Sthig Jonasson
La Bohème, Värmlandsoperan

Lysande se- och hörvärd föreställning

Scen: Värmlandsoperan, Karlstad
Opera: La Bohème
Musik: Giacomo Puccini
Libretto: Giuseppe Giacosa och Luigi Illica (efter Henri Murges roman ”Bohemernas liv")
Regi: Peter Konwitschny

Scenografi och kostym: Johannes Leiacker
Dirigent: Brad Cohen
Sångare: AnnLouice Lögdlund, Anna-Maria Krawe, Jonas Durán, Anton Eriksson, John Sax, Johan Schinkler, Christer Nerfont, Henrik Hugo, Peter Boman
Värmlandsoperans kör samt unga Värmlandsoperans kör
Värmlandsoperans sinfonietta
Spelas t.o.m. 27 november. Speltid ca 2 tim 15 min. 30 min.

-

 

Värmlandsoperan har satt upp Giacomo Puccinis ”La Bohème” precis så som ett av operalitteraturens mest älskade och mest spelade verk skall spelas. Här finns allt man kan begära av kärlek, svartsjuka, charm, glättighet, värme och patos, men också en osentimental syn på kärleken och döden. Musik och handling i tät förening.
Regissören Peter Konwitschny, som ursprungligen satte upp ”La Bohème” på Leipzigoperan, har förlagt handlingen till början av 1900-talet och dessutom tagit bort alla geografiska kännemärken. Det här skulle kunna utspelas bland fattiga konstnärer var som helst. Här råder bara fattigdom och isande kall vinter.
I operor bör man avstå från att gå alltför djupt in i handlingen. Men så här är det i ”La Bohème”: fyra konstnärer delar på en ateljé i Paris. Givetvis är de vrålpanka, utan pengar till vare sig mat eller ved, men de drar i alla fall till krogen Momus för att fira jul, sedan de lurat hyresvärden på hyran. Poeten Rodolfo dröjer sig kvar för att skriva färdigt en tidningsartikel då grannen, den tuberkulöst hostande brodösen Mimì, kommer in och ber att få låna ljus. Ett möte som gör dem båda blixtkära och resulterar i Rodolfos aria "Så kall ni är om handen, låt mig värma den i min" följd av Mimis aria "Man kallar mig Mimi, men egentligen heter jag Lucia" och som avslutning en duett då de båda förklarar att det är "Så underbart att vara förälskad".
Rodolphe och Mimì blir ett par, men Rodolfos svartsjuka förgiftar förhållandet som spricker. I sista akten återförenas de älskande, men då är det för sent. Mimì dör. Det är obeskrivligt vackert, men slutet riskerar att bli alltför sentimentalt, det duckar Värmlandsoperan undan genom att tända ljuset i salongen och därmed få en tydlig distansering mellan teater och verklighet. Musiken blir dramatikens kärna.
AnnLouice Lögdlund gör en utmärkt Mimì. Hon tar tillvara rollens möjligheter till dramatik och skönsång och hon överbetonar inte det tragiska hos Mimi. Också Jonas Durán övertygar i rollen som en högljudd Rodolfo. Han verkar, med rätta, mer bekymrad över Mimìs hälsotillstånd än svartsjukt bevakande.
Bedårande vulgär är Anna-Maria Krawe i den tacksamma rollen som den alltid lika utspökade Musetta, en pragmatisk överlevare bland bohemerna. Hon förstår att utnyttja list, charm och sex för att skaffa både sig själv och vännerna fördelar. Musettas utlevande och lockande spel retar hennes älskare, målaren Marcello (Anton Eriksson), till ideliga svartsjukeutbrott – kanske inte helt omotiverade. Anton Eriksson är mycket bra i rollen som Marcello. Han är Mimis och Rodolfos vän, men försöker att inte bli inblandad alltför mycket i deras relation.
Johan Schinkler och John Sax som de två återstående bohemerna, filosofen Colline och musikern Schaunard, kompletterar väl som konstnärer på dekis och gör sina mer återhållna roller till äkta levande karaktärer. Sax har utvecklat sin Schaunard sedan han sjöng samma roll på Folkoperan för några år sedan. Bra är också Henrik Hugo som den lättlurade hyresvärden och Peter Boman som Musettes tillfällige och överseende välgörare Alcindoro.
Dirigenten Brad Cohen låter musiken komma till sin fulla rätt när han leder Värmlands sinfonietta in i Puccinis klangvärld där musik och handling är odelbart förenade.
Det är klart att det också finns några rätt intetsägande transportsträckor där varken karaktärer eller handlingen utvecklas särskilt mycket. Men vem bryr sig? Som helhet är det här en lysande operaupplevelse.
Värmlandsoperan har gjort det igen. ”La Bohème” är en se- och hörvärd uppsättning av hög klass.

  Sthig Jonasson
Fotnot
En lustighet är att Momus, krogen där bohemerna firar en glad jul, också är namnet på kritikens gud.
Kanske ett sätt ta udden av densamma.
 
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-08-18