Sthig Jonasson
Mor till salu, Vallarna, Falkenberg

Bättre än så kan man på Vallarna

Scen: Vallarnas friluftsteater, Falkenberg
Fars: En mor till salu
Text: Lars Classon och PerAndersson
Regi: Ulf Dohlsten
Scenografi: Marianne, Peter och Fredrik Dillberg
Kostym: Marianne Lunderquist
Medverkande: Stefan Gerhardsson, Siw Carlsson, Jojje Jönsson, Jeanette Cappocci, Mikael Riesebeck, Anna Carlsson, Thomas Hedengran, Hans-Peter Edh
Spelas t.o.m. 15 augusti. Speltid ca 2 tim 30 min.


På Vallarnas friluftsteater i Falkenberg försöker man varje år att spela en nyskriven pjäs. Det har faktiskt lyckats bra hos både kritiker och publik. Så i år hade ”En mor till salu” sålt 50 000 förhandsbiljetter och förväntningarna var stora på Per Anderssons och Lars Classons nyskrivna komedi. Men tyvärr.
Redan när pålitliga Siw Carlsson kommer in på scenen och säger ”Man får vara nöjd med det lilla, sa pigan och satte sig på nappen” blir man misstänksam. Och inte blir det bättre under resans gång. Snarare tvärtom. Man kan säga att ”En mor till salu” överdoserar de dåliga vitsarna medan själva grundhistorien – som är värd ett bättre öde – går på låg växel.
Historien utspelas 1926 när en förmodat rik fähund begravts. Testamentet visar att han spelat bort sin förmögenhet på poker och kvar är endast ett stort hus. Men det är i gengäld värt en del kosing. I huset skall änkan Elsa bo så länge hon är ogift. Annars tillfaller huset dottern Rut, som bor i Stockholm. Det berättar hon gärna för alla som inte vill höra på. Styvdottern Johanna får ingenting. Resten av historien går åt till att berätta om Ruts försök att gifta bort den ovetande Elsa. Men det är svårare än vad Rut tror. Inte ens den ”berömde danske kuplettsångaren” Karsten Kumlin faller Elsa i smaken. Ruts halvsyster Johanna som är snäll, mesig och naiv har en egen agenda för mor Elsas framtid och matar en litet sluskig man och gömmer honom i ett överfullt växthus. Dessutom har Rut det inte heller lätt med gårdens late betjänt Alf som aldrig verkar göra något vettigt. Samtidigt håller Pastor Stig på med diverse skumma och olagliga spritaffärer tillsammans med handlaren Allan som säljer hembränt.
Alla på scen har varit med åtskilliga år på Vallarna och sliter mot dåliga odds med sina roller. Siw Carlsson som änkan Elsa levererar den ena platta visen efter den andra och må vara att publiken skrattar för det är ju ändå Siw Carlsson. Samma öde har drabbat Jojje Jönsson som den late, långsamme och glömske betjänten Alf. Litet mer svängrum för sin speciella spelstil får Jojje i andra akten. Spelet domineras av Mikael Riesebeck som den måttligt ärlige handlaren Allan som får högljudda utbrott mot Pastor Stig spelad av Stefan Gerhardsson som karaktäriserar sin rollfigur som ”ett riktigt svin”. Rätt så. Utmärkt är också Jeanette Capocci som låter sin mesiga Johanna klarar sig förvånansvärt bra mot sin stockholmsmalliga syster Rut som jobbar på ett skivbolag. Anna Carlsson gör Rut till driftkucku, men det skulle ha kunnat bli en skarp ironi mot malliga stockholmare som invandrat från andra delar av landet och som inte längre vill veta av sitt lantliga och bonniga ursprung. I spelet finns också en snäll och fattig dräng spelad av Thomas Hedengran. Den danske kuplettsångaren Karsten (Hans-Peter Edh) har inte mycket till funktion i stycket annat än som misslyckad friare till Elsa. Han pratar en helt obegriplig danska, men det finns räddning: ge en dansk fem supar och han pratar svenska(!). Den klassen är det överlag på det roliga här. Lika litet i pjäsen har den tafatte gubben utan självförtroende Mårten (Hans-Peter Edh) att göra.
Nej, bättre kan Vallarna, mycket nättre.

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2010-07-14