Sthig Jonasson
3 x Ibsen, Stockholms stadsteater

Rosmersholm, Byggmästare Solness och Den lille Eyolf på sex timmar
Scen: Stockholms stadsteater, Klarascenen
Föreställning: Ibsen 2010: Rosmersholm, Byggmästare Solness, Lille Eyolf
Författare: Henrik Ibsen
Översättning: Mia Törnqvist
Regi: Ole Anders Tandberg
Scenografi: Erlend Birkeland
Kostym: Maria Geber
I rollerna: Petronella Barker, Jakob Eklund, Ida Engvoll, Samuel Fröler, Åke Lundqvist, Jan Mybrand, Helena af Sandeberg

Spelas lördagar och söndagar t.o.m. 19 december

 

Under samlingsrubriken ”Ibsen 2010” sätter den norske regissören Ole Anders Tandberg upp tre av Henrik Ibsens pjäser på Stockholms stadsteaters Klarascen. Alla tre spelas i en sex timmar lång heldagsföreställning.
De tre dramerna är: ”Rosmersholm”, ”Byggmästare Solness” och ”Lille Eyolf”. Man kan se varje pjäs för sig, men att se dem tillsammans öppnar olika sätt att uppleva Ibsens dramatik, både när det gäller likheter och skillnader. Scenografin är minimalistisk: en lutande spelplatta omgiven av ett fjordlandskap med byar och snöklädda fjäll. Den enda rekvisitan är en städvagn, en vattentank och några norska flaggor som fungerar som ridåer. Ensemblen står eller sitter direkt på golvet.
Tandberg använder sig av samma sju skådespelare i alla tre pjäserna, och de manliga huvudrollerna fördelas mellan Jan Mybrand (Johannes Rosmer), Samuel Fröler (Halvard Solness) och Jakob Eklund (Alfred Allmers). De kvinnliga huvudrollerna görs av Helena af Sandeberg (Rebecka West i ”Rosmersholm”), Ida Engvoll (Hilde Wangel i ”Byggmästare Solness”) och Petronella Barker (Rita Allmers i ”Lille Eyolf”). Åke Lundquist är den ende i ensemblen som inte har någon huvudroll, men han spelar ut i sina tre biroller.
Ibsen koncentrerar spelet på individerna. Alla verkar vara fast i drömmar som det aldrig blir något av när skuldkänslorna tar överhanden. Så är det för Johannes Rosmer, herre på Rosmersholm. Han är en vilsekommen präst som förlorat tron och är full av skuld för att han inte tillräckligt älskade sin psykiskt sjuka hustru Beate som kastat sig i kvarnforsen. Jan Mybrands avdankade pastor har förlorat sin moraliska kompass och dras med en snabbsvalnade idealism vare sig den är åt höger eller vänster. På Rosmersholm bor också Rebekka West som Helena af Sandeberg gör till en intellektuell frigjord och målmedveten kvinna. Åke Lundqvist som den alkoholiserade livsfilosofen Ulrik Bredel är en nödvändig motpol till Jakob Eklunds ärkekonservative rektor Kroll som avskyr sin samtids förfall.
Dagens andra föreställning, ”Byggmästare Solness”, spelas som vore det en komisk tragedi. Den framgångsrike byggmästaren Halvard Solness, spela av Samuel Fröler, känner skuld för att han inte längre älskar sin hustru Aline och är skräckslagen för att bli överflyglad av ungdomar som kräver sin del av ekonomiska och sociala framgångar. Han blir uppsökt av den unga kvinna Hilde Wangel som kräver att han skall fullgöra ett löfte han gav för tio år sedan. Hilde, spelad av Ida Engvoll, är stark, självmedveten och fokuserad och manipulerar lätt den rätt fyrkantige byggmästaren.
Dagen avslutas med tragedin ”Lille Eyolf”. När den nioårige handikappade Eyolf drunknar i fjorden, drabbas hans far, Alfred, av svår skuld för att han inte kunde förhindra den olycka som skadade Eyolf och att han varit alltför upptagen av sin passionerade och sexuellt utlevande hustru Rita. Rita Allmers undertryckta sorg som gör henne beroende av maken Alfred får av Petronella Barker ett gripande uttryck. Det som ytterligare komplicerar livet för familjen Allmers är Alfreds närmast incestuösa bindning till systern Asta som Helena af Sandeberg är nästan aggressiv i sin relation till brodern. Åke Lundquist gör Eyolf till en nutida grabb med drömmar som inte kryckorna kan stoppa.
På Klarascenen rusar de sex timmarna förbi.



  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2010-10-10