Sthig Jonasson
Panik på klinik, Wallmans Intiman


Fars om hur lätt allt kan rådda till sig
Scen: Wallmans Intiman, Stockholm
Fars: Panik på klinik
Författare: Adde Malmberg, Johan Schildt och Robert Sjöblom
Producent: Eva Stampare
Regi: Adde Malmberg
Scenografi: Erik Fredriksson och Marcus Englesson
Kostym: Michael Hillbom
Medverkande: Reuben Sallmander, Petra Nielsen, Tilde Fröling, Johan Wahlström, Tintin Andersson, Sofia Bach, Tobias Persson, Michael Hillbom
Spelas t.o.m. 8 maj. Speltid ca 2 tim 30 min.
 

Adde Malmberg, Johan Schildt och Robert Sjöblom som levererar habila nyskrivna farser som ger en släng åt vår tids avarter: utseendefixering, onödiga skönhetsoperationer och lönsamt fusk med EU-bidrag. Allt som ger pengar till folk med rymliga samveten och plånböcker.
Grundläggande för en fars är att nästan sannolika figurer hamnar i konstiga situationer för att den första lilla lögnen måste följas upp med nästa och nästa och nästa. Det som i levande livet kanske klaras av med en påpasslig sanning leder bara djupare ner i förvirringen i farsen. Lägg så till farsens dramaturgi som bygger på att de som borde stöta på varandra så snabbt som möjligt inte gör det förrän allt har råddat till sig ordentligt. Allt det här finns med i ”Panik på klinik” som spelas på Wallmans Intiman i Stockholm.
Birgitta och Carl-Johan Cederstam driver en klinik där man utför plastikoperationer på människor som skadats i krig och katastrofer. För det får kliniken en stor påse pengar från EU. På onsdagar är klinken officiellt stängd, men då frilansar Carl-¬Johan och hans medhjälpare Kevin med välbetalda skönhetsförbättringar. En vill ha större bröst, en annan längre snopp. De fixar allt som mänsklig fåfänga kan tänka ut. Det är viktigt att Carl-Johans fru och klinikens ägare, Birgitta, inte får nys om hans lönande fritidsysselsättning. Just denna onsdag kommer en grävande kvällstidningsjournalist för att skriva om klinikens verksamhet, och en oanmäld EU-kontrollant som gärna vill ha svar på en del besvärande frågor rörande bokföringen, dessutom kommer också en ytterst viktig rysk patient som måste tas om hand genast.
Denna anhopning av oväntade händelser stör Carl-Johan som har två egna patienter på gång. Med hjälp av Kevin försöker han med en liten lögn, som med nödvändighet leder till nästa och nästa och nästa. Tills allt går under i total förvirring. Scenografin består av fem dörrar och en trappa som alla utnyttjas flitigt för spring och exakt timing. Allt medan klinikens pratsjuka papegoja envist upprepar vad som nyss sagts, telefonen ringer och journalisten vill ha svar på ännu en knivig fråga om vart klinikens stora lager av silikonimplantat tagit vägen och patienter förväxlas med läkare.
Skådespelare, som själva verkar gilla det de gör på scenen, gör denna soppa underhållande. Reuben Sallmander spelar Carl-Johan, den extraknäckande plastikkirurgen med mytomana drag. Mitt i härvan inser man plötsligt att Sallmanders läkare med dubbel moral och dubbla jobb kanske finns i verkligheten. Petra Nielsen är övertygande som den ovetande hustrun som så småningom inser att hon nog är ensam om en idealistisk människokärlek på den kliniken. Hon är den nödvändiga motvikten till Carl-Johan. Hon reagerar fullständigt naturligt på makens allt absurdare påhitt, men när det kommer till kritan så kan också hon slira litet, eller mycket, på sanningen. Nielsen har utvecklats till en driven komedienn och får handlingen att löpa framåt utan att behöva spela över.
Mannen som vill få sin snopp förlängd, Nils-Einar, har fått en närmast genial tolkning av Johan Wahlström. Han har få repliker, men han dominerar scenen genom att bara stå där iklädd blå skoskydd och sjukhusskjorta med sitt urinprov i en platsmugg och väntar på att något skall ske. Carl-Johans inte så smarta medarbetare, Kevin, i Tobias Perssons gestalt är Nils-Einars raka motsats, Kevin tänker fort med fel när det krisar till sig. Hans första försök som kirurg med telefonsupport från Carl-Johan är mycket roligt. Som taget ur någon pjäs som spelades i folkskolan på 1950-talet.
I de mindre rollerna gör ingen direkt bort sig: Tilde Frölings lilla roll som dokusåpabimbon som vill ha bröst stora nog att duga i Kanal 5 är ett fynd. Och både den alltmer misstänksamma journalisten (Tintin Andersson) och den, till en början, litet mindre kritiska EU-kontrollanten (Sofia Bach) gör sitt till för att hålla tempot uppe i ”Panik på klinik”. Av den ryske patienten (Michael Hillbom) märks ingenting förrän det är för sent.
Intrigen är kanske litet väl tunn också för att vara en fars, men regissören Adde Malmberg har i alla fall fått till en hyfsat bra historia med bra tempo och utan betungande intellektuellt bagage. Men som vanligt har Wallmans rutinerade producent, Eva Stampare, visat sin fingertoppskänsla av vad som går hem.

  Sthig Jonasson
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-12-31