Sthig Jonasson
Skönheten och odjuret, Kalmar teater

Utmärkta amatörer

Scen: Kalmar teater
Musikal: Skönheten och odjuret
Musik: Alan Menken
Text: Howard Ashman och Tim Rice
Svenska sångtexter: Fred Johanson
Regi: Lif Henell och Fredrik Jacobsson
Scenografi: Kristin Jönsson
Kostym: Mary Engholm
Mask och peruk: Mary Engholm, Cornelia Engholm, Ida Hesselmark och Richard Svensson
Koreografi: Jonas Bertilson
Musikalisk ledning: Michael Jildestad
I rollerna: Ellen Sjöberg, Tommy Valtersson, Johannes Palm, Julia Malmquist, Rolf Johansson, Joachim Sandberg, Margareta Holm Magnusson, Peter Skoglund, m.fl.
Speltid ca 2 tim. 50 min.

Man skall vara försiktig med att jävlas med gamla, fula kärringar. Det fick en ung och vacker prins erfara när kärringen visade sig vara en häxa som hämnades genom att förvandla honom till ett vederstyggligt odjur. Och alla i hans slott blev också förvandlade. Det enda som kan rädda dem är att en kvinna blir kär i prinsen – trots att han har utseendet mot sig.
Sådan är grundintrigen i musikalen ”Skönheten och odjuret” som nu spelas på Kalmar teater av Södra Ölands Musikteater. Det är ett spelglatt och rutinerat gäng amatörer som nu gör sin nittonde produktion (!).
Musikalen handlar om den vackra Belle som bor i en liten byhåla och är måttligt förtjust i uppvaktningen av byns charmknutte, den självgode Gaston. När hennes far råkar i knipa i slottet hos ”Odjuret” ställer hon ädelmodigt upp som frivillig fånge. Snart nog uppstår kärlek mellan Belle och Odjuret. Enkelt och lätt.
Ellen Sjöberg gör den unga vackra Belle nästan trovärdig. Hon klarar elegant den svåra förälskelsesången i andra akten och hon låter dessutom naturlig i talscenerna. Bra. Tommy Valtersson är lyckad som Odjuret, det är nu ingen roll med de små, fina, nyanserna och Valtersson kan bullra och ryta mycket innan kärleken slår till. När masken faller visar sig prinsen vara en rätt mesig typ då spelad av Adam Stark.
Birollerna ger föreställningen en särskild charm. Där finns Johannes Palm som den ständigt lika självcentrerade friaren Gaston, som tror att alla tjejer faller för honom. Jovisst, alla utom Belle. På slottet finns en klocka (Uno Magnusson) som mekaniskt levererar urkuliga(?) skämt och ljusstaken Lumière (Joachim Sandberg), för att inte tala om den bastanta byrån (Carolina Johansson) som alltför gärna brister ut i sång, som den operasångerska hon nu är, dvs när hon inte är förvandlad till byrå. Det är litet av Castafiore över henne. Fiffig är också tekannan (Margaretha Holm Magnusson) som beskäftigt föreslår te när någon konflikt är hotande nära. Julia Malmquist som Babette har nog möjlighet att bli något i musikalbranschen. Södra Ölands Musikteaters version av ”Skönheten och odjuret” har blivit en vänlig saga med bra sånger, bra huvudroller och bra biroller och bra ensemblenummer. Alltså en trevlig underhållning.

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd den 2011-04-28, korrigerad 2012-04-11