Sthig Jonasson
Nu mår jag mycket bättre, Stockholms stadsteater


Den dumpade schlagersångerskan och vålnaden

Scen: Stockholms stadsteater, lilla scenen
Pjäs: Nu mår jag mycket bättre
Författare: Kristina Lugn
Regi: Hugo Hansén
Scenografi och ljus: Lars Östberg
Kostym: Sven Haraldsson
Skådespelare: Claire Wikholm, Lennart Jähkel, Tomas Bolme, Tina Råborg, Richard Forsgren, Marika Lindström
Spelas t.o.m. 6 maj. Speltid: 2 tim. 10 min.

 

Schlagersångerskan Barbro har haft en karriär som gett fem guldskivor, men nu är hon medelålders och gör sig inte längre bra i TV. Så efter 20 år i Hans Herrmans storband får hon sparken. Dessutom planerar Hans Hermann och den driftiga grannen Karro att omvandla hyreshuset där hon bor till en bostadsrättsförening och då tänker Hans Herrman ta över Barbros lägenhet mot att Karro får rättigheterna till Barbros gamla inspelningar. Ett win-win-läge för dem.
I Kristina Lugns pjäs ”Nu mår jag mycket bättre” på Stockholms stadsteaters lilla scen ser det inte alls bra ut för Barbro, spelad alldeles självlysande av Claire Wikholm i dyster och tragisk sjavighet. Den totalt hämningslöst egotrippade erotomanen och storbandsledaren Hans Herrman gör Lennart Jähkel så motbjudande charmig att man blir övertygad om att sådana människor faktiskt finns.
Tina Råberg i rollen som bostadsrättsombildaren Karro är en pricksäkert elak parodi på den starka kvinnan som utan samvetsbetänkligheter tar för sig och inte låter sig hejdas av några små förargliga motgångar.
Till Barbros grannar hör också Den ensamma geologen (Richard Forsgren) och den grå, försiktiga Ankelsockan (Marika Lindström) som fastnat i ett tröstlöst bidragsberoende. Båda är rörande på ett litet otäckt sätt och i behov av varandra – vilket de sent omsider inser.
I handlingen intervenerar också ibland en vålnad spelad av Tomas Bolme som stövlar omkring i lägenheten, sedd bara av Barbro. Det är Barbros exmake som nu har dubbelt uppdrag, dels hämta Barbro till evigheten dels att hämnas på Hans Herrman och som biverkan hindra Karro från att manipulera grannarna. När vålnaden, med hjälp av en fjärrkontroll, lyckats djävlas ordentligt med Hans Herrman spricker Bolme upp i ett flin som går från öra till öra.
Det blir för mycket prat och för mycket enkelt endimensionellt över rollernas ångest hur mycket än ensemblen gör sitt bästa. Det är som om pjäsen inte lever. Det kan bero på åldern, den är från 1987 och fick urpremiär på Dramaten med Margaretha Krook som Barbro, då hette den ”Titta! Det blöder”. ”Nu mår jag mycket bättre” är f.ö. titeln på den låt som Kristina Lugn hade på svensktoppen.

  Sthig Jonasson
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-01-10