Sthig Jonasson
En midsommarnattsdröm, Uppsala stadsteater

Klandren ej vårt spel, vår sång
Bättre blir det nästa gång;
Ty, så sant som Puck jag heter,
Om vår svaghet man förgäter,
Och ej tadlets gadd oss når;
Bättre härnäst nog det går

Pucks slutmonog i Hagbergs översättning.


Puck som ståuppkomiker

Scen: Uppsala stadsteater
Pjäs: En midsommarnattsdröm
Författare: William Shakespeare
Översättning Göran O Eriksson, bearbetning: Erik Norberg, Gertrud Larsson, Dritëro Kasapi, Özz Nûjen
Regi: Dritëro Kasapi
Scenografi och kostym: Annika Nieminen Bromberg
Medvekande: Özz Nûjen, Mats Blomgren, Eva Fritjofson, Sarah Maya Jackson, Gustav Levin, Aksel Morisse, Maria Sundbom

På Uppsala stadsteater spelas just nu en annorlunda uppsättning av William Shakespeares ”En midsommarnattsdröm”. I stället för att placera handlingen vid det atenska hovet under antiken utspelas den nu på den årliga reggaefestivalen i Uppsala där både artister och publik är mer eller mindre pårökta. Dessutom är generationerna omkastade. Det är inte fyra ungdomar som råddar till det med kärleken utan medelålders män och kvinnor som försöker återuppleva den fria kärleken från 1968.
Ramhandlingen kretsar kring det hajpade sommarbröllopet mellan Victoria och Daniel. I pjäsen – inte i levande livet får man hoppas – ställer våra mest mediala politiker upp för att, som bröllopsgåva(!), spela tragedin ”Pyramus och Thisbe”. Det skall nog föreställa politisk satir. Hos Shakespeare är det taffliga hantverkare som har svårt att få tragedin att gå ihop. Nå, hantverkare eller politiker kan gå på ett ut.
Man känner vagt igen originalintrigen: Sonen Egeus (Aksel Morisse) ogillar modern Hermias (Eva Fritjofson) förbindelse med rockpoeten Lysander (Mats Blomgren). När Egeus propsar på att Hermia skall gifta sig med den inte fullt så rolige Demetrius (Gustav Levin flyr Hermia och Lysander till reggaefestivalens tältplats, men de delar inte tält. På tältplatsen regerar Oberon (Aksel Morisse) tillsammans med sin notoriskt otrogna flickvän Titania (Sarah Maya Jackson). Hit kommer också Demetrius och Hermias väninna Helena (Maria Sundbom) som hämningslöst stöter på den ovillige Demetrius, som av någon anledning hellre vill gifta sig med Hermia.
Bland bajamajor och tvåmanstält börjar så alfen Puck (Özz Nûjen) att hjälpa Oberon att få rätt man att älska rätt kvinna – och tvärtom. För att det skall fungera blåser Puck in rök från Oberons örtcigaretter(!) i tälten. Givetvis blir det fel.
Özz Nûjen uppträder både som kommenterande ståuppare i dialog med publiken och som Puck i gröna trikåer och grön ballerinakjol. Det blir delvis rätt underhållande delvis litet för mycket av Özz. Ensemblens övriga skådespelare dubblerar sina roller, dels som rejvande Shakespearefigurer dels som de teaterbitna partiledarna.
Annika Nieminen Brombergs scenografi är egentligen föreställningens behållning – en samling bajamajor och tvåmanstält som omgrupperas i ett väl koreograferat kaos. Att göra ”En midsommarnattsdröm” som en satir om det kungliga bröllopet är inte någon särskilt originell idé. Ju närmare den 19 juni vi kommer desto fler skämtare kommer att känna sig kallade till diverse lustigheter.
I ”En midsommarnattsdröm” blir det tunt därför att de parallella historierna – reggaepartandet och teaterspektaklet – aldrig blir en helhet. Nu struntar man ganska snart i hur det går med både kärleken och konsten och låter sig underhållas.

 


  Sthig Jonasson
   
   
  © Sthig Jonasson
Foto:


   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2010-03-25