Sthig Jonasson

Hedda Gabler, Dramaten


Lysande Helena Bonnevie som Hedda Gabler

Scen: Dramatens stora scen
Pjäs: Hedda Gabler
Författare: Henrik Ibsen (översättning: Klas Östergren)
Regi: Eva Dahlman
Scenografi och kostym: Lehna Edwall
Musik: Christer Christensson
I rollerna: Maria Bonnevie, Peter Andersson, Christopher Wagelin, Lotta Tejle, Sofia Pekkari, Peter Engman

Spelas t.o.m. 28 april 2012. Speltid knappt 2 tim.

 

Redan i öppningsscenen av Dramatens uppsättning av Ibsens drama ”Hedda Gabler” inser man att Jörgens och Heddas chanser till ett långt och lyckligt äktenskap är ganska små.
En beskäftig faster hälsar det unga paret välkomna hem efter ett halvårs kombinerad bröllops- och forskningsresa. När Jörgen Tesman är nöjd är generalsdottern Hedda bitter och otillfredsställd med sitt äktenskap och sitt sysslolösa liv, när hon inte leker med sina ärvda revolvrar. Hennes frustration utlöser mest arroganta elakheter och rastlöshet. Hedda tillåter inte att någon ställer känslomässiga krav på henne i stället kräver hon ett socialt liv som inte Jörgen kan ge henne och hon ger honom skulden för sin egen brist på lycka.
Egentligen är det obegripligt varför Hedda överhuvud gifte sig med den triste Jörgen, specialist på medeltida hemslöjd. Jörgens akademiska karriär, och i förlängningen deras ekonomi, hotas av den avalkoholiserade Eilert Lövborg som tidigare haft ett kaotiskt förhållande med Hedda, men som nu funnit stadga i den självuppoffrande Thea som hjälpt honom med ett banbrytande kulturhistoriskt verk som hotar Jörgens professur. Vid Eilerts återfall i fylla kommer Jörgen över hans manuskript som Hedda bränner. Sedan ger hon en av sina revolvrar till den ångestridne Eilert och kräver att han skall göra sig fri med en död i ”skönhet”. Eilert dör visserligen, men av ett löjligt vådaskott. Konsekvenserna blir förödande.
I en snabb prolog till Eva Dahlmans uppsättning på Dramaten står Hedda i en trång glasbur, när ljuset tänds ser vi in i familjens överdesignade vardagsrum med fyra långa rosa soffor bakom en glasridå som går att styra med en fjärrkontroll. Här är lyxhustruns fängelse övertydligt visualiserat.
Hedda hatar kvinnorollen som bara gör henne otillfredsställd. Det är inte nog för henne att vara maka – mor vill hon överhuvud inte bli.
Maria Bonnevies tolkning av Hedda är fulländad. Hon är självklar som den elakt överlägsna Hedda som självupptaget leker med andras liv och lustar för att hon inte har något annat att ta sig för. Hedda är helt enkelt utless på instängdheten och söker ett annat liv. Det är lätt att förstå när man betraktar hennes omgivande män av losers som alla har förväntningar på henne och Bonnevie gör henne formidabelt uttråkad.
Christopher Wagelin gör ett utmärkt porträtt av den osjälvständige och tråkige Jörgen Tesman som den fyrkantiga akademiker han är. Han kan varken försvara sig mot Heddas cynismer eller ge henne det liv hon vill ha. Inte heller Jörgens rival – om Hedda lika väl som om professuren – kan inte heller leva upp till Heddas förväntningar om en död i skönhet. Eilert är svag och förtvivlad – ett lätt offer för Heddas manipulation. Föreställningen får en nervös spänning varje gång Peter Anderssons opålitlige advokat Brack kommer tassande och angriper Heddas integritet. Brack är en livsfarlig småstadsmafioso med avsevärd ekonomisk och politisk makt och det blir till slut Heddas undergång.
Sofia Pekkari ger resning åt Thea Elvsted, som har tagit Eilert Lövborgs rehabilitering som sitt livsprojekt, men som snabbt glömmer den döde Eilert för att i stället agera musa åt Jörgen. Lotta Tejle är övertygande som Jörgens beskäftiga faster som har finansierat det överdådiga huset genom att pansätta sina besparingar. Hon blir också snabbt en måltavla för Hedda elakheter.
I sin minimalistiska och förkortade uppsättning på Dramaten har Eva Dahlman förlagt pjäsen till en otydlig nutid som scenografen Lehna Edwall har fångat med en rosa sittoriktig soffgrupp i övrigt är möbleringen endast ett litet bord med ett schatull med Heddas två revolvrar och det fjärrkontrollerade glasfönstret mot salongen.
I sista scenen står Hedda åter i glasburen och försöker slå sig ut genom att krossa glaset med revolverkolven innan hon sätter revolvern under hakan och trycker av.
Dramatens ”Hedda Gabler” är en föreställning som ger rika tillfällen till eftertanke om livets villkor, missa den inte. till eftertanke.

 

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2011-12-26