Sthig Jonasson
Karmelitsystrarna, Operan

Frihet, jämlikhet och systerskap under franska revolutionen

Scen: Operan
Opera: Karmelitsystrarna
Musik: Francis Poulenc
Libretto: Francis Poulenc efter Georges Bernanos och Gertrud von Le Fort
Översättning: Lasse Zilliacus
Scenografi: Per A. Jonsson
Koreografi: Håkan Mayer
Regi: Johanna Garpe
Dirigent Marc Soustrot
Medverkande: Gunnar Lundberg, Elin Rombo, Jonas Degerfeldt, Marianne Eklöf, Lena Nordin, Susann Végh, Marianne Hellgren Staykov, Agneta Lundgren, Klas Hedlund, Mikael Axelsson, Ola Eliasson, Magnus Kyhle, Magnus Lindén, Kristian Flor, Mikael Magnell, Madeleine Barringer
Karmelitnunnor: Lillian Adreku, Gunilla Ehn Nakayama, Malin Emilsson, Maria Gothe, Kristina Hansson, Barbro Hillerud, Mariah Kigozi, Julia Majaha Järtby, Monika Mannerström Skog, Olga Medianova, Annica Nilsson, Angela Rotondo, Mirja Sörberg, Christina Östman
Kungliga Operans kör
Kungliga Hovkapellet
Framförs på franska med svensk översättning på textmaskin.
. Speltid ca.3 tim. 50 min.

-

 

I Francis Poulencs dramatiska opera ”Karmelitsystrarna” som nu spelas på Operan möter en fridsam nunneorden den brutala verkligheten i franska revolutionens skräckvälde. Operan är baserad på en verklig händelse 1794 då sexton nunnor i ett kloster i Compiègne utanför Paris avrättades sedan de fortsatt utöva sin religion trots att det var förbjudet. Revolutionens paroller om frihet, jämlikhet och broderskap sätts ur spel under de sista dagarna av Robespierres skräckvälde. En enda nunna överlevde och kunde vittna om hur de andra gick sjungande till schavotten och det är hennes berättelse som ligger till grund för Poulencs opera.
I Johanna Garpes uppsättning möter nunnekollektivet överklassbruden Blanche de la Force som i operans första scen meddelar familjen sitt beslut att bli karmelitnunna. Garpe koncentrerar spelet till nunnornas inre kamp och till Blanches vilja att rätt leva i sin tro. Nunnorna väljer själva att bli martyrer.
Sånginsatserna är genomgående mycket bra. Elin Rombo är en romantiskt och religiöst överspänd Blanche full av ångest och rädsla. Hon blandar sitt ståndsmässiga högmod med tvivel och självförakt innan hon till slut väljer att dö för sin tro tillsammans med sina systrar. I klostret möter Blanche den gladlynta novisen Constance som hon får en innerlig relation till. Marianne Hellgren Staykov ger sin Constance glad närvaro och går med förtröstan mot döden.
I nunnekollektivet finns Susann Végh som den allvarliga moder Marie av Inkarnationen vars offer till slut blir att avstå från döden – för att kunna berätta. Marianne Eklöf är gripande i den gamla priorinnans fysiskt plågsamma dödskamp, där hon tvivlar på sin Gud och på klostrets guldjesus i sin nisch. Lena Nordin gör den nya priorinnan med avklarnad och besjälad innerlighet.
I övriga minnesvärda roller finns Gunnar Lundbergs markis de Blanche som inte förstår att adelns privilegier är förbi och Jonas Degerfeldt som Blanches fåfängt självupptagne bror, en lyxlirare i flotta sidenkläder. Klas Hedlund gör klostrets skrämde biktfar som ser hoten – men kan inget göra.
Operan avslutas med den obeskrivligt vackra dödsscenen då de sexton nunnorna går mot sin död sjungande ”Salve Regina” (Var hälsad, o Drottning). Till slut återstår endast blod som rinner nerför fondväggen.
”Karmelitsystrarna” rör sig i en minimalistisk värld. På en cirkelformad spelplats framför höga, vita klostermurar rör sig de vitklädda och barfota nunnorna i stillsamma, avmätta rörelser med armarna lyfta mot Gud eller knäböjande i bön. Under bönerna projiceras på klostrets väggar bilder från världens krigshärdar och svältkatastrofer. Nunnornas böner omsluter hela världen. Garpe gör några få utflykter i tid och rum, och i en scen dyker oväntat upp en tant och slår sin handväska i skallen på en ”svensk” partiledare i folkdräkt, man känner igen tidningsbilden från en demonstration.
Dirigenten Marc Soustrot lyfter fram skönheten och intensiteten i Poulencs musik som ibland blir en blandning av opera och oratorium.
”Karmelitsystrarna” är en av årets stora operaupplevelser. Den etsar sig fast i minnet högtidlig, allvarsam och oändligt vacker.

  Sthig Jonasson
Fotnot
Karmelitorden är en av Katolska Kyrkans kontemplativa ordnar. Det var på berget Karmel som de första karmelitbröderna bodde som eremiter på 1100-talet. De ville stå inför den levande Gudens ansikte i ständig bön. Den kvinnliga grenen av orden tillkom på 1400-talet. En reform genomfördes på 1500-talet av Teresa av Avila och Johannes av Korset.
 
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2011-10-26