Sthig Jonasson
Joel. Glansfull invigning av Alandica i Mariehamn


Joel Pettersson – stor i sin tragik
Scen: Alandica Kultur och Kongress
Opera: Joel
Musik: Nikolo Kotzev
Libretto: Lars Huldén
Regi och bearbetning: Richard Bark
Scenografi: Maria Antman
Kostym: Barbro Eriksson och Christina Snellman
Dirigent: Jonas Dominique
Medverkande: Joa Helgesson, Jenny Carlstedt, Therese Karlsson, Annika Sjölund, Mikael Fagerholm, John Kinell, Anton Ljungqvist, Martin Vanberg, Johnny Ahlström
Joar som pojke: Lukas Fagerholm
Kör
Orkester
Speltid ca 2 tim 45 min.

Ålands nya Kultur och Kongresshus Alandica fick en glansfull invigning med den nyskrivna operan ”Joel” som skildrar den egensinnige konstnären Joel Petterssons liv – så som det blev.
”Det är inte lätt att vara sig själv”, konstaterar Joel. Han drömde om att bli berömd konstnär och han försökte gå sin egen väg i livet, i konsten, i dikten och i teatern. Men han fick aldrig uppleva att han blev riktigt erkänd som konstnär. I dag räknas han med all rätt som en av Ålands mest betydelsefulla konstnärer.
Operan följer Joel från barndomen i Lemland, hans konststudier, hans förälskelse i vännen Elis, den misslyckade förlovningen med Elis syster Aino till slutstationen på Grelsby sinnessjukhus. Joel avled på mentalsjukhuset 1937, bara 44 år gammal.
Ursprungligen skulle musiken till ”Joel” skrivas av kompositören Jack Mattsson, men han hann inte mer än påbörja arbetet innan han avled. Han hade bara hunnit med att skriva ner ”Nya Ålandssången” som finns med i operan som en hyllning till Åland och Ålands folk. Efter Mattssons död fick Nikolo Kotzev uppdraget att skapa musiken till ”Joel”. Den musik Kotzev skrev har ton av klassisk opera med influenser från musikal och nordisk folkton. Med libretto av den finlandssvenske författaren Lars Huldén som skickligt förstått att utnyttja delar av Joel Petterssons egna texter har ”Joel” blivit en lättillgänglig musikdramatik. Även scenografen Maria Antman tar till vara konstnärsarvet och låter några av Joels bilder ingå i scenrummet. Utnyttjandet av Joels olika konstnärliga uttryck ger en stark närvarokänsla till operan. Också när dramaturgin blir litet svepande och otydlig i några scener som omotiverat sänker tempot drivs handlingen framåt av Jonas Dominiques energiska ledning av orkestern.
I ”Joel” möter musik och text utmärkta sånginsatser av solister och kör och resultatet blir en konstnärlig seger. Joa Helgesson gör Joel tung och självmedveten. Han är övertygande i Joels gradvisa utveckling mot den allt tydligare galenskapen. Joels längtan och förtvivlan bli gripande utan att bli sentimental. Helgesson tolkar lyhört Joels skräck både inför äktenskapet med Aino och den uttalade homoerotiska böjelsen inför vännen Elis. Samspelet mellan Joel och Elis koncentreras i en av operans centrala scener när Elis plötsligt inser vad Joels vänskap innebär och han blir förskräckt avvisande både mot Joel och mot sina egna känslor. Martin Vanberg är lyckad som den ambivalente Elis. Mycket bra är också Jenny Carlstedt som fästmön Aino som inte förstår Joel när han vill skapa Ålands folk av lera. Aino tror att han vill leka Gud och lämnar honom för ett annat liv i ett annat land.
Joels föräldrar som trodde på och uppmuntrade hans konstambitioner sjungs av Anton Ljungkvist och Therese Karlsson. Medan fadern är litet tillbakadagen med en återhållen lidelse är Joels mor utlevande och hetlevrad. Ingen sätter sig på henne – varken Lemlands bybor eller tvivelaktiga skogsköpare. Hon är säker på att pengar kommer att komma i såar när Joel målar ”tusenmarkstavlor”. Mikael Fagerholm gör vad som förväntas av honom i talrollen som läkaren och som konstnären Victor Westerholm som inte ser Joels begåvning.
Operan hålls ihop tematiskt av tre ödesmättade mostrar i kattmasker som likt nornorna är sysselsatta med ett evigt handarbete som blir en allt längre blodröd kvävande halsduk. De tre ödesmostrarna (Therese Karlsson, Annika Sjölund och Jenny Carlstedt) vet vad som skall ske, men kan inte göra något som påverkar handlingen, lika litet som häxorna i Macbeth.
Till ”Joels” styrka bidrar också den imponerande kören som följsamt ger solisterna stöd och vid behov uppträder som kor eller höns.
Operan börjar och slutar med att Joel sitter på en stol på Grelsby sinnessjukhus och funderar över sitt liv:
”Jag trodde att jag skulle bli nåt stort …
Men det blev inte så…
Berodde det på mig? Eller – på Åland?
”Joel” är en opera som känns ända i hjärteroten.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-07-27