Sthig Jonasson
Kung Erik på Folkoperan, Stockholm

Nyskriven svensk opera om Erik XIV

Scen: Folkoperan, Stockholm
Opera: Erik
Musik: Ture Rangström
Libretto: JanErik Sääf
Regi: Elisabet Sevholt
Scenografi och kostym: Mathias Clason
Medverkande: Jonas Nerbe, Malin Foxdal, Birgit Carlstén, Jonas Åhnberg, Lars Bethke
Musik av Naimarkkvartetten
Spelas t.o.m. 7 maj.

 

Nyskrivna svenska operor hör inte till vanligheten – särskilt inte med musik av Ture Rangström som avled redan 1947. Han tonsättningar från 1917 av Gustaf Frödings ”Kung Eriks visor” ur ”Stänk och flikar” med sammanbindande text av JanErik Sääf bildar stommen i den nya operan ”Erik” som spelas på Folkoperan i Stockholm. ”Erik” ger i tablåform några dramatiska episoder ur Erik XIVs liv.
Erik XIV (1533–77) var son till Gustav Vasa och blev Sveriges kung vid faderns död 1560. Eriks kungaperiod varade till 1568 då han fängslades av sin halvbror Johan. Erik hölls fängslad på olika slott innan han giftmördades på Johans order den 26 februari 1577.
Jonas Nerbe gör ett nära porträtt av den begåvade, bildade och konstnärlige kung Erik, som inte tvekade att brutalt konsolidera sin makt. Rådgivaren Jöran Persson gör Lars Bethke till en slug maktspelare som förstår att komplettera kungens ambitioner. Malin Foxdal är utmärkt som knektdottern Karin Månsdotter som Erik gifte sig med i hemlighet 1567 och som 1568 kröntes till som drottning Katarina. I operan förstår Karin aldrig det politiska spel som hon var en viktig del av.
Hotet mot Eriks och Vasaättens makt drivs av Märta Sture som Birgit Carlstén fyller med vassa repliker och pondus. Också Märta Sture är en obehaglig maktspelare med ambitioner för sonen Nils spelad av Jonas Åhlberg som dubblerar i rollen som den frispråkige hovnarren Herkules. Hur förvirrad tiden var framgår av Eriks relation till Nils Sture som dömdes till döden för högförräderi 1566 men benådades och några dagar senare (!) sändas som Eriks friare till prinsessan Renata av Lothringen.
Problemet med ”Erik” är att dramaturgin blir alltför löslig i försöket att gestalta det historiska dramat. Här borde regissören Elisabet Sevholt ha stramat upp föreställningen med ett raskare tempo.
I övrigt kan sägas att Naimarkkvartetten förmår att ge sångarna det stöd som behövs medan Mathias Clasons minimalistiska scenografi snabbt och elegant kan förvandla scenrummet från en fängelsecell till en slottssal.
Trots en ytlig personteckning och ett litet segt tempo är ”Erik” ett sevärt försök att göra en opera av en turbulent historisk epok.

  Sthig Jonasson
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

 

Utlagd 2010-04-25