Sthig Jonasson
Four Nights of Dream, Vadstena-Akademien

Nyskriven opera
 

Scen: Vadstena slott, Bröllopssalen
Opera: Four Nights of Dream
Musik och libretto: Moto Osada (efter Soseki Natsumes ”Ten Nights of Dream”)
Regi: Nils Spangenberg
Scenografi och ljus: Bengt Gomé
Kostym: Ulrika Wedin
Koreografi: Clara Nylén
Dockmakare: Lisa Björkström
D irigent: David Björkman
Sångare: Joa Helgesson, John Kinell, Astrid Robillard, Akeo Hasegava, Sara Sandström, Anton Ljungqvist
Dansare: Katarina Rodopoulos
Vadstenaoperans orkester
Spelas t.o.m. 3 augusti. Speltid ca 2 tim.

Vadstena-Akademien har än en gång haft framgång i sitt målmedvetna arbete med att utveckla operakonsten. I sommar spelas den unge japanen Moto Osadas nyskrivna opera ”Four Nights of Dream” som bygger på fyra fristående berättelser ur Soseki Natsumes bok ”Ten Nights of Dream” från 1908.
Moto Osada är uppvuxen i Tokyo, men är sedan flera år bosatt i New York där han studerat vid Manhattan School of Music. Hans musik är baserad på västerländsk konstmusik, men med japanska influenser.
”Four Nights of Dream” saknar en sammanhållen intrig istället är det fyra scener som väcker existentiella frågor om meningen med livet och dess tvivel, ångest, lust och kärlek som ger rollerna deras karaktärer. Drömmarna, som har en surrealistisk ton och meditativ stillhet, uppmanar publiken att själva försöka svara på vad som egentligen hände med operans karaktärer.
Redan i entrén till Bröllopssalen får publiken byta ut sina vanliga skor mot vita frottétofflor för att inte solka ner den vita mjuka heltäckningsmattan där spelet försiggår med publiken på tre sidor av scengolvet.
Orkester, som leds av David Björkman, fyller Osadas musik med stilla meditativa klanger. Regissören Nils Spangenberg har gett spelet en sparsmakad dramatisk kraft med influenser från zenbuddhism, traditionell samurajkultur, no-spel och modern japansk skräckfilm. Alltsammans ligger inbäddat i Bengt Gomérs vitvita scenografi.
Den unga ensemblen gör drömmarna förvånande lätt sanna. I första scenen sitter Joa Helgesson som en mycket ilsken samuraj i röd rustning på en konformad kulle, som sakta vrider sig. Samurajen har fått i uppdrag att meditera över frågan: ”Vad är intighet”. Medan tiden går blir han alltmer otålig över att hans meditation tycks ha fångat honom i en återvändsgränd. I nästa scen kräver en vacker geisha att få hjälp med att bära hem sina varor från torget av den fåfänge och notoriske flickjägaren Shotaro. När han sedan vägrar hoppa utför ett brant stup för hennes skull släpper hon loss tusentals slickande grisar som blir Shotaros undergång. Astrid Robillard är en vacker och livsfarligt läcker geisha i rosablommig kimono som lätt lockar John Kinells självöverskattande flicktjusare i fördärvet.
Tredje scenen är en mardröm där en man bär sin blinde son på ryggen genom en skog. Pojken blev mördad av sin far hundra år tidigare. En manlig kör kommenterar när Akeo Hasegawas ångestladdade fader åter möter sin son. I sista scenen sitter en man vid en döende kvinnas säng. Hon lovar att återkomma efter hundra år och efter lång väntan känner han hur hon återföds i en blomma. Sara Sandströms döende kvinna och John Kinells evigt sörjande man fyller rummet med vemodigt vacker sång.
Dessa fyra drömmar i ”Four Nights of Dream” blir tillsammans ännu en konstnärlig framgång för Nils Spangenberg och Vadstena-akademien. Det här är stort.

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-07-25