Sthig Jonasson
Ingen mans land, Stockholms stadsteater

En av Pinters "memory plays" i ett samtal mellan intellektuella
Scen: Stockholms stadsteater, Lilla scenen
Pjäs: Ingen mans land
Manus: Harold Pinter
Översättning: Nils Gredeby
Regi: Lena T Hansson
Scenografi och kostym: Peter Holm
I rollerna: Lars Lind, Peter Haber, Joakim Gräns, Jonas Hellman-Driessen
Speltid ca 2 tim 15 min.

 

Två herrar i den äldre medelåldern möts i Londonnatten. Den distingerat välklädde Hirst och den bohemiske Spooner har hinkat öl på en pub i Londonförorten Hampstead innan de fortsätter hem till Hirsts villa. Där dricker de vidare under diskussion om litteratur och om möjliga gemensamma eller icke-gemensamma minnen.
Nobelpristagaren Harold Pinters pjäs”Ingen mans land”, som nu spelas på Stockholms stadsteater, räknas till hans ”memory plays”, pjäser som i brist på handling handlar om osäkra minnesbilder och om det som en gång var sanning – i varje fall för någon.
Hirst är en alkoholiserad och framgångsrik författare med skrivkramp. Lars Lind är lysande som Hirst som förlorat styrfart i livet. Hirst går in för att supa sig redlös under första akten och han tar sedan time out och somnar. Spooner är en ganska misslyckade poet som ljuger, eller i varje fall överdrivet, sin litterära framgång. Hans försvar mot sin ångest är en lång och innehållslös svada. Peter Haber gör en intensiv rolltolkning av Spooner, i skrynkliga illasittande kläder, som en vanföreställning om hur intellektuell ser ut.
En bit in i pjäser verkar de känna igen varandra som studiekamrater i Oxford och det förändrar deras relation från krogkompisar till något mer reellt.
Det visar sig också att lägenheten rymmer ytterligare invånare. ”Betjänterna” Foster och Briggs med oklara relationer till Hirst dyker upp och det ger en annan riktning på pjäsen. Foster är möjligen Hirsts sekreterare, kanske älskare, eventuellt en blivande poet. Joakim Gräns gör Foster precis så självklar och självmedveten som om redan han var något annat än en tjänsteande som skryter med sina erövringar som sexturist i Thailand. Jonas Hellman-Driessen gör den underlägsne pratsamme Briggs som kan vara Fosters pojkvän och som låtsas vara Hirsts jämlike.
Regissören Lena T Hansson iscensätter pjäsen som en inkrökt mansvärld med otydliga antydda relationer. Scenografen Peter Holm har skapat ett kalt scenrum, med tre fåtöljer, ett välfyllt barskåp och två dörrar. Det är allt som behövs för ett samtal mellan intellektuella eller …



  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2011-12-11