Sthig Jonasson
Edvard den andre, Unga Klara
 

Makt och manlig kärlek

Scen: Stockholms stadsteater, Unga Klara
Pjäs: Edvard den andre
Författare: Christopher Marlow
Översättning: Nils Gredeby
Regi: Suzanne Osten
Scenografi: Magdalena Åberg
Kostym: Maria Geber
Koreografi: Rasmus Ölme
Skådespelare: Rikard Wolff, Simon Norrthon, Pia Dafne Baeckström, Cilla Thorell, Malin Cederbladh, Gustav Deinoff, Marcus Doverud, Jan Modin m.fl.
Musiker: Malin Dahlström
Agerande sufflös: Jo Reidout
Spelas t.o.m. 31 maj. Speltid: ca 3 tim. 40 min.

 

Suzanne Osten fick nyligen TCOs kulturpris för sin mångåriga teaterverksamhet för unga. När hon nu sätter upp Christopher Marlowes sällan spelade drama Edvard en andre från 1589 på Unga Klara är det åter med blicken riktad mot en ung publik.
Den verklige Edvard II var engelsk regent från 1307 till 1327 då han tvingades abdikera och mördades. Han beskrivs som en svag och ineffektiv regent som 1314 förlorade Skottland i slaget vid Bannockburn.
Dramats intrig är enkel: Den engelska högadeln avskyr den unge regenten Edvard II för att han inte vill se hoten mot landet och inte vill föra krig utan föredrar att umgås med sin älskare, den lågättade och hatade Gaveston vars kärlek han belönar med det ena höga ämbetet efter det andra. Hans unga drottning Isabella är förorättad och börjar intrigera med adeln mot kungen. Deras viktigaste steg är att Gaveston mördas. När Edvard försöker hämnas misslyckas han och tvingas abdikera innan han blir grymt mördad. Sonen tar över kronan som Edvard III och tar i sin tur dödlig hämnd på de inblandade adelsmännen, av vilka en är hans mors älskare.
Rikard Wolff i titelrollen gör Edvard till en modern sexmissbrukare som struntar i allt bara han älskas och får älska. För honom spelar kön ingen roll och alla är i någon mening utbytbara. Medan han känslosamt talar om sitt eget lidande när han saknar sina älskare är han totalt okänslig för de grymheter som utförs i hans namn och på hans befallning. Simon Norrthon gör Gaveston till en apolitisk njutare som egentligen struntar i makt och ämbeten. De är inget annat är den ekonomiska förutsättningen för hans njutning. Spenser d.y. (Gustav Deinoff) som tar över som kungens älskare sedan Gaveston mördats är en annan sort. Här är en karriärist som berusas av makten och vill ha mer.
Mot kungamakten står den aggressiva högadeln ledd av Lancaster (Jan Modin) påhejad av Edmund av Kent och Mortimer d.ä. spelade av Cilla Thorell och Malin Cederbladh. Här finns en rätt osympatisk bild av manlighet speglad i kvinnlig aggressivitet. Den enda riktiga kvinnorollen är drottningen som intrigerar mot maken. Hon spelas av Pia Dafne Bæckström som nu är 71 år. Dessutom deltar sufflösen Jo Rideout i handlingen och har inte särskilt mycket att göra som sufflös.
Scenografin är överraskande: Hela publikläktaren vrids runt och golvet runt omkring den snurrar i yttervarv i ett annat tempo med eller mot. Panta rei (allt flyter).
Problemet med Unga Klaras ”Edvard den andre” är att den tydliga dramaturgiska linjen saknas och ersätts av ett hektiskt springande fram och tillbaka – som en något otydlig metafor för de många krigen under den här tiden i Englands historia. Rollerna blir ytliga – det är inte bara kungens krona som är av guldpapper. Men kritiken väger lätt mot en märklig teater som är värd att uppleva.

  Sthig Jonasson
   
 
  © Sthig Jonasson
Foto:

   

Jonasson förlag
Österängsgatan 19B,
753 28 Uppsala
Tel. 018/60 14 06
Mobil 070/582 83 65

e-post:sthig.jonasson@jora.info

Utlagd 2008-03-16