Sthig Jonasson
Lycka, Stockholms stadsteater

Tröttsam metateaterlek

Scen: Stockholms stadsteater
Pjäs: Lycka, efter Anton Tjechovs pjäs ”Platonov”
Översättning: Staffan Skott
Bearbetning och regi: Alexander Mørk-Eidem
Scenografi och kostym: Christian Friedländer
Medverkande: Tova Magnusson, Andreas Kundler, Louise Peterhoff, Lennart Jähkel, Kristofer Kamiyasu, Bergljót Arnadóttir, Emelie Jonsson, Åke Lundqvist, Jörgen Thorsson, Ralph Carlsson, Bahador Foladi, Gerhard Hoberstorfer, Fredrik Lycke, Frida Hallgren, Michael Jonsson
Statist: Izabel Östgren
Spelas t.o.m. 29 februari. Speltid ca 4 tim. 20 min.

Anton Tjechovs ungdomspjäs ”Lycka” spelas nu på Stockholms stadsteater i Alexander Mørk-Eidems uppsättning. Den hittades i ett bankfack på 1950-talet och, trots att titelbladet saknades, spelas den ofta under namnet ”Platonov” som också är namnet på huvudpersonen.
Pjäsen utspelas på ryska landsbygden där skolläraren Platonov är en fjantig Casanova. Han kallas här Fredrik och spelas av Fredrik Lycke, för övrigt har alla skådespelarna fått behålla sina egna namn vilket ger en osäkerhet om var spelet börjar och det privata slutar. Fredrik/Platonov är en charmigt osympatisk sexmissbrukare som jagar alla kvinnor i närheten. När han vådaskjuts i slutscenen är det faktiskt en lättnad för alla – både på scenen och i salongen.
Pjäsen börjar med en sorts stand up där skådespelarna drar en rad oneliners utan rolig knorr. När pjäsen så börjar är det på ett ryskt gods i ekonomiskt förfall där en grupp udda figurer partajar i flera veckor i sträck.
Godsägaren grevinnan Tova (Magnusson) som änka och till på köpet är pank med ett överintecknat gods. Här roar sig givetvis Fredrik och hans gravida hustru Frida (Hallgren), Tovas styvson Andreas (Kundler) och hans unga fru Louise (Peterhoff) som även är ett av Fredriks ex. Lärarvikarien Emelie (Jonsson) som Fredrik stöter på är där liksom Fridas bror Jörgen (Thomsson) och den avdankade politikern Åke (Lundqvist) som grämer sig över att inte ha blivit landshövding. Bland gästerna finns de goda grannarna, eller snarare gamarna, godsägarna Lennart (Jähkel) och Bergjót (Arnadóttir), som lånat pengar till Tova och den smarte entreprenören Gerhard (Hoberstorfer) som med kreativ bokföring kan fixa de flesta ekonomiska problem. Alla strävar de efter olika slag av ”lycka” utan att lyckas särkilt väl.
Problemet är att ”Lycka” inte är någon bra pjäs trots att man här kan se en hel rad med uppslag som Tjechov senare tog upp i sina pjäser: som den panka adelsfamiljen, tristess på landet och obeslutsamheten i uppbrottet. Utöver partajandet handlar pjäsen om just ingenting. Rollerna är bara enkla karaktärer. Här finns ingen genomgående rollgestaltning eller genomförd intrig. Istället finns ett övermått av mekaniskt publikfrieri när ensemblen sitter på scenkanten och låtsaspratar med publiken som t.o.m. uppmanas rösta om Fredrik skall hänga sig eller ej. Fast det sägs också att hur publiken än röstar så fortsätter spelet enligt manus.
Pjäsen är fylld av metateatrala upptåg som inte tillför något varken till intrigen eller till förståelsen varför denna alltför långa uppsättning överhuvud kommit upp på stora scenen.
Bäst är egentligen scenografen Christian Friedländers antydda Söderhavsmiljö med bungalowbar och palm där en snara hänger. Då och då sprutar kanoner ut moln av glänsande konfetti eller också fylls scenen av schamposkum som effektivt förhindrar varje försök till ordnat spel.
Det blir bara tröttsamt.

  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2012-01-25