Sthig Jonasson
Mästaren och Margarita, Stockholms stadsteater

När djävulen kom till Moskva

Scen: Stockholms stadsteater
Pjäs: Mästaren och Margarita
Författare: Michail Bulgakov
Regi: Leif Stinnerbom
Dramatisering: Susanne Marko och Leif Stinnerbom, baserad på Lars Erik Blomqvists översättning
Scenografi: Peter Holm
Musik: Ale Möller
Skådespelare: Jakob Eklund, Philip Zandén, Frida Westerdahl, Sven Ahlström, Bergljót Árnadóttir, Rolf Lydahl, Ingvar Hirdwall, Lena-Pia Bernhardsson, Tobias Hjelm, Marika Lindström, Bashkim Neziraj, Robert Panzenböck, Per Sandberg, m.fl. Musiker: Ale Möller, Rafael Sida Huizar, Sebastien Dubé, Mamadou Sene, Maria Stellas, Mikael Augustsson
Spelas t.o.m. 27 april. Speltid: 3 tim. 15 min.

 

När Leif Stinnerbom regisserar Michail Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” på Stockholms stadsteaters stora scen sker det med tydligt släktskap till hans dansanta musikteateruppsättningar i Berättarladan i Sunne. Här finns både en underhållande historia och en myckenhet musik från Ale Möllers band.
Pjäsen handlar om den elegante och välklädde professor Woland som sprider kaos i 1930-talets Moskva. I hans sällskap ingår Fagot, en figur i jockeymössa och schackrutig kavaj, Azazello, en kortväxt man med eldrött hår och en utstående hörntand, Hella, en mycket rödhårig dam, och Behemot, en stor, fet svart katt som gärna ägnar sig åt att röka cigarr och skjuta med pistol.
De första sällskapet möter i Moskva är redaktör Berlioz och den socialrealistiske poeten Ivan. Berlioz har, trogen ideologin, beställt en kritisk artikel om Jesus av Ivan, men fått en okritisk. Woland är road och kan berätta att han samtalat med Pontius Pilatus om just denne Jesua. Wolands möte med Pontius Pilatus och när han sedan meddelar att redaktören strax kommer att halka på solrosolja och bli överkörd av en spårvagn och det sker, inser Ivan att det är djävulen som kommit på besök. En insikt som han försöker sprida och som snabbt förpassar honom till dårhuset där han möter Mästaren, en författare som brutit samman när hans berättelse om prokuratorn Pilatus och den upproriske Jesua blivit refuserad.
Woland, som utger sig att vara professor i svart magi, flyttar in i den nyss avdöde Berlioz lägenhet och sätter upp en show på Varietéteatern där han lustfyllt ägnar sig åt att avslöja en rad betydande personer och kulturbyråkrater som hycklare och allmänt moraliskt ruttna. Att han också fått Varietéteaterns direktör att hastigt försvinna gör ingen särskilt förvånad. Att människor plötsligt försvann var inget ovanligt i Stalins Sovjet.
Parallellt med Wolands show utspelas ett kärleksdrama mellan Mästaren och en vacker ung kvinna, Margarita, som lierar sig med djävulen för att rädda Mästaren och hans verk. Dröm och verklighet går i varandra när Margarita smörjer in sig med en hallucinogen kräm inför Wolands stora årliga bal för mördare och skurkar.
Mycket händer på scenen, utan att skådespelarna får in några riktiga djup i sina roller och att musiken till slut blir litet mycket pålagd för att ge rytm åt de dansanta rörelserna. Det är som om föreställningen inte var på riktigt allvar. Jakob Eklund är utomordentlig som den välklädde och elegante Woland, som snart drar vidare till nya jaktmarker. Philip Zandén gör ett precist porträtt av det brutna författargeniet som räddas av sin Margarita, Frida Westerdahl, som har mer kraft och hat än hennes väna uppenbarelse låter ana.
Sven Ahlström gör en stark tolkning av poeten Ivan som inte förmår hålla distans till sitt ämne och som i en blink inser vem han har att göra med.
Wolands sällskap är mycket underhållande och välfunnet med Per Sandbergs rolige och mycket fule Azazello, Bergljót ¬Árnadóttir som den fete och mycket självbelåtne katten Behemot, som inte säger nej till en liten munsbit i form av en framtrollad fågel. Rolf Lydahl är perfekt som den schackrutige djävuls¬assistenten Fagot.
Hirdwall som Pontius Pilatus liknar Chiles diktator Pinochet både till klädsel och utrustning. Han har samvetskval när han diskuterar moralfilosofiska frågor med Jesua (Bashkim Neziraj) som säger att: ”Fegheten är människans största synd.” Med Ale Möllers band på scenen blir det aldrig tyst när Mamadou Sene sjunger västafrikanska sånger eller när Maria Stellas wailar på grekiska.
”Mästaren och Margarita” är en fascinerande föreställning.

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-02-24