Sthig Jonasson
Maria Callas - obesvarat liv, Stockholms stadsteater

Operadivans tragedi
Scen: Stockholms stadsteater, lilla scenen
Pjäs: Maria Callas – obesvarat liv
Författare: Lucas Svensson
Regi och ljus: Linus Fellbom
Scenografi: Lars Östbergh
Kostym: Camilla Thulin
Medverkande: Rikard Wolff, Eva Stenson

Spelas t.o.m. 26 februari 2011. Speltid ca 2 tim. 25 min.

Operasångerskan Maria Callas (1923–77) var efterkrigstidens mesta operadiva.
Hon var en gudabenådad sångerska som dominerade operakonsten efter andra världskriget med dramatiska roller som titelrollen i Giacomo Puccinis ”Turandot”, belcantohjältinnor som Lucia i ”Lucia di Lammermoor”, koloraturroller som Violetta i ”La Traviata”. Hon sjöng också Carmen som är en mezzosopranroll. Maria Callas drog sig tillbaka från scenen redan omkring 1960.
Callas blev medialt (ö)känd för skandaler och ständiga utbrott mot kollegor, dirigenter och operahus. Hon hade ett nioårigt förhållande med den grekiske skeppsredaren Aristoteles Onassis, för att sedan brädas av Jacqueline Kennedy.
Callas tillbringade sina sista år i Paris där hon avled i september 1977 endast 53 år gammal. Efter begravningen placerades hennes aska på Père Lachaise kyrkogården i Paris. Därifrån stals askurnan och när den återfunnits ströddes askan i det Egeiska havet – så som hon själv ville.
På Stockholms stadsteaters lilla scen spelas nu Lucas Svenssons monolog ”Maria Callas – obesvarat liv” i regi av Linus Fellbom med Rikard Wolff som den het- och utlevande sångerskan. Monologen är som en kronologisk biografi som ger glimtar av en självständig och självmedveten kvinna som inte låter sig styras av någon eller något. Hon gör det hon själv vill.

Callas minns sin barndom som oälskad, ful, tjock och närsynt, sin mor som hon hatar och hur hon växer upp till en dyrkad och vacker kvinna med sällsynt förmåga att gestalta och leva sig in i sina roller. Där finns också relationerna med maken Meneghini och Onassis, men bara enstaka glimtar från livet på operan och vad det kostat. Det är just frånvaron av konstnärskapets pris som är textens svaghet och problem. Vad är kvar när det hårda arbetet med repetitioner och föreställningar för alltid är över?
Callas lever ett dramatiskt liv som dessvärre blir ganska ospännande utan dramatisk nerv när texten envisas med redovisning i stället för gestaltning.
Rikard Wolff är en skådespelare som med stark scennärvaro skapar spännande relationer till sin publik. Han är utmärkt som operadivan när går han omkring i det helvita scenrum som är den lägenhet där Callas bodde i Paris under sina sista år. Han är Wolff som är Callas, det är mycket gripande och skickligt.
På scenen finns också husan Bruna, spelad av Eva Stenson. Hon finns där och bär ordlöst fram kläder, smycken och den ofta ringade telefonen. Det finns ingen relation mellan henne och Callas. Det känns iskallt i den eleganta vita Parisvåningen.
”Maria Callas – obesvarat liv” är trots invändningar en sevärd föreställning både för Callas och för Wolff. debatten.


Sthig Jonasson
   

Fotnot
Maria Callas var den verkliga förebilden för Bianca Castafiore som återkommer i Hergés böcker om Tintin.

 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2010-12-15