Sthig Jonasson
Lång dags färd mot natt, Uppsala Stadsteater

O´Neills familjesammanbrott

Scen: Uppsala stadsteater, lilla scenen
Pjäs: Lång dags färd mot natt
Författare: Eugen O´Neill
Översättning: Klas Östergren
Regi: Kia Berglund
Scenografi och kostym: Youlian Tabakov
Skådespelare: Göran Engman, Ann Petrén, Tobias Hjelm, Alexander Saltzberger, Lanna Olsson
Spelas t.o.m. 4 april 2009. Speltid 3 tim. 20 min. 15 min.

När nu Eugene O´Neills självbiografiska familjedrama ”Lång dags färd mot natt” sätts upp på Uppsala stadsteater ligger tyngdpunkten på en enda familjs sammanbrott i ett obarmhärtigt ljus.
Att se pjäsen är som att titta in hos grannarna i deras hemligaste och mörkaste vrår – i varje fall hos O´Neills egen familj: fadern var en alkoholiserad skådespelare, modern knarkade och de två sönerna var mer eller mindre misslyckade. Pjäsens självbiografiska karaktär förstärks av att föreställningen börjar med O´Neills dedikation till hustrun då han skänker henne pjäsen.
Göran Engman spelar fadern, den alkoholiserade skådespelaren och snåljåpen James Tyrone, med en allt tydligare självömkan och ångest. Han har förlorat sin livslögn, men han skyddar sig själv genom att ösa sitt förakt över den äldste sonen Jamie (Tobias Hjelm). Hos Jamie finns bitterheten över sitt eget misslyckade liv i varje tonfall, i varje sluddrande cynism och i den isande klarheten mitt i fyllan. Tobias Hjelm gör en desperat rolltolkning.
Jamie är den som först inser att modern, som nyss kommit tillbaka efter en avgiftningskur, är på väg in i sitt morfinmissbruk ännu en gång. Ann Petrén gör modern Mary som försvinner allt längre in i sig själv och sitt missbruk. Petrén gör ingen pundig knarkare av Mary utan en förslagen och uppfinningsrik kvinna – kanske bara litet för pratsam och översvallande. Mary förefaller alldeles klar och säker på sitt missbruk och hennes förnekande är mer ett falskspel för familjen än ett självbedrägeri. Alexander Saltzberger spelar den tbc-sjuke Edmund som vet att hans tid är utmätt – och att fadern försöker komma undan med ett så billigt sanatorium som möjligt.
Sommarhuset där dramat utspelas är inget hem – det är ett öde landskap i grått och svart som understryker familjens verklighetsflykt och sammanbrott.
Det som gör den här föreställningen så outhärdlig är att slutet är definitivt. Det finns inga utväga Mary kommer inte över sitt morfinberoende, Jamie lyckas inte bryta sig loss från fadern och Edmund går under i tbc. Också James Tyrone är räddningslöst förlorad.

 

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-03-15