Sthig Jonasson

Lorden från gränden, Fredriksdalsteatern, Helsingborg


Eva Rydberg upprepar en Poppesuccé
Scen: Fredriksdalsteatern, Helsingborg
Musikfars: Lorden från gränden
Manus och idé: Nils Poppe
Översättning och bearbetning: Anders Aldgå
Regi: Jan Hertz
Scenografi: Ingemar Wiberg
Koreografi: Rennie Mirro
Kostym: Marianne Lunderquist
Sång- och musikarrangemang: Margareta Nilsson
Medverkande: Claes Malmberg, Sofie Lindberg, Lotta Thorell, Eva Rydberg, Sofie Lindberg, Birgitta Johansson, Toni Rhodin, Robert Carlson, Kalle Rydberg, Åsa Lundin och Kristian Nielsen

Spelas t.o.m. 16 augusti. Speltid: ca 2 tim. 45 min.

Det kan ha sina risker att sätta upp en föreställning på en friluftsteater, särskilt om regnet på premiären står som spön i backen och dansarna måste ta det lugnt på det såphala golvet. Även om Fredriksdalsteatern i Helsingborg numera har ett tak över scenen sitter publiken mitt i vädret – men trivs ändå väl rustade som de är mot vädrets makter. I sin sextonde sommar på Fredriksdal sätter nu Eva Rydberg upp en omarbetad version av Nils Poppes gamla megasuccé ”Lorden från gränden”.
Det är en sorts Pygmalionhistoria förlagd till år 1937 då den engelska etikettsmalliga högadeln drabbas av Bill Sibson (Claes Malmberg) en synnerligen oborstad cockney från Lambeth i Londons East End. Han visar sig nämligen vara adelsfamiljen Tremaynes försvunne universalarvinge.
Bill får ärva hertigstatus, ett slott och en massa kosing, men för att kunna ta sitt arv i besittning måste han uppfostras för att passa in hos Tremaynarna. Särskilt hertiginnan Maria Tremayne (Lotta Thorell) är mycket noga med formerna. Men det verkliga problemet är att Bill också måste gifta sig ståndsmässigt och då duger inte Sally Smith (Sofie Lindberg), hans snajdiga och lika oborstade flickvän. Men med litet oväntad hjälp från den rätt insnöade familjeadvokaten Parchester (Eva Rydberg) reder det upp sig.
Den rutinerade ensemblen ägnar sig åt kvalificerat vältajmat farsskådespeleri med töntigt överklassprat och med komiskt snubblande och halkande som inte beror på det regnvåta scengolvet. Föreställningen lever på Claes Malmbergs totala kontroll över scen, publik och över sin roll som missanpassad cockney. En krånglande mikrofon som måste bytas mitt under en scen ger honom dessutom chansen att visa att han har en fin känsla för spontan ståupp. Malmberg har också mycket gott stöd av att Sofie Lindberg låter sin Sally lyhört spela med i galenskapen på det mest naturliga sätt.
I övrigt är rollerna en rad karikatyrer – några roligare än andra. Birgitta Johansson är en häftig överklassbimbo som inte har någon lycka med sig när hon försöker charma till sig Bills titel och klöver. Kalle Rydberg är alldeles förträfflig som den helt nollställde butlern Charles. Inget han ser eller hör imponerar på honom och han rör inte en min. Lotta Thorell gör sitt bästa som hertiginnan som skall göra Bill salongsfähig (bokstavligt talat), när det blir alltför besvärligt, vilket det ofta blir, slänger hon långa blickar ut över publiken. På det får hon sympatier. Eva Rydberg gör en alldeles egen show av sin lilla roll – precis vad publiken förväntar sig.
Scenografin, designad av Ingemar Wiberg är – som vanligt – fiffigt välanpassad till Fredriksdals scen och Marianne Lunderquist har – också som vanligt – väl tagit till vara och överdrivit det typiska i 1930-talets överklassmode. Regissören Jan Hertz har lyhört lyckats göra "Lorden..." till en god musikfars. Alldeles utsökt.
”Lorden från gränden” är en lättsmält, opretentiös underhållning som dessutom blir oemotståndlig utan regn och blåst. Det blir nog ännu en av teaterchefen Eva Rydbergs välförtjänta publiksuccéer. Rydberg som har Poppes eviga entusiasm för sommarteater börjar också bli lik honom – hon är på något sätt evig.
Årets sommarteater på Fredriksdal är alldeles avgjort värd en resa till Helsingborg.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

 


   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-06-17