Sthig Jonasson
Andra ökenstäder/Other Desert Cities, Dramaten

Lågintensivt failjedrama

Scen: Dramaten
Pjäs: Other Desert Cities - Andra ökenstäder
Författare: Jon Robin Baitz
Översättning: Lolo Amble
Regi: Stefan Larsson
Scenograf och ljus: Jens Sethzman
Kostym: Nina Sandström
Skådespelare: Ingela Olsson, Marie Göranzon, Hans Klinga, Gunilla Nyroos, Reuben Sallmander
Spelas till 9 juni och från 24 augusti till 27 oktober Speltid: ca 2 timmar 30 minuter

”Other Desert Cities – Andra ökenstäder” av den amerikanske dramatikern Jon Robin Baitz som nu spelas på Dramaten är en svart komedi maskerad som ett lågintensivt familjedrama. Här möter vi familjen Wyeth i deras pensionärsliv i den kaliforniska ökenstaden Palm Springs under en familjejul. Där är de konservativa föräldrarna Polly och Lyman, han var tidigare ambassadör. De är välbärgade republikaner som räknar Nancy och Ronald Reagan som sina personliga vänner. Där finns sonen Trip en producent av dokusåpor i tv och dottern Brooke, en journalist och författare som gått igenom ett nervöst sammanbrott. Där är också Pollys alkoholiserade syster Silda.
Närvarande i allas medvetande är också sonen Henry som drunknade för 28 år sedan, då misstänkt för ett terrordåd. Brooke som bor i New York kommer nu hem för första gången på sex år och då har med sig sin nyskrivna roman, närmast en familjebiografi, där hon gräver i Henrys död som är ett plågsamt minne för alla.
Brooke vill berätta sanningen om vad som hände med hennes storebror Henry, som tillhörde 1970-talets drogliberala och politiskt radikala vänsterrörelse och till slut blev indragen i ett bombdåd som krävde dödsoffer. Brooke tycker att han blev övergiven av sina föräldrar, som inte vågade stöta sig med sina inflytelserika republikanska vänner. Vad hon inte vet är att eftersom Henrys kropp aldrig återfanns är FBI inte övertygat om hans död.
Trots julefriden är de politiska sammanstötningarna oundvikliga och det är motorn i dramaturgin. Sedan Brooke utlöst en konfrontation med föräldrarna med sin utlämnande bok blir familjen tvingad att på allvar prata med varandra.
Skådespelarna är lysande och ger tyngd åt pjäsen. Föräldraparet spelas av Marie Göranzon, som den kontrollerande modern, hon avlevererar sina repliker med en bitsk elakhet som om det var hennes naturliga tillstånd och Hans Klinga som väl gestaltar den undanglidande och konflikträdde fadern som blivit en stultande gubbe. Den karriärfokuserade tv-producenten Trip spelas inkännande av Reuben Sallmander och den rebelliska och ifrågasättande Brooke med vänstersympatier gestaltas starkt av Ingela Olsson. Olsson gör Brooke trovärdig när hon i sitt självrättfärdigande sanningskrav försöker lösa den omöjliga ekvationen: att älska dem hon egentligen hatar. Gunilla Nyroos ger den lilla rollen som alkisen Silda en oväntad resning. Genom att bara sitta i soffan och betraktar skeendet gör hon tystnaden meningsbärande.
Problemet är att föreställningen tappar skärpa och tempo med Lymans stora monolog i andra akten. Innan dess var det en vass förställning med bäring långt utöver amerikanska förhållanden och tankesätt.
Det är en teaterupplevelse av rang att få vara med om en sådan föreställning.

  Sthig Jonasson
   
  © Sthig Jonasson
Foto:r

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2013-05-18