Sthig Jonasson
Footloose, Wallmans Intiman


Revolt i småstadshålan
Scen: Wallmans Intiman, Stockholms
Musikal: Footloose
Musik: Tom Snow m.fl.
Text: Dean Pitchford
Översättning: Ingela ”Pling” Forsman
Regi och koreografi: Roine Söderlundh
Scenografi: Niklas Philipsson och Kristian Franck
Musikansvarig: Kristoffer Nergård
Medverkande: Peter Johansson, Anna Sahlin, Måns Zelmerlöw, Fred Johanson, Nina Norblad, Karolina Rahm, Sanna Ekman, Petter Ahlfors, Jessica Heribertsson, Kristina Lindgren, Malin Sjöquist, Robert Carlsson m.fl.
Spelas t.o.m. 1 juni. Speltid ca 2 tim. 30 min.

Musikalen "Footlose" som nu spelas på Wallmans Intiman i Stockholm är baserad på en lättglömd amerikansk ungdomsfilm från 1984. Historien utspelas på 1980-talet i en småstadshåla i det amerikanska bibelbältet. Men det skulle kunna handla om vilken småstad som helst var som helst, där alla vet allt om alla och vad som kommer hända redan innan det händer. Den florstunna intrigen handlar om harmlös ungdomlig livsglädje mot medelålderns förstelning och moralpanik inför ungdomens förmodade lössläppthet. Stadens religiösa och politiska makthavare har förbjudit all dans och rockmusik eftersom dans är per definition syndigt och leder till ”andra oönskade beteenden”.
Hit flyttar storstadspojken Ren och kommer genast på kant med den ledande bigotte moralisten, tillika stadens präst. Ren företräder stadens ungdomar inför kommunfullmäktige och innan föreställningen är över har Ren både ordnat ett dansparty och lätt fångat in prästens upproriska dotter, Jennie.
Peter Johansson är utmärkt sångare och är bra i huvudrollen som den egentligen rätt påfrestande rekordelige Ren. Jennie, den uppkäftiga prästdottern, spelas av Anna Sahlin, som sjunger häftigt, dansar hyfsat men är inte lika bra i spelscenerna. Mellan Ren och Jennie finns antydan till en sympatisk och nästan trovärdig tonårsromantik. Mer rörande är Jessica Heribertsson som Jennies kompis Carro och Robert Carlsson som Rens tafatte kompis Micke. Heribertsson och Carlsson ger sina platta roller både litet oväntat djup och en smittande entusiasm i sin vilja att få till det med varandra.
Bra är också Fred Johansons osympatiska porträtt av den maktfullkomlige prästen Samuel och Nina Norblad som den undfallande prästhustrun Vera, men hennes stund kommer också och då i en av föreställningens bästa scener. Flick- och tonårsidolen Måns Zelmerlöw är riktigt bra som Tommy: Jennies ex och byns litet farlige knutte. Zelmerlöw ganska rolig i sin roll, men är kanske inte tillräckligt farlig som småstadsdesperado. Dessutom är han litet missbrukad med bara två egna nummer.
”Footloose” har en energisk ensemble som redan i första scenen visar vad den kan. När ridån går upp till knähöjd visar sig 14 par gladdansande fötter. Och sedan fortsätter gladdansen föreställningen igenom.
"Footlose" kunde ha blivit rätt outhärdlig 1980-talsnostalgi, men på Wallmans är nostalgin nästan bortsopad i Ingela ”Pling” Forsmans utmärkta moderniserade översättning av Broadwayoriginalet från 1998. Men det är inte någon stor musikal. Vi vet vad som kommer hända redan innan det händer – precis som i småstaden. Men det är snyggt förpackat och faktiskt ganska medryckande. Musikalen lever tack vare en opretentiös och sympatisk grundton.

  Sthig Jonasson
   
 
  ©Sthig Jonasson
Foto:

 

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2008-02-21