Sthig Jonasson
Rasmus på luffen, Oscars

Sevärd barnmusikal

Scen: Oscars
Föreställning: Rasmus på luffen
Text: Astrid Lindgren
Manus och regi: Staffan Götestam
Scenografi: Marcus Englesson
Kostym: Lars-Åke Wilhelmsson
Musik: Anders Berglund, Gösta Linderholm m.fl.
Medverkande: Marko Lehtosalo (Markoolio), Benjamin Wahlgren, Hans Wahlgren, Dan Bratt, Ola Rundcrantz, Tove Fylking, Birgitte Söndergaard m.fl.

Spelas t.o.m. 13 december 2009. Speltid: ca 2 tim.


 

Astrid Lindgrens berättelse om den föräldralöse pojken Rasmus och hans äventyr med den föga arbetsvillige luffaren Paradis-Oskar började som bok, blev tre filmer (varav en rysk) och så musikalen ”Rasmus på luffen”. Den spelas nu på Oscars med Markoolio och Benjamin Wahlgren i huvudrollerna. Det är en bekymmerslös och sevärd barnmusikal med trallvänliga låtar. Somt är nytt och somt är gammalt och välkänt som ”Tänk jag drömde i natt” (att jag hade en katt).
Historien börjar på ett barnhem där Rasmus bor och när ingen vill ha en pojke med rakt hår, då kan man lika gärna ge sig av. Sagt och gjort Rasmus ger sig ut i världen. Nåja, inte världen precis, men landet i alla fall. Han söker efter någon som kan tänkas vilja ta hand om en liten pojke. Efter en stormig natt vaknar Rasmus upp i en lada där också Paradis-Oskar tagit skydd. Efter en del förvecklingar blir de kompisar på landsvägen. Luffandet tar en äventyrlig vändning när de stöter på de båda skurkarna Lif och Liander. Men de är ganska korkade och har ingen chans mot Rasmus och Paradis-Oskar.
Paradis-Oskar spelas av en avspänd Markoolio, han kan sjunga och dansa och han intar scenen med en showmans självklarhet. Rasmus spelas av den rutinerade Benjamin Wahlgren, född 1997. Och han är bra. De är ett väl samspelat par som aldrig tappar tempo. De andra i ensemblen gör vad som förväntas av dem. Birgitte Söndergaard är precis så tveksamt förlåtande som man förväntar sig av Oskars fru Martina när han äntligen kommer hem. Dan Bratt och Ola Rundcrantz är utmärkta som de mindre begåvade skurkarna och Hans Wahlgrens länsman är kanske bara snäppet smartare. Tove Fylking gör bra ifrån i sina tre roller särskilt som barnhusbarnspekulant. Där finns ett stråk av allvar mitt i skojet.
Den måttligt spännande handlingen med skurkar som jagar Rasmus och Paradis-Oskar eller tvärtom, poliser som inte riktigt vet vilka de jagar och ren buskis går hörbart hem hos den unga publiken som inte hinner bli otålig eller uttråkad. Två timmar med paus är lagom långt för att alla skall känna sig bra och litet lyckliga. underhållande.

  Sthig Jonasson
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-09-30