Sthig Jonasson
Julis Caesar, Folkoperan


Splittrad queeropera

Scen: Folkoperan, Stockholm
Opera: Julius Caesar
Musik: Georg Friedrich Händel
Libretto: Nicola Haym
Översättning: Mira Bartov
Regi, koreografi, scenografi och kostym: Cisco Aznar
Film: Andreas Pfiffer
Dirigent: Joakim Unander
Sångare: Maria Sanner, Karolina Blixt, Josefine Andersson, Tove Dahlberg, Daniel Carlsson, Håkan Ekenäs Dansare: Daniel Sjögren Larsson, Gustav Udd, Hannah Shakti Bühler, Jacob Walleberg, Laure Dupont, Noah Hellwig
Folkoperans orkester

Spelas t.o.m. 31 mars. Speltid ca 2 tim. 40 min.

Georg Friedrich Händels opera ”Julius Caesar”, från 1724, har på Folkoperan blivit en queeropera där könsroller är osäkra och utbytbara och där sångare, dansare och film bildar en totalteater. Trots att alla inblandade på scenen gör vad de skall blir resultatet inte övertygande.
Grundhistorien utspelas i Egypten år 48 f.Kr. där den romerske generalen Pompejus har gjort uppror mot staten och dit Julius Caesar hastar med sina legioner för att återställa Roms makt. Samtidigt pågår där en maktkamp om kungatronen mellan Kleopatra och hennes bror Ptolemaios. Hon söker hjälp hos Caesar och kan, av en slump, rädda honom från ett lömskt attentat. Kleopatra tar ledningen över de romerska trupperna, men blir besegrad och tillfångatagen av Ptolemaios. När Julius Caesar återtar befälet över armén besegrar han egyptierna och befriar Kleopatra. Kleopatra kröns till drottning och Ceasar stannar ännu en tid i Egypten.
Den spanske multikonstnären och megakändisen Cisco Aznar står för regi, koreografi, scenografi och kostym. Det är för mycket och han laddar Händels barockopera med ett övermått av fetischer, symboler och mytologiska figurer. Han har tagit ett för stort bett över Händels ”Julius Caesar” och fått till en rörig före- och tillställning.
I en nyskriven prolog ser Kleopatra tillbaka på sitt liv och sitt möte med Julius Caesar. I själva verket är hon och alla andra inblandade döda. De befinner sig i en limbo där de, i väntan på livet efter detta, roar sig med att sätta upp en opera.
Folkoperan har samlat ett artistlag av en hög och jämn nivå – både i sången och i dansen. Ursprungligen var titelrollen avsedd för en kastrat innan den blev en barytonroll, men under årens lopp har det inte varit ovanligt med en kvinna i titelrollen, någon gång har också alla solistroller besatts av kvinnliga sångare.
På Folkoperan sjungs Caesar av Maria Sanner med självklar scenauktoritet medan Tove Dahlberg gör en övertygande rolltolkning av Kleopatra, Karolina Blixt utnyttjar sin vackra altstämma till ett utmärkt porträtt av den besegrade Pompejus hustru Cornelia. Överhuvud är det sångprestationerna som räddar den här föreställningen, där finns Josefine Andersson som gör Sextus och Ptolemaios görs av Daniel Carlson medan Akillas görs tillräckligt obehaglig av Håkan Ekenäs.
Förutom sångarna medverkar sex könsöverskridande dansare. Det spelar inte någon roll om det är kvinnor eller män. Trots att de ofta är barbröstade, har stringtrosor och högklackade skor är skillnaden försumbar.
Folkoperans perukförsedda orkester under Joakim Unanders ledning låter Händels suggestiva och sinnliga musik långsamt uppsluka föreställningen. Handlingen sker inte bara på scenen utan också på en duk, bakom orkestern, spelas en stunfilm med drömska bilder där unga pojkar svävar fram i vita byxor och änglavingar. I en långt utdragen och mycket obehaglig scen skär en pojke halsen av en tupp och slänger det blodiga huvudet i en hink. En symbolisk scen vars betydelse kanske inte är helt klar.
Eftersom så mycket händer parallellt på scenens olika nivåer gör det svårt för åskådaren att koncentrera sig på spelet och handlingen. Det är nästan omöjligt att få någon helhetsbild av operan.
”Julius Caesar” på Folkoperan är en lika förvirrande som spännande uppsättning.

  Sthig Jonasson
   
   
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2012-02-18