Sthig Jonasson

London the Musical, Filadelfiakyrkan i Stockholm


Samhällskritisk musikal som havererar
Scen: Filadelfiakyrkan, Stockholm
Musikal: London the Musical
Musik: David Hynes, Steve Martin, Henrik Wikström och Jan Sjönneby
Libretto: Chris Larner (översättning av Ulricha Johnson)
Sångtext: David Hynes, Steve Martin, Andrew Pattie, Chris Larner, Anders Ekborg, Vicki Benckert
Regi: Nigel Harvey
Koreograf: Patricia Merrin
Medverkande: Anders Ekborg, Per Morberg, Anki Albertsson, Malin Berghagen, Jakob Stadell, Nicke Wagemyr, Birgitta Johansson, John Martin Bengtsson, Kinga Szabadváry, Marienette Dahlin, Emil Nyström David Björk, Nicklas Gullbeg, Mikkel Westergaard, Matti Isokääntä, Mindi Lundqvist, Dimo Giouvanoglou, Maria Eirefelt, Fatima Edell m.fl.
Spelas t.o.m. 15 mars. Speltid 2 tim. 30 min.

Det är inte ofta – nästan aldrig i själva verket – som en nyskriven musikal har världspremiär i Sverige. Men ”London the Musical” som nu spelas i Filadelfiakyrkan(!) i Stockholm är ett undantag. Bakom det storslagna projektet står ett brittiskt-svensk team som siktar på en fortsättning i Londons West End.
Föreställningen är en sorts samhällskritisk kollektivmusikal, där allt handlar om pengar – vare sig det rör penningsugna börsmäklare, idealister som vill förändra världen och bekämpa fattigdom eller revolutionärer med storslagna världsvida planer. Historien handlar om en londonbank som gör affärer med diktaturen i Zurketistan som styrs av en blodbesudlad general. Det får mäklaren Mellow att lämna banken och liera sig med ett gäng unga idealister som vill rädda världen från fattigdom. I själva verket har historien havererat redan i mitten av första akten, medan andra akten blir segt utdragen. Under långa stunder ingenting händer och till slut hänger många trådar lösa och oförklarade.
Dessvärre är alla på scenen, inklusive huvudpersonerna, endimensionellt platta. Jakob Stadell sliter förtjänstfullt, men utan framgång med rollen som Mellow, som blir förälskad i Kinga Szabadvárys vackra zurketistanska tolk Petra. Den överpräktiga idealisten Sarah sjungs väl, men livlöst, av Anki Albertsson. Den ende som får något liv åt sin figur är Per Morberg som bankens chef, Han har ihop det med ett nyhetsankare på tv – en snygg bimbo spelad av Malin Berghagen. Också det en roll utan mening.
Värst är missbruket av Anders Ekborg i den hopplösa rollen som revolutionären Warrior, som utan att tveka utnyttjar de unga idealisterna för oklara politiska syften. Ekborg har bra scennärvaro, men vad hjälper det när rollen är helt platt.
Bra är också Nicke Wagemyrs lätt orolig hippiefader och Birgitta Johansson som ung punkare som lätt faller för Warrior.
Musiken, som är skriven av fyra kompositörer, spretar åt olika håll, men ofta blir det till en effektiv popmusikal som är värd bättre än de svulstiga sångtexterna – som dessutom bara hörs ibland. Lägg så till att ensemblen är väl samtrimmad i både sång och dans så borde det ha blivit bättre. Enda skälet att se den här uppsättningen är att stora delar av den svenska musikaleliten står på scenen.
Kyrksalen har nog i alla fall haft viss påverkan. Det hörs inte en enda svordom ifrån scenen, trots att miljön för ”London the Musical” säkert inte tillhör de svordomsfria.

  Sthig Jonasson
   
   
.
  ©Sthig Jonasson
Foto: Kerstin Ramdén

 

 


   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-02-04