Sthig Jonasson
Ja vi elsker, Öreryd

Elsas kafé i Öreryd.

Sveriges okända krigshistorien

Scen: Öreryd
Musikteater: Ja vi elsker
Manus: Jakob S. Jonsson
Sångtexter: Jakob S. Jonsson och Per-Åke Wennerberg
Regi: Lenita Wilderoth
Scenografi: Peter Gadh
Kostym: Maria Åhren
Koreografi: Andrea Donoso
Musikledning: Per-Åke Wennerberg
Medverkande: Adina Martinsson Löf, Ingvar Fält, Lena Johansson, Katarina Martinsson Löf, Simon Martinsson Löf, Lena Magnfält, Josef Sandberg m.fl.
Speltid ca 2 tim. 20 min.

I den lilla småländska kyrkbyn Öreryd finns en av Sveriges mest okända historier från andra världskriget.
Andra världskriget började den 1 september när tyska trupper invaderade Polen. Frankrike och England förklarade Tyskland krig den 3 september. De nordiska länderna förklarade sig neutrala.
Den 9 april 1940 angrep överlägsna tyska styrkor de neutrala och militärt svaga Norge och Danmark. Den 9 maj kapitulerade Norge och den 8 juni var allt norskt motstånd brutet och Norge inlemmat i den nazistiska maktsfären. Ockupationsmakten inledde en systematisk terror mot oliktänkande och oppositionella med hjälp de inhemska nazisterna. Den norske kungen Haakon flydde till England där han upprättade en exilregering. Den svenska regeringen hade vägrat ta emot honom med hänvisning till den strikta svenska neutraliteten. Som väl var ganska skakig. Under 1930-talet och de första krigsåren var i Sverige många sympatiskt inställda till Tyskland, det inbegrep också många av de ledande i svenska myndigheter som hade starka tyska, för att inte säga nazistiska, sympatier. Det fanns också många präster som var benägna att blunda för det moraliska moras som nazismen innebar.
Snart efter ockupationen började norska flyktingar komma till Sverige, Totalt kom omkring 60 000 människor över gränsen, av dem var under perioder 40 000(!) internerade i ett läger i Öreryd, som då bara hade hundratalet invånare.
Flyktingarna strävade efter att så snabbt som möjligt komma till England eller Canada för att där enrollera sig i de styrkor som kämpade mot den tyska armén. Också i Öreryd ville flyktingarna beväpna sig för att strida för Norge. De svenska myndigheterna höll dock starkt på neutraliteten och förhindrade alla sådana försök. Och det var nog turligt. Oövade norska frikårer skulle, hur stark deras kärlek till Norge än var, hade blivit en lätt match för de stridsvana tyska trupperna.
Under krigets gång och när Tyskland blev alltmer trängt och nederlaget bara var en fråga om tid ändrades den svenska politiken och blev mer försonligt inställd mot den norska exilregeringens krav. De sista krigsåren blev Örerydslägret ett militärt övningsläger med utbildning av norska flyktingar till reservpoliser som skulle upprätthålla ordningen efter den tyska kapitulationen i Norge. Det var både för att förhindra övergrepp och för att förhindra plundringar av mobben. Tyskland hade vid kapitulationen 400 000 man stationerade i Norge, en icke föraktlig maktfaktor som måste hanteras med försiktighet. I Öreryd utbildades och beväpnades ca 1 000 reservpoliser.
Den norska hämnden kom – inte bara mot norska nazister i Quislings parti Nasjonal Samling, utan också mot s.k. ”tysketöser” som hade förbindelser med tyska soldater och även mot människor som gjort legitima affärer med tyskarna, men där personliga vendettor inte var ovanliga.
Lägret i Öreryd, som för övervägande delen svenskar är totalt okänt, har gett upphov till musikteaterföreställningen ”Ja vi elsker” som spelades på just den plats som var centrum i lägret. Det var en storsatsning som samlade alla byns ca 200 invånare.
Det var väl inte något mästerverk som Öreryds teateramatörer presterade. Även om uppsättningen var ganska tveksam, fanns där en historia som förtjänar att berättas och den skildrade någorlunda väl hur flyktingar togs emot och inlemmades i bygemenskapen där kyrkan spelade en viktig roll både för byborna och för flyktingarna. Annars var Elsas Kafé samlingspunkt och mötesplats för både bybor och flyktingar. Kaféägaren, Elsa Fält, lever fortfarande och var med på premiärföreställningen. Hon hör litet dåligt, men är för övrigt så vital som man kan förvänta sig av en 101-åring. Hon tyckte inte att hon gjorde något särskilt.
Bland de medverkande utmärkte sig särskilt Adina Martinsson Löf som bl.a. spelade den svenske statsministern Per Albin Hansson, Katarina Martinsson Löf som spelade Elsa Fält och Ingvar Svensson som hennes make Gustav, Lena Johanssons landsfiskal spelade en stor roll för flytingarna där Simon Martinsson Löf var den hetsige flyktingen Ola. Också Andrea Donosos koroegrafi är värd omnämnande.
Då var världen var långt borta från Öreryd, den kom litet närmare med de norska flyktingarna.

  Sthig Jonasson
 
Elsa Fält idag.  
 
Evert Olausson, den entusiastiske projektledaren för ”Ja vi elsker”.  
 
En nöjd Ingvar Svensson (som Gustav Fält) efter föreställningen.  
   
   
  © Sthig Jonasson
Foto:Kerstin Ramdén

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-08-14