Sthig Jonasson
Kort möte, Stockholms stadsteater

Noël Coward utslätad
Scen: Stockholms stadsteater
Pjäs: Kort möte
Författare: Noël Coward
Översättning: Kerstin Gustafsson
Regi: Colin Nutley
Scenografi och kostym: Charles Koroly
Film: Jens Fischer
Sånger av Noël Coward i översättning av Rikard Wolff
Medverkande: Helena Bergström, Jakob Eklund, Lindy Larsson, Jessica Heribertsson, Katrin Sundberg, Robert Panzenböck, Ole Forsberg, Katharina Cohen, Fredrik Meyer, Bashkim Neziraj, Mats Qviström

Spelas t.o.m. 22 april. Speltid ca 1 tim. 50 min.

Noël Cowards bitterljuva kärlekskomedi “Kort möte”, som nu spelas på Stockholms stadsteater, utspelas på en brittisk järnvägsrestaurang där två medelålders människor är invecklade i den omöjliga kärleken.
Laura Jesson är en ”lyckligt” gift hemmafru med två barn, Alec Harvey är läkare och stadgad familjefar. De möts av en slump och blixten slår ner. Året är 1939 och snart skall andra världskriget bryta ut. I historien märks närheten till kriget bara i de stridsflygplanen som ibland sveper över det lilla järnvägskafé som är platsen för parets hemliga kärleksmöten. Deras relation är kortvarig och slutet ofrånkomligt: Laura och Alec går tillbaka till sina gamla utnötta relationer.
Noël Coward (1899-1973) är förknippad med nu för tiden rätt sällan spelade sånger som ”Mad Dogs and Englishmen” och lätt mossiga pjäser som ”Min fru går igen” och ”Oss gentlemän emellan”. De är eleganta sedestycken maskerade till komedier som tiden lämnat långt bakom sig. ”Kort möte” är också en nostalgisk återblick på en tid då ”förbjuden” kärlek var förbjuden och otrohet innebar dåligt samvete.
Egentligen är historien redan slut när föreställningen börjar. På en inspelad film berättar Laura hur hon först träffade Alec och sedan får vi följa hur den stillsamma kärlekshistorien utvecklas från slumpartade till noggrant planerade torsdagsmöten.
Helena Bergström och Jakob Eklund spelar kärleksparet. Helena Bergström fångar precist Lauras skiftande känslolägen och ångest inför vad som händer. Jakob Eklund är bra som nyförälskad med en lättsam munterhet som charmerar, men egentligen finns det ingen riktig glöd i kärleksscenerna. De är verkligen utlessa på sina gamla relationer och tar en chans till litet spänning när den nu oförhappandes dyker upp.
Mest övertygande är skildringen av vardagsarbetet på stationen, där huvudpersonernas få torsdagsträffar äger rum. Där finns den rekordeliga caféinnehavaren Myrtle (Katrin Sundberg) som inte är helt oemottaglig uppvaktningen från biljettkontrollören (Ole Forsberg). Där jobbar (nåja) också den höggravida servitrisen Beryl (Katharina Cohen) och godisförsäljaren Stanley (Fredrik Meyer) som inte gör så många knop. Jessica Heribertsson slår fast föreställningens lättsamma karaktär i små, men exakta roller: otålig servitris och när hon som nyfiken och oförstående väninna totalt kvaddar det allra sista mötet mellan Alec och Laura.
Charles Korolys scenografi har precist fångat tiden och miljön med det ofräscha järnvägskaféet, perrongen, rälsen där tåget passerar och Lauras hem med en jättestor dörr in till ett litet, litet hus där instängdheten är kvävande. Bergströms och Eklunds kläder tonar i brunt och grått.
”Kort möte” är ett kammarspel som blandar teater med sång och film. Det börjar med att Lindy Larsson sjunger en av Noël Cowards sånger innan han går in i rollen som Lauras make Fred. En tråkmåns som grottar ner sig i sin länstol med ett korsord.
Det är en charmig föreställning där allt verkar vara så komplicerat enkelt.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2012-02-18