mutor och småstadsmentalitet dominerar. Den passar alltså utmärkt i dagens samhälle där ekonomiska skandaler och frikostiga bonusavtalen åt odugliga direktörer aldrig tycks ha någon ände – hur djup finanskrisen än är.
Men tyvärr. Satiren biter inte därför att helheten känns ihålig trots den spelskickliga ensemblen så blir de litet väl mycket av festliga kufar.
Regissören Göran Stangertz har förlagt handlingen till 1930-talets Sovjet, där alla kallar varandra ”kamrat” och är vettskrämda för stat, parti och hotande förvisning till fjärran Sibirien. När Chlestakov förslaget refererar till Stalin som ”Ja, ni vet vem” är det lika hotfullt som den onämnbare Lord Voldemort hos Harry Potter. En blinkning till dagens populärkultur.
Hela föreställningen bygger på att Henrik Johansson lyckas ge liv åt den självgode småfifflaren Chlestakov som tar chansen när den bjuds att blåsa stadens lokala storfifflande mutkolvar. Chlestakov är inte den värsta skurken i stycket.
Ingvar Hirdwall är lysande som den skräckslagne borgmästaren som med fasa ser inspektionen komma, men som blir allt säkrare och till slut drömmer om ett socialt lyft genom att kunna flytta till Moskva och bli general. Sedan kommer den verkliga katastrofen.
Kajsa Ernst är en slirigt korrumperad sjukhusdirektör utan ett uns av medkänsla med annat än sina egna privilegier. Marika Lindströms borgmästarinna blir överförtjust av ”revisorns” uppvaktning och är sedan lika nöjd över att få honom till svärson. Hon har en minst sagt ansträngd relation till sin trängtande dotter Maria utmärkt spelad av Ida Steén. Bra är också Mats Blomgren som Osip ”revisorns” kompanjon som uppträder som betjänt och som gärna också skor sig för egen del. Men mutor och korruption är ju inget specifikt ryskt beteende, så pjäsen skulle lika gärna kunna utspelas i dagens konkursmässiga Grekland, eller i Italien, eller . . .
Föreställningens problem är att den tappar fokus när ”Revisorn” varken spelas som fars eller som komedi. Efter första aktens hysteriska aktiviteter bland de korrumperade blir andra akten seg och utdragen. Det går sakta med statiska uppställningar där inget händer utöver att någon pratar och pratar.
Det är skådespelarna som räddar ”Revisorn”.

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2011-09-27