Sthig Jonasson
I väntan på Godot, Göteborgs stadsteater

Hopplös väntan utan slut

Scen: Göteborgs stadsteaters stora scen
Pjäs: I väntan på Godot
Författare: Samuel Beckett (översättning av Magnus Hedlund)
Regi: Henric Holmberg
Scenografi och kostym: Ann-Margret Fyregård
Skådespelare: Iwar Wiklander, Sven Wollter, Fredrik Evers, Mattias Nordkvist, Jesper Knapp/Julian Fuchs
Spelas t.o.m. 3 juni. Speltid ca 2 tim. 45 min.

I Samuel Becketts ”I väntan på Godot”är den hopplösa och fruktlösa väntan det enda man kan vara säker på. I pjäsen finns ingen tid och ingen handling bara ruinerna – eller knappt ens det – av en historia om två människor som väntar på en tredje som aldrig dyker upp.
De två hemlösa luffarna Vladimir (Didi) och Estragon (Gogo) återses på landsvägen efter natten och fortsätter med ett änd- och meningslöst samtal medan de väntar på Godot, som de hoppas skall göra deras liv meningsfullt – oklart hur. Han dröjer och Didi och Gogo pratar och väntar. De avbryts av Pozzo som kommer in med sin slav Lucky i ett långt rep. Pozzos hänsynslösa förtryck av Lucky får Didi och Gogo att uttrycka en liten protest, men Pozzo får dem att inse att det är han och inte Lucky som är den lidande. Sedan herre och slav dragit vidare fortsätter väntandet, tills en pojke meddelar att herr Godot inte kommer just denna dag – men i morgon kommer han säkert.
I andra akten blir tonen mörkare när Didi och Gogo efter ännu en natt fortsätter med livsprojektet: att vänta på Godot. När Pozzo och Lucky kommer förbi är Pozzo en blind, hjälplös stackare som bönar om hjälp, men maktförhållandena är desamma och han är fortfarande lika hänsynslös mot Lucky, som vet att hans tid kommer. När pojken kommer för att meddela att herr Godot inte kommer denna dag heller bestämmer sig Didi och Gogo för att gå, men de kommer ingenstans. Didi och Gogo har överhuvud ingen möjlighet att avbryta sin väntan och när de skall hänga sig är trädet för högt och repet för klent.
Beckett påstår inte att tillvaron är meningslös, han snarare mediterar över den, som ett universum utan mening. En värld utan Gud där man döljer meningslösheten med meningslösheter. På Göteborgs stadsteater har regissören Henric Holmberg valt att spela ”I väntan …” utan att peka på några tolkningsvägar. Allt ligger hos publiken.
Det är skådespelarna på Göteborgs stadsteater som ger pjäsen dess spänning genom deras precision i tonfallen, behärskning av språkets rytm och kroppsspråket. Iwar Wiklanders Didi har problem med prostatan och springer ofta ut i kulissen för att kissa men i sin illasittande kostym, hämtad från något loppis, behåller han ett sken av social status. Han glider ständigt undan de stora känslorna som hotar honom. Didi gör några patetiska och fruktlösa flyktförsök. Sven Wollters Gogo gör ett närmast litet senilt intryck. I ett och samma ögonblick går han steglöst från att vara skyddslös och litet synd om till en rå och genomskådande illusionslöshet. Den inbäddade konflikten mellan Didi och Gogo och deras oförmåga att nå varandra är här nedtonad.
Pozzo (Mattias Nordkvist) är en människa som blandar sin överaggressivitet med självömkande sentimentalitet och en snabbt övergående vänlighet. Lucky (Fredrik Evers) är stum till dess han i en lång monolog låter en ström av ord skölja över de ömsom förbluffade ömsom uttråkade Didi och Gogo. Monologen skär genom föreställningen som plötsligt och för en kort stund blir märkligt och mäktigt innehållsrik av Luckys osorterade kökkenmödding med tomma ord, allvar, poesi, osmält vetenskap, strunt, komik och förvirring.
Pozzo och Lucky bryter väntetidens monotoni, men de sätter inte igång någon handling. De har ingen dramaturgisk funktion, men de tillför pjäsen en etisk dimension.
”I väntan på Godot” skildrar ett existentiellt tomrum där ledan och förtvivlan ligger lagrade på varandra som vore det en komisk realitet och möjlighet. Kanske är det så. Genom sin frånvaro behärskar Godot pjäsen medan Gogo och Didi är fria – fria från att välja.
Det är en charmig och underhållande föreställning som plockar ned den filosofiska frågan om människans existens till individnivå.
Det är sevärt, mycket sevärt.

  Sthig Jonasson
   
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2009-04-20