Sthig Jonasson
Herrgårdslif 2010, Högbo bruk

Lustspel om livet på bruket

Scen: Högbo bruks gamla herrgård
Lustspel: Herrgårdslif
Text och regi: Per-Ola Björklund
Koreografi: Emelie Lundin
Medverkande: Sandra Caménisch, Peter Malmrup, Magnus Lindberg, Tomas Bolme, Elisabeth Nordkvist Bolme, Tomas Demasure, Hans Trång, Kennet Lundberg, Robert Sikström, Linga Bång Emma Andersson m.fl.

Spelas t.o.m. 23 juni. Speltid ca 2 tim. 45 min.

 

Lustspelet ”Herrgårdslif” på Högbo bruk, någon mil norr om Sandviken, har inför nypremiären fått en omarbetning som gjort historien gott. De värsta, men inte alla, långörerna är nu borta och med goda skådespelare blir det stundtals en rätt trevlig underhållning.
”Herrgårdslif” handlar om Gästriklands brukshistoria i slutet av 1850-talet. Handlingen påstås ha rötter i verkligheten på Högbo bruk med den första lyckade Bessemerblåsningen en sommardag 1858.
Här handlar det om patron Järnsparre och hans familj, om bruket, om pengar och om brukpatrons dotter, Henrietta, med två friare. Relationerna inom patrons familj är rätt märkliga: det verkar inte som om patron och patronessan pratar med varandra om vad som skall göras och hur. Inte heller har mor och dotter så mycket gemensamt. Henrietta föredrar en av sina friare men patronessan vill gifta bort henne med den andre som är mer ståndsmässig.
Tomas Bolme, som vanligt med stor scenauktoritet, drar ett tungt lass som den lätt uppbrusande men i grunden hygglige patron Salomon Järnsparre som försöker styra och ställa med allt. Järnsparres ekonomi är dock skral och bruket, liksom också grannbruken, slirar omkring på konkursens brant. Elisabeth Nordkvist Bolme spelar patronessan Görvel Järnsparre som är utless på landet och på att de ohyfsade smederna inte förstår sig på finesser som glass. Hon vill sälja bruket och flytta till det mondäna livet i Stockholm. Patronessan har dessutom en benägenhet att dåna när hon blir överraskad – vilket sker ofta. Elisabet Nordkvist Bolme dånar gång på gång med stor bravur och inlevelse.
Den välsjungande Sandra Caménisch som dottern Henrietta förefaller oföretagsam, men har en bestämd egen vilja och vet hur hon skall utnyttja sin charm. Peter Malmrup gör Henriettas förste friare, teologie studenten Christian Lagerberg, tillbakadraget och utan egentlig egen karaktär. Den andre, mer ovälkomne, är patron Fritz Munch på grannbruket som Tomas Demasure gör till en sällsynt obehaglig typ. En roll som tål, och får, mycket överspel.
Bland den stora ensemblens amatörer märks Kennet Lundberg som den försupne brevbärare Festing vars slarviga brevutdelande egentligen är intrigens centrum. Bra är också Linda Bång och Emma Andersson som de välsjungande pigorna Karin och Maria.
”Herrgårdslif” har den här vändan kortats ner och fått ett raskare tempo, men fortfarande stoppas handlingen upp av sånger och visor – några motiverade andra mer obegripliga i sitt sammanhang. Fortfarande vidlåder dock en rad anomalier texten: Inte talade 1850-talets smeder om att de var ”frustrerade” eller ”stressade”.
”Herrgårdslif” går väl an som lustspel om sommaren och miljön vid Högbo bruk är en vacker utomhusscen.

  Sthig Jonasson

 
Tonmas Bolme som den hygglige patron Järnsparre med problem
att får bruket att gå runt .
 
 
Tomas Demasure som de slemme patron Fritz Munch.  
  © Sthig Jonasson
Foto: Sthig Jonasson

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2010-06-08