Sthig Jonasson
Elektra, Operan

Elektra, lysande slut på Operans höstsäsong

Scen: Operan, Stockholm
Opera: Elektra
Musik: Richard Strauss
Libretto: Hugo von Hofmannsthal efter Sofokles tragedi Elektra
Regi: Staffan Valdemar Holm
Scenografi och kostym: Bente Lykke Møller
Ljus: Torben Lendorph
Dirigent: Pier Giorgio Morandi
Sångare: Marianne Eklöf, Katarina Dalayman, Emma Vetter, Magnus Kyhle, Johan Edholm, John Erik Eleby, Agneta Lundgren, Barbro Hillerud, Niklas Björling Rygert, Tomas Bergström, Angela Rotondo, Kristina Martling, Annica Nilsson, Katarina Leoson, Sara Olsson, Madeleine Barringer
Kungliga Operans Kör
Kungliga Hovkapellet

 

Richard Strauss intensivt grymma och skräckfyllda tragedi med musik ”Elektra” som nu spelas på Operan har hämtat sin intrig från en av de grekiska myterna.
Redan innan operan börjar har Mykenes kungafamilj kollapsat i mord och blodsdåd: När krigsherren Agamemnon återkommer till Mykene efter det tioåriga trojanska kriget har hans hustru Klytaimnestra tagit Aigisthos till älskare. De två mördar tillsammans Agamemnon. För Klytaimnestra är det en hämnd för att Agamemnon offrat dottern Ifigenia för att blidka gudarna.
Efter sju år börjar historien om kungadottern Elektras hämnd på sin mor och hennes älskare: Elektra är besatt av hämndlystnad och är skrämmande för både sin yngre syster Chrysothemis och för drottningen som inte rår på sin dotters hat. Chrysothemis längtar ut till världen utanför palatset, men Elektra bryr sig bara om sin hämnd. När hämndens instrument brodern Orestes kommer är han plågad av ångest, men systern hetsar honom att mörda sin mor och Aigisthos. Ingen mår bra i den här operan.
När Klytaimnestras och Aigisthos dödsskrin ekat ut jublar Elektra och dansar tillsammans med sin syster en stompig, orytmisk segerdans. Hon dansar sig till döds.
Regissören Staffan Valdemar Holm har med ”Elektra” skapat ett storslaget verk där det inte finns något förbarmande med någon. Den klaustrofobiskt ångestfyllda atmosfären i det Mykenska kungapalatset blir nästan fysiskt gripbar i Bente Lykke Møllers scenografi. På scenen står två blodröda tjocka skyhöga murar där en trång korridor leder in i och ut från palatset. Hotfullheten förstärks av Torben Lendorphs känsliga ljussättning och att den enda rekvisitan är den blodiga yxa som användes vid mordet på Agamemnon.
Allt utspelar sig på en smal remsa mellan muren och orkesterdikets avgrund. Instängdheten är kvävande. Mot muren radar kören radar upp sig som vore de en del av borgens fris.
Alla personerna i ”Elektra” befinner sig i olika stadier av psykos. Redan när Elektra kommer in på scenen första gången klädd i svart skiljer hon ut sig gentemot de andra kvinnorna klädda som till cocktailparty. Sedan lämnar hon inte scenen. Katarina Dalayman gör den mycket krävande titelrollen fullständigt övertygande. Dalaymans dramatiskt skarpa klang är i total samstämmighet med Elektras hatiska sinnesstämning. Skönsjungande Emma Vetter ger Chrysothemis en sårbar längtan till ett annat och mer fullödigt liv än vad hon får i kungaborgen. Vetter ger rikt uttryck åt en ung kvinnas längtan bort. Marianne Eklöf är storslagen som den mardrömsridna och psykotiska Klytaimnestra. Hon må vara lika mordgalen som sin dotter Elektra, men när hon berättar om sina sömnlösa nätter blir hon nästan mänsklig i sin svarta ångest. Hon anar att hämnden är på väg i form av sonen Orestes. När Johan Edholm kommer vacklande som Orestes är han både fysiskt och psykiskt slut. Edholm låter Orstes svettiga ångest inför sitt modermord slå ut med full kraft. Endast med uppbådande av alla sina krafter och hetsad av Elektra förmår han utföra sina förutbestämda mord. Moderns älskare Aigisthos kommer hem till borgen berusad men misstänksam. Magnus Kyhles kung Aigisthos anar egentligen aldrig vad som väntar honom.
Till Operans konstnärliga framgång med ”Elektra” bidrar i hög grad Hovkapellet, som under Pier Giorgio Morandis ledning gav Strauss musik en stark, nästan erotisk lyster. Som passar väl till att de blodiga morden aldrig visas på scenen de hörs enbart i musiken.
”Elektra” är ett lysande slut på Operans höstsäsong.

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

Utlagd 2009-12-20