Sthig Jonasson
Pärlfiskarna, Folkoperan

Om jakten på Lycka
Scen: Folkoperan, Stockholm
Opera: Pärlfiskarna. Om jakten på lycka
Musik: Georges Bizet
Libretto: Eugène Cormon och Michel Carré
Regi och översättning: Mira Bartov
Scenografi: Gunnar Ekman
Kostym: Kajsa Larsson
Dirigent: Andreas Lönnqvist
Medverkande: Elin Rombo, Carl Unander-Scharin, Jeremy Carpenter, Daniel Frank Mimare: Hanna Husáhr, Lukas Kvissberg, Foad Arbabi
Folkoperans kör
Folkoperans orkester
Spelas t.o.m. 31 oktober. Speltid ca 2 tim 20 min. 40 min
.

Folkoperans uppsättning av Georges Bizets ungdomsopera ”Pärlfiskarna” utspelas i en dystopisk framtid där jorden är förödd. Människans eviga strävan efter ekonomisk lycka har lett till en egentillverkad miljökatastrof. Spelet försiggår på en scen dominerad av en väldig hög med skrot och bråte, som efter en havererad industri och en förgången civilisations ohejdade konsumism. Världen är förgiftad.
Historien börjar i ett litet fiskarsamhälle där barndomsvännerna Zurga och Nadir oturligt nog älskar samma flicka, Leïla. När hon förälskar sig i Nadir blir Zurga galen av svartsjuka och frustration över livets orättvisa. Vännerna skiljs som ovänner. Nadir ger sig ut i världen medan Zurga fyller tomrummet efter den förlorade vänskapen och obesvarade kärleken med makt. Leïla viger sitt liv åt att hjälpa människor att söka det goda. Nu har Zurga enväldig makt över det lilla samhället och håller pärlfiskarna lugna med drömmen om en stor pärla som kommer att ge dem ”Lycka”. Oklart hur.
Då både Nadir och Leïla återvänder hinner det förflutna ikapp dem. När deras kärlek väcks igen återkommer också Zurgas gamla vrede och han dömer dem till döden. När Zurga plötsligt inser att han står i skuld till Leïla hjälper han dem att fly och offrar sitt liv så att de älskande kan börja om på nytt. Någon annan stans.
Huvudpersonernas känslor och minnen gestaltas av tre mimare som visar varför de tre unga var tvungna att gå var sin väg. Det finns en möjlig homoerotisk aning i förhållandet mellan Zurga och Nadir som blir tydlig i mimarnas spel, men efter ett tag blir de här inslagen både övertydliga och distanserande från handlingen.
”Pärlfiskarna” utspelas ursprungligen på Ceylon som var en exotisk och märkvärdig plats när operan uruppfördes 1863, idag upplevs industriruiner kanske som lika exotiska och lika skrämmande. Det är en historia som redan i ursprungsskicket inte hänger riktigt ihop och än värre blir det på Folkoperan. Låt vara att dirigenten Andreas Lönnqvist tar fram musikens skönhet, men man skall nog inte övertolka Bizets musik lika friskt som Folkoperan gjort.
De utomordentliga sånginsatserna lyfter Folkoperans uppsättning av ”Pärlfiskarna”. Jeremy Carpenter har en stark scennärvaro som den utagerande Zurga. Carpenters mäktiga och täta baryton lyfter hans annars rätt stereotypa rolltolkning. Elin Rombo gör Leïla till en motsägelsefull kvinna mitt emellan de två rivaliserande barndomsvännerna. Hon vet vem hon älskar och är beredd att offra allt för honom. Rombo laddar sin krävande roll med stark känsla. Carl Unander-Scharin, av okänd anledning ständigt klädd i en beige ytterrock, är övertygande i Nadirs vacklan i vänskapen till Zurga, men inte i sin kärlek till Leila. Översteprästen Nourabad, som ständigt följer och vakar över Leila blir i Daniel Franks tolkning en hänsynslös maktspelare som till sist tar över makten.
Pärlfiskarna kom undan Zurga, men fick en än värre despot till härskare. Inte ens drömmen om den stora pärlan finns kvar. Här gör Folkoperans kör en rent av lysande tolkning av de kuvade och försvarslösa pärlfiskarna utan hopp för framtiden.

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-09-20