Sthig Jonasson
Jekyll och Hyde på Chinateatern

Galen vetenskapsman blir galen moralist

Scen: Chinateatern, Stockholm
Musikal: Jekyll och Hyde
Musik Frank Wildhorn
Libretto: Leslie Bricusse
Översättning: Calle Norlén och Myrra Malmberg
Regi: Staffan Aspegren
Scenografi: Bengt Frödeberg
Kostym: Camilla Thulin
Koreografi: Terry Etheridge
Musikalisk ledning: Peter Nordahl
Medverkande: Mikael Samuelson, Myrra Malmberg, Sara Dawn Finer, Samuel Fröler, Per Myrberg, Lars Göran Persson m.fl.
Spelas t.o.m. 29 mars. Speltid. ca 2 tim. 30 min.

Musikal är musikal och gammal skräckfilm är (oftast) fånig. ”Jekyll och Hyde” på Chinateatern i Stockholm är både och. ”Jekyll och Hyde” bygger på Robert Louis Stevensons historia från 1886 om den fanatiske forskande överklassläkaren doktor Henry Jekyll som gör ett misslyckat experiment med sig själv och förvandlas till den ondskefulle Edvard Hyde som röjer på Londons gator. Historien speglar ganska väl det sena 1800-talets tro på att vetenskapen kunde förändra allt till det bättre i laboratorier bland retortrar och bolmande vätskor.
Efter en ganska seg första akt lossnar det i andra akten med skärpt tempo och intensivare intrig. Historien fungerar ganska bra som lättsam underhållning, och ingen trodde väl att håret skulle resa sig av skräck på en musikal på China.
Artisterna lyckas överlag ge liv åt sina roller. Mikael Samuelson är bra i den dubbla titelrollen och lyckas faktiskt förmedla Jekylls förryckta galenskap. Han är verkligen en galen vetenskapsman som vill väl, men resultatet blir inte så bra. Och som seriemördaren Hyde är han grov, hetsig och mycket elak. Imponerande är att Samuelson som Hyde enbart arbetar enbart med gestaltning, helt utan smink blir hans förvandlig mycket effektfull, men mer stirrigt komisk än kuslig.
Myrra Malmberg är utmärkt som Jekylls blivande brud, Emma. Efter en tunn inledning blir Malmberg allt bättre och säkrare för att till slut vid det katastrofala bröllopet med Jekyll spela upp en stark handlingskraft. Malmberg står också för en utmärkt översättning av librettot, som rent av är bättre än originalet. Sarah Dawn Finer gör det godhjärtade fnasket Lucy med stark scennärvaro och ett ohejdat utspel. Hon ger föreställningen välbehövligt liv och blodfullhet.
Andra goda insatser görs av Per Myrberg, som Emmas far och samhällets något tvivelaktige stöttepelare, och Samuel Fröler som Jekylls bekymrade vän. Varje roll har två sidor och speglas också i en annan roll. De stora rollerna stöttas också upp av en bra och tät ensemble.
Den gotiska scenografin är välanpassad till den trånga scenen och blir genom några enkla handgrepp en Londongata en ruggig höstkväll, eller en festsal, lika väl som en bordell eller kyrka, båda besöks f.ö. av samhällets elit som är fullt upptagna av att upprätthålla en präktig image. Dessutom är Jekylls laboratorium, som kommer ner från de övre scenregionerna, imponerande. Camilla Thulins kostymer lägger ytterligare en dimension till historien liksom även Roger Lybecks knyckiga koreografi. Problematiskt är att musiken stundtals blir litet väl svulstig liksom de många balladerna, medan några duetter blir riktigt bra.
I Stevensons berättelse är Hyde verkligen den onda sidan av Jekyll, men det är mer komplicerat i musikalen. Jekyll är en oregerlig fanatiker som förblindat tror på vetenskapen medan Hyde egentligen är en vardagsmoralist som ger sig på samhällets hycklande toppar. Det går över styr när Hydes verbala hot slår över i sadistisk misshandel och mord som till slut riktar sig mot honom själv.
Det blir inte mycket till skräck i ”Jekyll & Hyde” trots att rökmaskinerna ibland går för högtryck och ljuset över scenen stundtals är alltför dunkelt. Men uppsättningen är påkostad och proffsig och framför allt Sarah Dawn Finer men också Mikael Samuelson förlåter mycket.

  Sthig Jonasson
   
   
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-01-29