Sthig Jonasson
Paradisets barn, Dramaten


Intrikat spel med oklara gränser teater och verklighet
Scen:Dramaten, lilla scenen
Pjäs: Paradisets barn
Författare: Jacques Prévert
Översättning: Maria Björkman
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Koreograf: Aleksandra Czarnecki Plaude
Regi: Ellen Lamm
Medverkande: Zardasht Rad, Erik Ehn, Hamadi Khemiri, Andreas Rothlin Svensson, Filip Alexanderson, Rolf Skoglund, Elin Klinga, Janna Granström
Lilla Baptiste: Grim Lohman

Speltid: ca 2 timmar 20 min.
 

Regissören Marcel Carnés och författaren Jacques Préverts film”Paradisets barn” från 1945 utspelas i Paris på 1840-talet. Filmen handlar om en teatergrupp och ett vackert fnask, Garance, som männen dras till: skådespelaren Frédérick, gangstern Lacenaire och den rike greven Edouard. Hennes liv förändras när hon möter den drömmande mimaren Baptiste.
Ellen Lamms scenuppsättning av ”Paradisets barn” på Dramatens lilla scen börjar som metateater när den statistmyllrande filmen har blivit en radioteaterinspelning. Skådespelarna läser sina repliker i mikrofoner medan Parismiljön spelas upp med ljudkulisser som framställs av dragspel, prasslande plastpåsar, klirrande glas och diverse skramlande teaterrekvisita.
Parallellt med pjäsens kärlekshistoria mellan Garance och Baptiste får också drömmar och passioner plats hos skådespelarna själva när fantasi och verkligheten flyter ihop inne i radiostudion.
Elin Klinga ger den lättfotade demimonden Garance en stor sorgsenhet laddad med ett sensuellt utspel. Hon må vara amoralisk och har levt ett hårt liv, men hon tror på sin kärlek till Baptiste. Hamadi Khemiri är imponerande som den drömmande mimaren Baptiste som närmast betraktar världen som en teaterscen med undanglidande roller. Andreas Rothlin Svensson är utmärkt som den fullständigt hänsynslöse greve Edouard som överlevt flera dueller om Garance. Zardasht Rad gör skådespelaren Frédérick som i sin kärlek inte förmår lämna Garance. Erik Ehn ger tjuven och gangstern Lacenaire en så precis säkerhet på sig själv att han utan betänkligheter kan skapa sin egen rättvisa.
Viktig för spelet i radiostudion är Filip Alexanderssons ljudtekniker som fixar alla ljuden med stor energi och uppenbar njutning. Mindre märks av Janna Granström som inspelningsledaren som sitter vid sitt manöverbord bakom en glasruta i studion, innan också hon involveras i spelets spel. Ibland dyker Rolf Skoglund upp som en påflugen lumphandlare.
Men det är inte alldeles lätt att få något sammanhang i intrigerna och det intrikata spelat mellan skådespelarna och de oklara gränserna mellan scenens verklighet och konstnärlig illusion.
I andra akten är radiostudion borta och teatergruppens lilla scen står uppställd på scenens, då blir historien rakare och mer lätt att ta in.
Ellen Lamm kanske inte ger några nya perspektiv på filmen, som få har sett idag. Idén med metateater ligger nära tills hands och på Dramatens lila scen har ”Paradisets barn” blivit till en eftertänksam underhållning i gränslandet fantasi, drömmar och det vi kallar verklighet.

   
  Sthig Jonasson
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2012-03-31